Mitt favoritbarnprogram (!) Benny Hill
Vi hade ingen video hemma när jag växte upp. Men det hade min farbror och hans tjej, och när jag och min syster var hos dem fick vi alltid välja vad vi ville kolla på. Dels från deras inspelat-från-tv-filmsamling, dels från videobutiken Stjärnvideo som låg i deras hus. Som jag minns det valde Rebecca 5-6 år och Veronica 3-5 år alltid samma filmer. Ehm… Benny Hill Show.
Ser jag på det nu med vuxna ögon är jag inte så lite förbryllad över underhållningsvärdet i programmet. Det finns förvånansvärt få klipp på Youtube* men om jag ska summera så handlar det om äldre män som fluktar på snygga tjejer. I rätt hårt tempo, varje avsnitt slutar med en scen där män jagar lättklädda kvinnor (och sedan jagas tillbaka). Många råkar också fysiskt illa ut: slag, fall, felmedicinering, benbrott – you name it. Men ofta vänds situationen till en ”sexig” möjlighet – mun-mot-mun med läcker tjej eller ett mynt som måste plockas upp ur en urringning (ständigt dessa urringningar!)
Jag misstänker att det var tempot i springscenerna som gjorde att vi satt som klistrade vid teven, och kanske omkulldruttandet. Urringningarna kan jag för mitt liv inte framkalla minnen kring, tråkigt nog, men kan det ha varit spännande det med? För engelska kunde vi ju inte, och textremsorna hade vi ännu inte lärt hos hinna med. En bidragande orsak var nog den allmänna törsten efter film och underhållning, så sjuttiotalister vi var. (Min syrra är född -80 men hon är som en sjuttiotalist). Och på telefon med henne i detta nu konstaterar vi att våra söner, 3 och 4 år, säkert skulle skratta åt Benny Hill om de fick chans att se det idag.
Nåväl, tillbaka till Benny. När jag läser runt på nätet är det så klart många som nyanserar bilden av den smått sexistiske farbrorn. Det var en annan tid och ett annat humorklimat, där slapstick och dubbeltydiga skämt (ibland med sexuell underton) ansågs roligt. Ta Carry on-filmerna som gjordes under 20 år till exempel. Även Benny Hill show gjordes i två decennier och sändes i fler än 140 länder. Galet!
På den här sajten kan man se hela avsnitt. Kolla gärna och säg om ni tycker att de håller måttet. Jag har bara skummat men tycker att det håller förvånansvärt långsamt tempo.
En av Benny Hill-brudarna var för övrigt Jane Leeves, som senare skulle bli känd som Daphne i Frasier.
* ett exempel på när användargenererat content mest leder till en massa onödig info. Eller så är jag bara uppgiven efter att ha surfat igenom 500 hemmagjorda jagningsscener med Yakety Sax som temalåt.
Kanske relaterat inlägg: jag läser Grottbjörnens folk som tioåring.
Benny Hill var så bra att vi brukade leka det hemma, till och med i barbielekarna fick han vara med – vi hade någon gammal tomte som fick ha alla gubbroller, vilka Ken inte passade till. Jag vill minnas att det var så bra för att: 1. Det var ett program som gick efter kl 18.30 som man fick se. 2. Hela familjen kunde kolla 3. Jag vill minnas att det var på lördagar (chips och godis inblandat), men mest av allt… 4. För att han lilla gubben (eller var det själva Benny) blev klappad på huvudet så roligt! Jag minns fragmentariskt, men det där klappandet det kommer jag ihåg. Det sitter i som cykelkunskaper. Jag hade fan tennisarm av allt klappande på folks och gosedjurs huvuden redan i småbarnsåldern. Så svaret är nog, som du antydde, att vi var rätt svältfödda alltså.
Fast förresten kom jag på att jag tyckte det var sjukt kul med ”tuttar” när jag var liten. Jag önskade mig alltid lösbröst från Buttericks i julklapp och födelsedagspresent, men fick dessvärre aldrig några. Tuttskämt var som kiss- och bajshumor för mig, jag kunde inte få nog. Jag fattade ju inte det där sexistiska. Kanske var det tuttarna som gjorde det så bra.