Min relation till mikrovågsugnen
Jag är ung tonåring.
Min mamma köper den första till mitt föräldrahem. Det medföljer en kokbok. Vi lagar saker i ugnen, t ex sockerkaka. Snart framträder dock två mikrade favoriter i familjen: mikropopcorn och tekakor med smält ost.
Jag flyttar hemifrån.
Har väldigt lite alt. inget behov av en mikrovågsugn. Gillar dock att bemästra ugnar hemma hos folk. Ni vet när man ska fixa något hemma hos någon, är främling i ett kök men åtminstone känner igen mikron. Då vet man att man kan ta sig ur minsta knipa med ett enkelt snabbkommando.
Jag har bott hemifrån ett tag.
Ju längre jag lever utan mikro i mitt hem desto mer av en anti-hållning utvecklar jag. Gillar på riktigt att värma rester i kastrull och att tina bröd i ugnen om man verkligen måste ha bröd. Spispopcorn är dessutom de bästa. Min kontakt med mikrovågorna inskränker sig till värmning av lunchmat på olika institutioner: äckliga gemensamma under studietiden eller funktionella nog på jobbet.
Jag föder ett barn.
Barnet visar sig äta nästan all mat ur en flaska. Hej vattenbad, termosar och rumstempererad bebisdricka från tetror. Ett ”ska vi inte…” börjar växa fram. I samma veva snubblar jag över Min mikro och fnissar gott. Efter en lång resa till ett annat land där vi mikrar flaskor och barnmat hejvilt bestämmer vi oss. Även om det har sin charm att vispa välling i en kastrull på spisen beställer vi en mikrovågsugn.
Vad har du för relation till mikron?
Insåg just att jag haft min micro sen hösten 1992 då jag började gymnasiet. Vi har varit med om mycket. Kommer nog inte palla kasta den. gny.
Ungefär samma relation som jag har till religion och idén om Jesus som min personliga frälsare. D.v.s. något som andra kan syssla med, inte jag. Aldrig haft någon sådan ugn och kommer aldrig att skaffa någon heller. På restauranger stöter man ibland på mikrad mat och jag tycker den smakar sämre än mat lagad i riktig ugn. Jag tror dessutom att den gör något med maten som inte är nyttigt. Däremot har jag en supereffektiv varmluftsugn i min spis och vad man i Japan kallar en ”oven toaster” (typ Snapphanegrill).
Ungefär samma – förutom det sista. I våra bostadsrätter har det dock funnits mikro – med på köpet sas. I förra lägeisen använde vi den sporadiskt för att värma mat. I denna har vi den inte inkopplad utan den står i ett skåp. Men så har vårat barn ratat allt som har med mat i flaska att göra också ;)
I denna lägenhet är micron helgonförklarad…av min sambo. Eftersom jag ibland åker för att umgås med mina älskade barnbarn – måste han sköta matlagningen själv – och kunskaperna i denna kulinariska konst sträcker sig till matlådorna jag fixat och han kan micra dom!!!!!!
Mikro fanns i föräldrahemmet (dock var vi såklart sist i kvarteret, samma med video, cd-spelare och bil med mindre än 10 år på nacken…)
Jag hade ingen i vuxen ålder förrän första bebisen kom och vi ruttnade ur på att vispa ersättning på spisen.
Samma :-D
Haha, som du. Har inte haft en mikro sen jag flyttade hemifrån, har liksom inte sett nyttan med den. De gånger jag har försökt tina bröd i mikro har det bara blivit stenhårt och oätligt. Folk med barn som kommit på besök har smålett överseende och sagt ”jaja, när ni får barn kommer ni att bli tvungna att köpa en” och jag har tänkt att ”vi får väl se”. Och sen kom då bebben, samma dag vi kom hem från sjukhuset inköptes mikron. (Och vattenkokaren). Och ja, den är ju rätt praktisk på många sätt och vis. Mest till ersättning och välling, men faktiskt till annat också.
Född -77 (alltså 30 år i år!) och minns knappt att vi inte haft micro. Tror min teknikintresserade far köpte en STOR brun micro 1983. I den värmdes Oboy och varma mackor med smält ost. Den lever än och har hälsan! Idag är jag och min sambo inne på vår andra micro. Den fixar frukostgröten varje morgon till mig och min dotter och värmer litervis med kaffe åt min käre sambo. Tänker ibland att den kanske är lite läskig men den används för flitigt för att jag ska sätta mig in i alarmerande rapporter. Vid nästa microinköp ska jag definitivt höra hur den låter när den plingar. Våran skulle jag kunna slå sönder och samman när den påminner om att den är klar (var 30:e sekund) med sitt ilskna plingande!
Theres: ha ha, jag var SÅ HÄR nära att ta med er ugn i min sammanställning. För det var trots allt den första jag kom i kontakt med och via den jag lärde mig viktiga saker som att man inte får mikra metall (alltså vi gjorde inte det men vi pratade mycket om det). Den har också givit mig en grundtrygghet inför mikrovågsugnar eftersom den där modellen med vreden är så vanlig fortfarande.
Tack för tipset ang. plinget förresten, tänkte jag inte på!