Veckans Nu är inte OK
En rätt självklar reflektion men ack så viktig: det är verkligen klasskillnad på skvaller och skvaller. Det slår mig särskilt nu när jag betar av en stor hög med OK! Magazine och svenska Veckans Nu dyker upp som den fula ankungen i högen.
Medan OK! är tjock, engagerad, insatt och framför allt har kändisarnas välsignelse i många av sina stories så kör Veckans Nu uteslutande på spekulationer och andrahandsuppgifter. Det blir mycket stor humor när deras uppenbara o-koll skiner genom redaktionellt. Stavfel, faktafel, bildfel, syftningsfel, supergamla uppgifter. Exempel från det exemplar jag just läst:
- Ett Keira Knightley-reportage illustreras bland annat med en bild på… Sienna Miller.
- Superkonstiga bildtexter i stil med keep up the spirit Jude, better safe then (sic) sorry Jess, Fröken Longoria tar sig ton, go Eva go! och inte minst den bortglömda gamla rockar hårt.
- Nyheten om att Gwyneth Paltrow ”har placerat sin lilla dotter Apple i en exklusiv klubb för barn som heter Citibabies”. Men – hon heter ju Apple? Och hur många barn kan det finnas i New York som heter Citibabies?
Fast det största lågvattenmärket på den svenska skvallermarknaden är fortfarande Hänt Bild.
Nu är det väl inte meningen att just OK och NU ska jämföras med varandra men jag kan inte låta bli att recensera även OK! här när jag har den så färskt i minne. Där är det nämligen nästan anmärkningsvärt åt andra hållet: kändisarna medverkar i artiklarna så till den grad att man kräks nästa gång man måste se ännu ett 10-sidors bikinireportage om Kerry Katona. Hon var tidigare med i Atomic Kitten och gifte sig sedan med Brian McFadden i Westlife (innan han bytte stavningen på sitt namn). Hon är idag mest känd för att vara känd men medverkar i varenda nummer av OK!. Dels i sedvanliga paparazzi-avsnitt där det spekuleras i om hon ska gifta om sig, dels i krönikor där hon kommenterar andra kändisar. Snacka om symbiosförhållande!
Andra saker som alltid förekommer är bilder på tevekändisars bebisar/bröllop, hemma-hos och rätt stiff kunglighetsbevakning. Men som jag sade inledningsvis: trots att tidningen är rätt tung och tjock är den kvalitet. Skvallermanéret har ju sett ut likadant i hundra år och jag misstänker att det är ett framgångsrecept som är onödigt att mixtra med.
Det engelska kändisupplägget är ju en multimiljardindustri i sig så det är klart att tidningarna håller klass därefter. Jag läste i en annan av mina engelska tidningar att Storbritannien har fler miljonärer än någonsin och att många av dem kommer från underhållningssidan. Om en Big Brother-deltagare placerar sig själv rätt kan han/hon vara pundmiljonär inom ett år från avslutat deltagande i övervakningsprogrammet. Precis vad som hände med Jade Goody som deltog i programmet 2002 och var en av de mest hånade BB-deltagarna någonsin. Medan hon då retades för sitt Miss Piggy-lika utseende är hon idag en stilguru, toppkändis och superrik på att egentligen inte göra något alls. Ett år tog det också för medlemmarna i The Darkness att kvittera ut sina varsina första £-miljoner. Mer i maj-numret av GQ, som också har en intressant intervju med Ricky Gervais apropå att han deltar i ett Simpsons-avsnitt.
(Tidigare inlägg om engelska Big Brother hittar du här och här).
hehe.. så lite tid och så mycket skvaller..
Jag har alltid sett ner på skvallertidningar eftersom de är så … simpla. Men nu är jag skvallerfrälst, sedan jag började läsa The Superficial (because I’m ugly!). Inte så mycket för att det är kvalitetsskvaller, eller för att sanningshalten är säkrad. Utan för att det är så utsökt elakt. Och roligt!
De menar nog att själva klubben heter ”Citibabies”, inte att barnen som är medlemmar har det namnet- om det nu ens finns någon sådan klubb över huvud taget.
Ina – NÄHÄ? :)