Popjunkien

Ungsidor

(Ett gästinlagg av Svante)

Beskriver du dig gärna som en ”som skriver”? Tar du villigt pÃ¥ dig rollen som ”den tänkande” i kompisgänget? Är du rätt bra i skolan, skriver du kanske poesi eller fotograferar?

Eller råkar du bara vara en människa mellan sexton och tjugo år som tycker om att skriva, anser att du är rätt bra och vill undersöka möjligheterna till att få betalt för det på din lokala dagstidning?

Oavsett om du tillhör kategori ett eller tvÃ¥ – välkommen till, beroende pÃ¥ var du bor, Attityd, OM-Unga, Blipp, Koll eller Ball. Okej, jag hittade pÃ¥ de tre sistnämnda, men, det vill säga, de en-tvÃ¥ sidor varje lokaltidning med självrespekt hÃ¥ller sig med nu: ”Ung-sidorna”.

Konceptet är att tidningen offrar x antal spaltcentimeter en gång i veckan, sätter en av de yngre journalisterna eller rentav en redaktör på att dra ihop och leda ett gäng ungdomar från de två ovanstående kategorierna, slänger åt dem några digitalkameror, block och datorer, och producerar material för unga. För en relativt billig penning hoppas man, tja, vadå? Sätta läsvanor och varumärkestrohet tidigt, vinna annonspengar, odla läsare i nya generationer och kontra tidningsdöden, kanske.

”Ung-sidor” ska alltsÃ¥, precis som i stort sett allt i mediebranschen som saluförs med affixet ”ung”, egentligen inte utläsas som ”journalistiskt material av ungdomar, för ungdomar”, utan kanske snarare som ”journalistiskt material av ungdomar, för [tidningens bild av] Ungdomar”. Alla som nÃ¥gon gÃ¥ng läst en lokaltidning vet nog vad jag menar.

AlltsÃ¥, om jag fÃ¥r raljera lite; texterna rör sig alltid kring ett visst antal obligatoriska, förutbestämda ämnen, sÃ¥dant som ”unga” är intresserade av och som är skrivna pÃ¥ ett sätt som ”unga skriver”. NÃ¥gra exempel: Intervjun med en ung musikgrupp, ofta bekanta till skribenten. Porträttet av den politiskt engagerade ungdomen, av den konstnärliga/idrottande ungdomen, en token-musikrecension (ungdomar gillar ju musik!), modespecialen (sponsrad av lokala JC), brÃ¥dmogen, faktabetonad och egentligen rätt nyttig drog- eller sexualupplysning (saxad ur broschyrer frÃ¥n den lokala ungdomsmottagningen och som alla redan läst om i Kropp & Knopp), den lite duktiga krönikan där skribenten skildrar sin personliga resa till valfri ”bryta mot konventionerna”-stÃ¥ndpunkt, och sÃ¥, sÃ¥klart, listorna, gärna pÃ¥ ”förbjudna teman” typ svordomar, sex-synonymer eller bästa raggningsrepliker.

Jag kan fortsätta ett tag till (varför inte ett rundabordssamtal med tre ungdomar som snart ska ta studenten? En serie eller dikt? ”Stefan mÃ¥lar graffiti”, med faktaruta och slanglexikon? Eller en serie resebrev frÃ¥n en stadens son som Ã¥kt som volontär till en före detta koloni i det globala Syd?), men trots detta representerar denna uppräkning bara en liten, liten del av alla ämnen som anses passande för den ”stora” tidningen, men, vad det verkar, i stort sett hela spektrumet av vad som är tillÃ¥tet i en Ung-del.

Egentligen är ju tanken pÃ¥ att ge ungdomar eget utrymme i tidningen rätt god. Välmenande. Men, och jag vet inte om det beror pÃ¥ styrning frÃ¥n tidningens hÃ¥ll, eller att skribenterna självmant anpassar sig till vad som förväntas av ”Ung-sidor”, denna välmenande och snälla tanke leder ofta till att artiklarna blir extremt likriktade. Och alla förlorar; unga tidningsläsare som vill ha bra och intressanta nyheter, vuxna fritidsledare som vill veta hur tugget gÃ¥r bland kidsen, tidningsägarna som vill vidga läsekretsen och ge plats Ã¥t unga, och, sist men inte minst, skribenterna, som fÃ¥r sin kreativa förmÃ¥ga begränsad. Det sistnämnda, det vill säga, om vi utgÃ¥r frÃ¥n att förklaringen till Ung-sidornas homogenitet är just att skribenterna styrs.

Jag vet inte hur man skulle kunna lösa problemet. Ska unga läsare tvingas nöja sig med tidningens övriga, ung-diskriminerande (ge oss en svensk motsvarighet till ageism, snälla SprÃ¥knämnden!) sidor med aktietabeller och kommunfullmäktigeresultat? Nja. Men en början vore ju att skifta fokus frÃ¥n att enbart handla om ”unga om unga” till lite mer ”unga om omvärlden”.

AlltsÃ¥, att försöka ta vara pÃ¥ unga skribenters fördel, det att de ännu inte är sÃ¥ formade efter dagstidningarnas konventioner. Ja, jag vet inte. Men Ung-sidor i gemen visar ungefär lika stor variation som Familje-sidorna. Eller just det, vad är det jag skriver – jag är ju ”ung”! Det jag egentligen skulle skriva var alltsÃ¥: mÃ¥nga tidningar har typ lika grejer eller sÃ¥här texter alltsÃ¥, sÃ¥ att det blir trÃ¥kit för Oss Unga Ã¥ läsa. Det suger fett!

Dela: Facebook  Twitter 

9 kommentarer till Ungsidor

  1. Hanna skriver:

    Måste bara säga att dagens Bajs-tips i Graffitti var skitbra.

  2. Mona skriver:

    Hej!
    Jag tyckte att det som vanligt var en välskriven text. Lite för argt innehÃ¥ll kanske – allt är ju inte dÃ¥ligt – tänk pÃ¥ din kamrats Ung-skrivande syster, t.ex. Men slutet var bra, Ungdomar hälp till att lobba för Ung om omvärlden!
    Kramar!

  3. Hanna Olsson skriver:

    Fantastiskt bra! Gissa hur mÃ¥nga sÃ¥na som gör entré pÃ¥ journalisthögskolorna och tror att dom redan kan allt? Jag räknar in mig själv även om det inte fanns ung-sidor pÃ¥ min lokaltidning, men jag fick göra alla unga tjejer-knäck, unga tjejer hetsbantar, unga tjejer skär sig.. Däremot skrev jag aldrig ”hon ser ut som en helt vanlig, glad och sund tjej”. Tror jag i alla fall…

  4. gustav skriver:

    nä nä, det är inte alls för att de styrs, det är för att de är lillgamla as. inte nog styrning är mitt bud.

  5. Louise skriver:

    Jag tycker att det är lite roligt att du verkar ha sån extrem koll på vad som skrivs på dessa ung-sidor. Det verkar som att du, av någon anledning, har läst dem både en och två gånger. Men jag håller dock med dig. Jag hatar dessa sidor där begåvade (får jag förmoda) ungdomar får skriva om skitsaker ur sitt ungdomliga perspektiv. Usch. Jag skrev själv på en dylik sida en gång i tiden. Vi hade dock noll styrning från själva tidningen och skrev om vad som föll oss in. Vi kallade det inte en ungdomssida utan en sida för lokal kultur. Kanske hårklyveri, men det gav skiten en annan dimension.

  6. emma skriver:

    hÃ¥ller med gustav. ”lillgamla as” äntligen en perfekt benämning

  7. Martina skriver:

    Haha, roligt inlägg. Det man upprörs av rörs ofta upp på ett annat sätt. Det gillas. Jag tror faktiskt att det här är mer avancerat än man anar. Kolla in en skoltidning på en högstadie eller gymnasie-skola, anar ni vilka ämnen som ploppar upp där? Graffare, idrottare och så vidare. Samma visa. Lär dig plugga rätt och slätt tycker eleverna visst är ett soft ämne, till exempel. Kanske för att de ofta influeras av lokaltidningarna? Vad vet jag. Men det är en kluring, och det är ett bra inlägg. Tack för läsningen. Fredens.

  8. Heidi skriver:

    Intressant synsätt. Ganska sant dessutom.
    Nu är ju jag också en av de där Ung-sidornas journalister, och jag förundras över hur jag känner igen mig. Beteendet.
    Frågan är ju då, vad är det folk VILL läsa. Majoriteten alltså.
    För jag misstänker att just denna likriktning är väldigt tillfredsställande för den stora massan = de som har pengar&köper tidningarna.

    Alla nytänkande unga journalister finns hos små olönsamma fanzines (alt. bloggar), varesig vi gillar det eller ej.

  9. Smokerboy skriver:

    Ungdomar läser ju inte tidningar. De lever pÃ¥ nätet/i mobilen. FÃ¥r nyheter genom RSS-feeds och debatterar och tar reda pÃ¥ ”sanningar” pÃ¥ flashback och andra obskyra forum. Därför kan man anta att det är tidningen som vill fÃ¥ in lite sköna annons-stÃ¥lar till de lokala annonsörerna som tror att kidsen läser …

    m

Kommentera