Jenny Wilson
Att jag är en Jenny Wilson-fantast har nog inte undgått någon som hänger här regelbundet. Blev därför glad över att få läsa en färsk intervju med henne till frukosten i morse.
Och jag blir inspirerad. Någon som gått igenom så pass mycket på kort tid och ändå verkar se möjligheter i allt. Antar att det blir så för att man måste, också, men hon verkar ändå inte särskild ärrad av sin sjukdom.
Annars fastnade jag särskilt för den här tolkningen av förra skivan ”Hardships”:
”Skivan kom till under hennes andra föräldraledighet och speglar hur man plötsligt, när man fÃ¥tt ett liv att ta ansvar för, är kapabel till nÃ¥got man förut inte trodde var möjligt”
Vilket är nÃ¥got jag tänker pÃ¥ varje dag i mitt eget föräldraskap. Att man faktiskt orkar vad som helst – (nästan) hela tiden. Aktuellt typ jämt men nu senast intensifierat i och med vÃ¥r lÃ¥ngresa. Jag trodde aldrig jag skulle ha tÃ¥lamod att vara ansvarig för flera barn dygnet runt, men det funkar för att det mÃ¥ste, och det sker nästan helt utan eftertanke.
(Bonus: jag har aldrig tidigare noterat att jag och Jenny delar födelsedag!)
