Tjejlyssning
Jag var på ett Newsdesk-mingel igår där Per Sundin, VD för Sony BMG, pratade om nätet som marknadskanal för skivbranschen. Han drog några intressanta exempel på hur man idag satsar mer rätt än säg under Napster-åren men ändå lite väl generella sådana. Klart det är lätt att marknadsföra Justin Timberlake med 17 olika remixar på ringsignaler à $2,50, de säljer väl sig själva, mer intressant hade varit att höra hur man jobbar med små och svåra artister på mindre marknader än världsmarknaden.
Kom därifrÃ¥n med flera blogguppslag men mÃ¥ste beröra det viktigaste. Ordet tjejlyssning. SÃ¥ bra! Ni vet ju exakt vad som menas – att lyssna sönder en lÃ¥t. Bara en lÃ¥t om och om igen. Som bara blivit enklare efter att nedladdningen kom igÃ¥ng och folk kan köpa enstaka lÃ¥tar och inte behöver köpa hela album (nÃ¥got som jag faktiskt gör fortfarande även om all min musikkonsumtion sker via iTunes, för hur ska man annars kunna lyssna in sig pÃ¥ lÃ¥tarna och veta om de är värda att köpas styckesvis?!). Det här är hur som helst en utmaning för skivbranschen eftersom de mÃ¥ste vara mer kreativa kring varje enstaka lÃ¥t.
Det var hur som helst en extra rolig spaning eftersom jag spenderat samma eftermiddag med att just tjejlyssna pÃ¥ just Justin Timberlakes ”Love Stoned” och Antony & the Johnsons ”Cripple and the starfish”.
Senaste veckan har jag tjejlyssnat pÃ¥ en lÃ¥t med Arcade Fire: ”Cold Wind” (eftersom den var med i slutet av Six Feet Under).
Pinsamt nog måste jag erkänna att jag just nu tjejlyssnar på en låt med ett ännu oupptäckt pophopp som jag by the way råkar vara gift med.
Den sprillans nya demon är riktigt, riktigt bra. På riktigt.
Att han bara tog stora artister som exempel var lite märkligt med tanke pÃ¥ att det talades om the long tail. Lite trÃ¥kigt att han inte tog upp det där med hur katalogen sÃ¥lde bra. Om det är alla ”Nice Price”-skivor med Bruce Springsteen eller även annat.
Wibjörn: jag som inte ens följt serien var också tvungen att kolla slutet! För min del ledde dock inte till nån tjejlyssning :)
Tove: mÃ¥ste höra! Vägrar vänta till din 30-Ã¥rsdag…
David: ja just, det var Long Tail-jämförelsen som haltade nÃ¥got. Gissar att du har rätt – det är nog Nice Price som säljer. Jag kommer nog Ã¥terkomma i ämnet här pÃ¥ bloggen, mitt sällskap hade intressanta tankegÃ¥ngar med gästbloggspotential.
tjejlyssning är lysande. sista Ã¥ret pÃ¥ gymnasiet kunde jag inte gÃ¥ till skolan om jag inte lyssnat pÃ¥ beatles ”i am the walrus” minst fem gÃ¥nger. lite av en tvÃ¥ngstanke kanske. när jag senare flyttade till london var det ”keep me hanging on” (inte kim wilde versionen utan the supremes). och igÃ¥r lyssnade jag tre gÃ¥nger i rad pÃ¥ en dusty springfield lÃ¥t som jag bara älskar (all i see is you). inser nu att jag kanskeinte är sÃ¥ trendig i mitt tjejlyssnande.
Jag kör nästa bara tjejlyssning (varför just [tjej]lyssning?). Just nu Speed of sound med Coldplay.