Supermånen

Jag var i mitt föräldrahem i helgen, en bondgård utanför Eskilstuna. Och jag må ofta raljera över hur mycket jag trivs i stan och hur lite landettjej jag är numera men jag är också otroligt ödmjuk inför att jag liksom har landet i mig.

Den största skillnaden är att himlen är kolsvart och stjärnklar – inte orange som hemma i stan. Vid niotiden i lördags var det alldeles tyst och lugnt. PÃ¥ himlen lyste nÃ¥got som tydligen kallades supermÃ¥ne, men den läste jag inte om förrän tvÃ¥ dagar senare. Magnifik var den hur som helst.

Dela: