Populärkultursjunkien dissar
En person/lÃ¥t/genre/företeelse jag bara inte klarar av är Manu Chao. Ni vet nÃ¥gon sorts fransk latinosnubbe som blandar reggae med nÃ¥got annat och sjunger ”mama was queen of the bongo” eller nÃ¥t. Hans hypade period var för 3-4 Ã¥r sedan men av nÃ¥gon anledning spelade P3 nyss hans hit. Och turistaffären Günthers Clothing som ligger nära mitt jobb spelar den varje dag pÃ¥ sommaren. Fortfarande!
Manu Chao symboliserar för mig en typ av musik som tjejer som klär sig i krossad sammet och killar som röker hasch gillar. Plus alla 30+ som aldrig köper skivor.
Ja, kolla bara på den officiella hemsidan så fattar ni själva.
Dela:
Ahh, krossad sammet! Fnittrade till när jag läste det, ser preciiiis de tjejerna framför mig. Nog för att jag tillhör kategorin 30+ som aldrig (nästan) köper skivor, men vid Mano Chao och krossad sammet, där går _definitivt gränsen.
fyfaaaaan/word! jag pallar inte heller med honom!
usch.
Och girls: det värsta är att de spelade låten en gång till på eftermiddagen! Chockerande!
Det är skönt att det finns bloggar sÃ¥ att 1000 pers kan göra sig hörda och uttrycka sina tankar. Jag kanske fÃ¥r räkna med att snubbla över folk som tycker om fax och musik, men det trÃ¥kiga är att sÃ¥ mycket fördommar kommer fram och att ”hypade” personer anammar uttrycken utan ens reflektera vad som sägs. SÃ¥ kliv ut ur gaderoben, knäpp upp byxorna och upptäck att det finns annat än jobbet att gnälla pÃ¥, fyllan pÃ¥ clubben och moderiktiga vännerna./ Ha ett skön liv (om det nu gÃ¥r)…
[...] spelades… Manu Chao sÃ¥ klart. Det verkar vara nÃ¥got sorts grupptryck som styr det där, tyvärr. Dela: [...]