Efter bion
När eftertexterna rullat klart och jag äntligen sett Life Aquatic funderade jag pÃ¥ ett hos mig numera obligatoriskt moment i kolla-pÃ¥-film-tillfällen. Efter sedd film gÃ¥r jag hem och googlar/imdb:ar saker som jag fastnat för. Det kan vara allt frÃ¥n ”hur mÃ¥nga Wilson-bröder finns det?” (svar : 3) till ”vad heter BowielÃ¥ten i slutet av filmen som spelades i bÃ¥de en engelsk och en portugisisk version?” (svar: Queen Bitch).
I Sydney hälsade vi på en grymt filmintresserad men än mer internetointresserad familj, men mot slutet av vår resa hade vi övertygat dem om IMDB:s förträfflighet. Det finns få sajter utöver google som jag använder lika flitigt.
Nåväl, filmen. Jag tyckte mycket om den, t ex blippandet av färger och ljud överallt, de tvära kasten och de fina relationerna. Häftigast var dock musiken, jag var totalt oförberedd på att husguden Bowie skulle dyka upp så ofta (hans musik alltså). Och när de i en ljuvlig undervattenssekvens spelade Staralfur med Sigur Ros glömde jag t o m nackspärren (vi satt allra längst fram).
