Min sommarläsning
Det är ju bara att acceptera att jag som heltidsarbetande småbarnsmamma har svårt att hinna med att läsa. Jag har blivit en riktig semesterläsare. Men när jag väl är ledig försöker jag ta igen det så gott jag kan. Bland sommarens böcker fanns t ex här.
The Imperfectionists av Tom Rachman. Min sommars bästa bok. Jag sögs in i det brokiga persongalleriet från första sidan i Paris, och förundrades över hur den röda tråden behölls genom varje kapitel. Varje avsnitt är så lätt och smart och skulle egentligen kunna fungera som en fristående novell. I stället väver texten ihop en berättelse om en tidning på nedgång samtidigt som alla på redaktionen är fullt upptagna med att tänka på sig själva. En förutsättning för att detta ska fungera så snyggt är en underbar stilistik, framför allt när Rachman ofta berättar dubbelt så mycket genom att inte berätta något alls.
Bossypants av Tina Fey. Känns som alla läst den va? Finns mycket att prata om i den, själv har jag fastnat för det där med att blonda faktiskt inte är annat än gulhåriga. Varför ska de ha ett finare ord för sin hårfärg än de som har brunt eller rött? (undrar en som inte ens HAR någon hårfärg, suck. Klipp- och färgtid = T minus två veckor).
Jellicoe Road av Melina Marchetta. Efter Johanna L:s kampanj på Bokhora var det svårt att inte bli intresserad. Ungdomslitteratur som utspelar sig i ett nutida Australien? *beställde*
En utmaning när jag tar del av hajpade grejer är att jag hela tiden tänker ”när kommer det, när kommer det där braiga?” och bara tanken på att jag förväntas bli golvad gör att jag inte hinner bli det för jag är så upptagen. Som när jag i gymnasiet gick och såg Pulp Fiction (på den tidiga föreställningen, märk väl) och på väg ut träffade en bekant som skulle in på den sena föreställningen och han bara ”hur var den?! Skitbra va?!”. Och jag bara: ”jag VET inte”.
Men… den VAR ju bra! Jag älskar direktheten i ungdomskultur. Däremot tyckte jag att den var lite… rörig. Dåtid och nutid var inte helt glasklar och det var många namn och karaktärer att hålla ordning på. En sak som stör mig är att jag tyckte språket var lite svårt stundtals. De olika ”facktermerna” på de olika skolorna t ex, inte helt lätta att sätta sig in i. Och huvudpersonens insiktslöshet var lite jobbig också. Så lite blandad betygsättning på den. Jag är glad att jag läste, men inte golvad som sagt.
