Älska fulkaffet
Jag har gastat om påtvingad matförfining tidigare. Ni vet att jag inte gillar färska champinjoner, men typ dyrkar burkchampinjoner.
I helgen kom jag på en till låtsasfin sak som jag avskyr: pressokaffe.
Efter en välbehövlig dag i solen med bara familjen, och inget jobb, inget annat, släntrade vi in på ett fint känt café. Beställde bakelser, kokosbollar och mazariner. Jag hade kaffehuvudvärk och var så sjukt sugen på en stor kopp starkt kaffe.
I stället fick jag en töntig liten tvåkopparsbryggare med för svagt doserat pressokaffe. Inte nog med att den inte gav mig den kaffekick jag så innerligt önskade efter en migränmorgon, det larviga filtret som ska släppa igenom så himla mycket smak släpper även igenom nåt mystiskt kaffedamm. Jag börjar spotta bara genom att tänka på det.
Nej, tacka vet jag hederligt gammalt fulkaffe. Min religion är mörkrostat hemmakaffe. Riktigt mörkbrunt, nästan svart. Inte tefärgat som pressokaffet alltid är.
Var det på Mocco? De har sådant där vidrigt pressokaffe. Blä säger jag också!
Pressokaffe har blivit min räddning undan den osedvanligt ondskefulla smörjan som maskinen på mitt jobb producerar. Köpte en liten minipresso-bryggare för en hundring på åhlens. Den är nog gjord för två koppar, men det blir en stor och så låter jag sörjan i botten vara.
Jag är sååå med dig på den! Kaffedammet – bläk!
En riktig fulgrej som jag gillar är snabbkaffe. Det är ju helt sjukt. Skulle inte våga säga det i vilket sällskap som helst. Men presso gillar jag. När jag gör det själv. Meskaffet Mikael gör går knappt att dricka. Smakar som min farmors genomskinliga kaffe ungefär.
bor i usa för tillfället där kaffet, som bekant, är uselt ljusbrunt. Bästa fulknepet: smussla ned medhavt kaffepulver i meskaffet, och det blir drickbart.
Helt rätt – svart och ogenomskinligt ska det vara! Blaskigt kaffe = bläääää!
Anna: det var inte Mocco, det var Gateau.
Åsa – du fastnade i spamfiltret, sorry! Inget personligt mot en pressokaffelover ;)