Tjejlyssning
Jag var på ett Newsdesk-mingel igår där Per Sundin, VD för Sony BMG, pratade om nätet som marknadskanal för skivbranschen. Han drog några intressanta exempel på hur man idag satsar mer rätt än säg under Napster-åren men ändå lite väl generella sådana. Klart det är lätt att marknadsföra Justin Timberlake med 17 olika remixar på ringsignaler à $2,50, de säljer väl sig själva, mer intressant hade varit att höra hur man jobbar med små och svåra artister på mindre marknader än världsmarknaden.
Kom därifrån med flera blogguppslag men måste beröra det viktigaste. Ordet tjejlyssning. Så bra! Ni vet ju exakt vad som menas – att lyssna sönder en låt. Bara en låt om och om igen. Som bara blivit enklare efter att nedladdningen kom igång och folk kan köpa enstaka låtar och inte behöver köpa hela album (något som jag faktiskt gör fortfarande även om all min musikkonsumtion sker via iTunes, för hur ska man annars kunna lyssna in sig på låtarna och veta om de är värda att köpas styckesvis?!). Det här är hur som helst en utmaning för skivbranschen eftersom de måste vara mer kreativa kring varje enstaka låt.
Det var hur som helst en extra rolig spaning eftersom jag spenderat samma eftermiddag med att just tjejlyssna på just Justin Timberlakes ”Love Stoned” och Antony & the Johnsons ”Cripple and the starfish”.
Senaste veckan har jag tjejlyssnat på en låt med Arcade Fire: ”Cold Wind” (eftersom den var med i slutet av Six Feet Under).
Pinsamt nog måste jag erkänna att jag just nu tjejlyssnar på en låt med ett ännu oupptäckt pophopp som jag by the way råkar vara gift med.
Den sprillans nya demon är riktigt, riktigt bra. På riktigt.
Att han bara tog stora artister som exempel var lite märkligt med tanke på att det talades om the long tail. Lite tråkigt att han inte tog upp det där med hur katalogen sålde bra. Om det är alla ”Nice Price”-skivor med Bruce Springsteen eller även annat.
Wibjörn: jag som inte ens följt serien var också tvungen att kolla slutet! För min del ledde dock inte till nån tjejlyssning :)
Tove: måste höra! Vägrar vänta till din 30-årsdag…
David: ja just, det var Long Tail-jämförelsen som haltade något. Gissar att du har rätt – det är nog Nice Price som säljer. Jag kommer nog återkomma i ämnet här på bloggen, mitt sällskap hade intressanta tankegångar med gästbloggspotential.
tjejlyssning är lysande. sista året på gymnasiet kunde jag inte gå till skolan om jag inte lyssnat på beatles ”i am the walrus” minst fem gånger. lite av en tvångstanke kanske. när jag senare flyttade till london var det ”keep me hanging on” (inte kim wilde versionen utan the supremes). och igår lyssnade jag tre gånger i rad på en dusty springfield låt som jag bara älskar (all i see is you). inser nu att jag kanskeinte är så trendig i mitt tjejlyssnande.
Jag kör nästa bara tjejlyssning (varför just [tjej]lyssning?). Just nu Speed of sound med Coldplay.