Överskattade böcker
I takt med att bokstafetten har åkt runt på nätet har frågor lagts till och eftersom jag är lite avundsjuk på att jag inte kom på det själv så svarar jag i efterhand på en av de intressantare:
Vilken bok är grymt överskattad?
Andligt dravel i bokform är väl bara sååå tråkigt. Jag tänker främst på böcker som man oh-my-god-bara-ska-ha-läst-för-de-är-så-VIKTIGA men som i verkligheten är så tråkiga att man inte orkar längre än en halv sida. Två exempel: Den nionde insikten av James Redfield och Alkemisten av Paulo Coelho.
Jag tror den gemensamma (avskräckande) nämnaren är att båda böckerna beskrivs som att de ”lär oss den viktigaste av alla visdomar” och ”ger oss nyckeln till ett nytt sätt att leva”.
Dela:
Prova att gå ner till ett strömmande vattendrag istället och andas för att få litet andlighet. För det behöver vi alla.
Patient 97. Nej 67?
Oeeh! Modigt! Man blir nästan lynchad när man säger att Alkemisten är tråkigt prettodravel! Eller att människor blir outhärdliga efter att ha läst sig till nio insikter.
Jag kan lägga till ”Tisdagarna med Morris” av Mitch Albom. Yuk!!
Åh, så härligt att du våga skriva om detta nästan ”tabubelagda” ämne. Jag lägger till Fem personer du möter i himlen, och filmen Så som i himlen, även om den senare kanske hade sina poänger (som dock var ganska lätträknade). :)