”Jag har blivit en sån”
Suckade jag uppgivet i ett samtal med en bokhora och en kulturjournalist. De log snett men de förstod nog vad jag syftade på. Jag har under våren blivit en sån som inte hinner läsa, en sån som när hon försöker somnar efter en och en halv sida bortglömd text.
Och varje bok har blivit ett oöverstigligt berg på grund av detta. Jag har påbörjat säkert fem böcker som verkar intressanta men som inte kunnat fånga mig (för säg den bok som griper tag i dig på en och en halv sida). Trodde jag skulle behöva ge upp och sluta läsa helt och hållet. Men så hände något. Ett nervarvat dygn, en smygläsning och en halvintressant bok. Jag läste från pärm till pärm över en kväll och en morgon. Och vips hade läskrampen släppt!
Så nu jävlar. Jag har sex veckor ledigt och en mental läslista som är så lång att det enda jag tänker göra den här sommaren är att konsumera text. Nästa vecka åker jag till London och jag tänker bland annat shoppa på mig en massa läsbart på originalspråk.
(Men just nu läser jag inte alls faktiskt. Jag lyssnar på DN:s bjudversion av Aldrig Fucka Upp. Och det går ju så långsamt! Hade jag läst den själv hade jag varit klar för längesen, men i det här sega tempot har jag bara hunnit en tredjedel in i boken sen i fredags morse. Överväger att sluta).
