Popjunkien

Ljugfingret

Åh vad jag gillar den kulturella skillnaden i att vi svenskar håller tummen när vi önskar oss tur medan vi korsar fingrarna när vi ljuger. Nu vet ju ni att vi inte gör det hela tiden och att mycket ljug passerar utan att vi presenterar det fysiskt först, men ändå. I många andra länder är ju i stället de korsade fingrarna som är ett tecken på hopp och välgång. Medan en tumme upp kan vara en obscen gest osv.

Men vem var först? Vari ligger skillnaden? Var det så att så många svenskar ljög mycket och tyckte att tummen kändes omodern? Eller att den engelskspråkiga västvärlden tyckte att tummen var för macho och hellre ville göra en slank fingergest? Den svenska turtummen bottnar tydligen i gammal folktro. Men det internationella korsade fingret då? Tolkar jag den här kommentaren rätt så har det från början med kors och religion att göra.

En sak som inte är gest-baserad men inom samma genre är när lokala uttryck blir fel på annat språk. Minns en gång i London då min syster råkade springa rakt in i en kvinna som drog en barnvagn. Min syster sa spontant och förläget ”oj…” varpå kvinnan fick ett raseriutbrott. På engelska är ju ”oi” ett bra mycket kaxigare uttryck än vår enkla version av ”ooops”.

Korsade fingrar i populärkulturen:
New kids on the block.
Architecture in Helsinki.

Dela: Facebook  Twitter 

2 kommentarer till Ljugfingret

  1. Gablo skriver:

    Haha! Hade nästan glömt bort den där ”oj”-incidenten…tack för att du påminde mig :)

  2. j skriver:

    jag minns reklamaffisher för HSBC-banken där de tog upp kulturella skillnader som var ganska häftiga. tex oturstalet 13 betyder tur i vissa länder. sen var det en massa fler som jag inte minns på rak arm.

Kommentera