Popjunkien

Interpol på Arvika

Kombinationen kärlek till musik och festivalspelningar är ju ett stort problem. Jag hade glömt att man för varje lÃ¥t med ett favoritband fÃ¥r en lustig festivalhatt i ögat. Lönnfeta sextonÃ¥ringar frÃ¥n smÃ¥ hÃ¥lor som Ã¥ker till festival för att, citat, ”röja”. Dvs stÃ¥ längst fram och förstöra för andra som kan tänkas ha ett utbyte av konserten i frÃ¥ga. Eller sÃ¥ är det jag som är dÃ¥lig pÃ¥ att vara festivalpublik. För detta har förföljt mig under alla Ã¥r jag Ã¥kt pÃ¥ festival.

PÃ¥ Interpol hade jag inte ens tänkt stÃ¥ lÃ¥ngt fram för jag hade sÃ¥ obra skor för tunggung. Men sen var det sÃ¥ (pinsamt) glest med folk sÃ¥ jag utan problem hamnade nästan längst fram. Vilket jag är glad för. För scenen var sÃ¥ otillgängligt mörk och publiken sÃ¥ tunn att man behövde stÃ¥ nära för att uppleva minsta känsla. Och ja. En glittrig festivalhatt i vänsterögat, en spenig sextonÃ¥rig ”rockande” arm i det högra. Annars var jag titta-Paul-i-ögonen-nära.

20080705_014821_353397

2008-07-04 – Interpol @ Vintergatan. FOTO: Johanna Wallin/ROCKFOTO

LÃ¥tarna dÃ¥. Jag är inte sÃ¥ himla förtjust i senaste skivan men tycker att den inledande ”Pioneer to the falls” var fantastisk.
Andra bästolÃ¥tar som spelades var ”Obstacle 1″ och avslutande ”NYC”. Över huvud taget var lÃ¥tarna frÃ¥n första skivan bäst. Mina tvÃ¥ Interpol-favoriter just nu, The Scale och Public Pervert, spelades inte. Minst bra var The Lighthouse som verkligen inte gör sig som en stor-spelning-lÃ¥t, den skulle jag gärna höra pÃ¥ en rökig liten lokal men nu var den bara lÃ¥ngtrÃ¥kig. Astrid sa att de spelade fel nÃ¥gra gÃ¥nger och kom av sig och hoppade in pÃ¥ andra ställen men konstigt nog märkte jag inte det alls. Vilket väl säger en del om min behÃ¥llning av konserten. Jag minns den, men jag detaljstuderade inte, inte ens dÃ¥, inte efterÃ¥t. (Förrän jag kom till Internet igÃ¥r och googlade loss och obsessade lite. Sen var det bra, haha).

Stilmässigt var hela bandet omstajlade sen åtminstone jag såg dem på bild sist. Paul Banks hade äntligen klippt av sig sin längre-än-page, Carlos hade en förskräcklig cardigan. Daniel Kessler körde små balettsteg, särskilt under [du som vet kan ju infoga låtnamn här] när han följde en särskild gitarrslinga.

Någon frågade om det var värt att åka hela vägen för den här spelningen och svaret är väl mja. Det var kul att se dem, men när jag tänker tillbaka är det alla kringhändelser som gjorde resan värd. Myshäng (1, 2, 3), öltält, festivalmat (där vanliga strips var godast och den klassiska lakritsremmen hård och tråkig). Och jag gjorde minst en ny bandbekantskap: Cut Copy. Värt!

Sen var det så extremt skönt att åka över en dag. Tidigare gånger på Hultsfred och Arvika har jag varit på i typ tre dagar plus en. Nu var jag där och iväg på ett dygn (men har spenderade det senaste dygnet med att återhämta mig, ryggvärken bättre nu, tack).

Dela: Facebook  Twitter 

4 kommentarer till Interpol på Arvika

  1. Astrid skriver:

    Åh nu känner jag mig lite skyldig, som om jag dissat! Men det var bara en gång (under Obstacle 1 tror jag) som det blev lite fel och en gång till verkade det pyttelite nervöst. Jag vände mig aldrig om under konserten så jag inte såg hur lite folk som var där. Men jaja. Elitisten i mig vill ha dem för mig själv ändå, haha!

  2. Olle skriver:

    Tack detsamma hörru. Och hÃ¥ll med om att Kessler är suuuuperhet. PÃ¥ Accelerator förra Ã¥ret träffade vi en tjej som följde efter Interpol pÃ¥ ALLA deras spelningar. Hon visste inte ens hur mÃ¥nga gÃ¥nger hon hade sett dem, men att det var minst 60-70 gÃ¥nger. Hon skrek ”KEEESSSLLEEEEEER” typ 100 gÃ¥nger varje gÃ¥ng hon sÃ¥g dem, sÃ¥ att han skulle veta att hon var där. Söt men smÃ¥tt läskig tjej frÃ¥n Storbritannien alltsÃ¥. Och man kan faktiskt förstÃ¥ hennes besatthet, men kanske inte fullt ut.

  3. Astrid skriver:

    Haha, träffade en tysk sån tjej, som också följde med dem, fast det här var nog runt 2003. Hon var väldigt obehaglig. Jättetyst och såg ut att vara 12 år gammal och helt svartklädd.

  4. pekka skriver:

    du hittar inga lönnfeta 16-Ã¥ringar som vill röja pÃ¥ interpol-konserter…och det är väl det som är problemet – det var en riktigt trög och trÃ¥kig spelning tycker jag. eller sÃ¥ var jag bara nykter, tröttkörd och förbrukad efter kents massiva show + efterföljande väntan. oavsett vad, sÃ¥ var det roligare pÃ¥ accelerator ifjol.

Kommentera