Popjunkien

Jag har blivit en SÅN

Jag är löjligt stolt över en grej.

Jag är i och för sig löjligt stolt över många saker. Som till exempel:

Mina barn (ja, standardsvar för en mamma, men min stora har liksom en LÖS TAND och min lilla har liksom börjat prata i FYRAORDSMENINGAR).

Min karriär (jag vill återkomma till detta för jag har – på riktigt, inte bara på bloggsättet, urstolt! – fått frågor om hur det är att vara ung kvinna, mamma och chef. Och jag som har gjort flera stora kliv i min karriär mitt i småbarnsåren har massor med tankar och erfarenheter om det).

Att jag blivit smal (så får man nog inte säga i det här landet men jag älskar att vara smal. Särskilt kontra de där TJUGO kilona mer jag vägde förr).

Hur som helst. Ämnet för dagens glädjerop är att jag blivit en SÅN som… CYKLAR!

Jag cyklar tvärs över stan.
Jag hämtar och lämnar barnen med cykel
Jag cyklar trots att det regnar.
Jag har cykelhjälmen på mig inne på ICA för att ”spara tid”.
Jag till och med sittcyklar i uppförsbackar.

Och tänker jag efter hänger min relativt nya cykelpassion ihop med just allt ovan.

Barnen – jag har knappt någon egentid, men när jag cyklar får jag vara ifred och lyssna ikapp radioprogram. På vägen hem idag (i regnet!) lyssnade jag på Lina Thomsgård i Värvet. Fantastiskt.

Jobbet – jag får energi och utrymme. Finns nästan inget som slår känslan av att nycyklad stega in på kontoret på morgonen. Redo för vad som helst. (Med cykelhjälmshår).

Smalman – så länge jag cyklar de där kilometrarna om dagen är jag i någorlunda form. Borde egentligen börja träna på riktigt men en SÅN har jag inte blivit, än (?)

Dela: Facebook  Twitter 

6 kommentarer till Jag har blivit en SÅN

  1. Josefine skriver:

    Jag förstår dig! Jag har precis börjar cykla här i stan igen. Känner mig som en så himla bra människa när jag gör det. Plus får luft och motion. Antagligen är detta det närmsta jag kommer komma att känna mig ”redig”.

    Och 20 kg??? Shit! Inte dåligt minsann.

  2. Rebecca (admin) skriver:

    Jag vet! Jag glömde säga precis det igår, att man känner sig som en så bra människa. Särskilt jämfört hur jag var när jag var yngre (=lat). Hade någon för tio år sedan sagt att jag skulle vara beroende av att cykla hade jag skrattat hen rakt upp i ansiktet.

    (mm, TJUGO, så stolt!)

  3. Anna skriver:

    Hurra för dig! Jag är också stolt – över att ha en vän som du!

  4. Rebecca (admin) skriver:

    som cyklar överallt? ;)

    kram fina!

  5. Anna skriver:

    Ja precis ;) – det gör ju jag med – av tvång iofs men ändå!

  6. Ååh, det låter sjukt härligt! :D

Kommentera