Popjunkien

PJ Harvey White chalk

Denna galna galna höst, jag har inte ens en halv sekund över för att reflektera över saker.

Men nu vill jag ägna en stund Ã¥t att skriva om den underbara ”White chalk”. PJ Harveys första skiva pÃ¥ tre Ã¥r och en avskalad pianobaserad sÃ¥dan. Jag som tycker om det rockigaste av hennes grejer var inte alls förberedd pÃ¥ detta sköra utspel men oj vad det är oemotstÃ¥ndligt. Lika personlig som alltid men här i ett betydligt mer bräckligt sound än tidigare.

Det var väldigt lyxigt att fÃ¥ den första lyssningen under konserten för snart tvÃ¥ veckor sedan. PJ inledde konserten med underbara, klassiska ”To bring you my love”, ensam pÃ¥ scen (under hela konserten) i den starka distade lÃ¥ten som fick mig att böla en skvätt. En stund senare var tempot och ljudbilden en annan och hon spelade det nya materialet pÃ¥ piano. Hur det lät ungefär hör du bland annat här (fast det är frÃ¥n en annan konsert, det var det bästa jag kunde hitta). Refrängen börjar pÃ¥ 2,16 och är magisk. Hon började förresten spela piano alldeles nyligen, enkom för att göra den här skivan.

NÃ¥gon frÃ¥gade om PJ var mycket sminkad och svaret är nej. Hon var skör och kraftfull pÃ¥ en och samma gÃ¥ng i vit klänning, skyhöga svarta läderremmade skor, enkel sminkning och burrig hÃ¥rupsättning. Hon var rolig och charmig. Ensam pÃ¥ scen med olika musikstationer som hon flyttade sig emellan. ”Som orientering” som jag beskrev det för en vän. Ett vanligt piano, ett elpiano, en stol där hon spelade pÃ¥ en liten harpa, tvÃ¥ trummaskiner, tvÃ¥ gitarrer, en stärkare.

Och sen handlar nog hela min känsla inför den här skivan om att jag verkligen längtat efter något att lyssna sönder. Jag har inte gjort det sen jag vet inte när egentligen. Men nu spelar jag sviten The Devil, White Chalk, Broken Harp och Silence om och om igen.

Dela: Facebook  Twitter 

2 kommentarer till PJ Harvey White chalk

  1. Stina skriver:

    Hej, det var säkert länge sen du skrev detta och du kanske inte ens läser den här komentaren, jag har ingen aning om vem du är så..
    Men jag måste bara säga typ, tack för det här inlägget.
    Det är det bästa jag läst om albumet.
    Det är ett av mina absoluta favoriter och har hjälp genom mycket.
    Puss på dig!

  2. Rebecca (admin) skriver:

    men åh vad glad jag blir, tack för fin kommentar och att du delar med dig!

    Jag tycker fortfarande lika mycket om skivan.

Kommentera