Hjälp

Jag älskar att album har längre livslängd än den första förälskelsen. För nu har jag tryckt fram Markusevangeliet igen och tjejlyssnar på en ny låt. Om och om igen.

Textmässigt är Krunegård årets Säkert! tycker jag. För man bara ”ah, precis”. Bara det att jag personligen aldrig skulle få för mig att skriva en endaste rad om de onödiga tonåren och de människor man slösade tid på då. (Tänker t ex på Ibland gör man rätt…)

Dela: