Ni na ni na ni na na: Boktifset*
Hej! Jag har varit i London hela helgen återkommer med en recension av resan och diverse popkulturella intryck. Men först denna post som jag faktiskt skrev redan innan jag åkte.
***
På jullovet hittade jag äntligen tillbaka till läsandet. En jobbintensiv höst har inneburit en väldigt långsam lästakt samtidigt som jag läst en väldigt tråkig bok. När jag väl avslutade den insåg jag att det tagit mig flera månader att traggla igenom den och det var den då rakt inte värd.
Firade att jag slapp tråkboken genom att sträckläsa en ny bok: Mannen som älskade Yngve. Och den var desto mer engagerande, jag var sjukt nyfiken på att veta hur den slutade men tjuvkikade nästan inte en enda gång vad som skulle hända längre fram. Stundtals ett intressant tidsdokument eftersom huvudpersonen Jarle konsumerar alternativ popkultur i Norge på slutet av 80-talet. Kapitlen inleds med referenser till låtar och kända artister och huvudpersonerna diskuterar förebilder och litteratur. Dock diskuterar (ältar?) Jarle lite väl mycket emellanåt för boken är lite texttung här och där.
Sen en sak som ligger bara hos mig och vad jag klarar. Historien innebar något som jag generellt har svårt för: berättelser som bygger på missförstånd, förvecklingar, lögner och svek. Därför jag har så svårt för t ex sängkammarfarser eller hollywoodhistorier där det älskande paret inte träffas eftersom en av dem råkar gå av på fel hållplats. Eller ta det nerviga slutet i Den engelske patienten - galet onödigt sorgligt och olidigt att försöka titta på. Så i vissa sekvenser av boken funderade jag på att bläddra fram till slutet bara för att kunna stressa ner.
(Ja, jag gick från sängkammarfars till Den Engelske Patienten i en och samma mening ha ha)
Nåväl, har inhandlat och redan börjat läsa två nya böcker inför helgens tripp till London: Djävulen bär Prada och Gregorius.
* Något av syskonen popjunk (oklart vem av oss) älskade Boktipset på teve men kunde inte uttala det rätt.
Jag håller med dig. Yngve-boken är tradig stundtals. Jarle ältar lite väl mycket för att det ska vara riktigt njutbart. Men tidsmarkörerna från sent 80-tal är sköna. Those were the days… eller nej, det var det inte alls.
Boktipset var en höjdare. Jag var särskilt förtjust i programledarens sköna soffa. Undrar var den finns nu? Är den till salu?
ah! jag håller med dej angående historier som bygger på missförstånd. helst vill jag bara skrika ut ”AMEN FRÅÅÅGA istället för att spring iväg”. typ
Appropå soffan i boktipset som du undrade om Magnus, den såldes för typ 10 år sedan. Tror killen som köpte den fick den ganska billigt också, några tusenlappar. Så nånstans därute finns den.