Popjunkien

Min blogg är min tribaltatuering

Att jag inte skriver blogginlägg på nån dryg vecka är ju inte ovanligt.

Men att bloggen försvinner och raderas i en och en halv månad, är faktiskt helt unikt. Det är vad som hände, en lördagförmiddag i november.

Jag tappade inte bara hela bloggen, det hände också i samband med min mest intensiva jobbperiod någonsin i livet. Jag jobbade dygnet runt i flera veckor och hade inte en sekund över att lösa teknikproblem. Ledsamheten! Men då fick jag, liksom flera gånger tidigare, akut WP-hjälp av Niklas. Tack! Tack också till Malin för stöd, Alexandra för fin länkpepp, Johanna för kondoleanser och Jessica för att du letade upp en kopia på databasen. Och tack till Johan på Binero som hjälpte mig med att äntligen flytta över till er.

Tack vänner som kommenterat och undrat på mejlen, Twitter och på Facebook, så lyxigt att vara del av den här internetgemenskapen. Det tänker jag på dagligen.

Men.

Ironiskt nog handlade mitt sista inlägg innan kraschen om motton. Att det man tycker om när man är ung, t ex en tribaltatuering, tycker man definitivt annorlunda om 15 år senare.

Och när jag rannsakade situationen så slog det mig att min blogg är som en gigantisk tribaltatuering. Bloggen följer en gammal programförklaring som jag inte ens brinner för längre. Jag har bloggat i sju år, och när jag började var jag först med det här formatet. Nu har jag frångått huvudtanken, men utan att ha strukturutvecklat skriver jag om allt möjligt, utan en tydlig linje. Vilket gör att jag hela tiden känner mig steget efter, eftersom min livssituation är helt annorlunda idag. Plus att sidan är fylld av gamla åsikter som ibland känns daterade, ibland är så roliga att jag kan skratta högt åt dem.

När jag började hade jag ett juniort jobb med sjukt mycket fritid, numera är jag tvåbarnsmamma, jobbar minst 60 timmar i veckan och är med familjen all min lediga tid. Förr kunde jag lägga all min fritid på intryck som resulterade i blogginlägg, numera har jag ju andra intryck, som man kanske kan blogga om, men det gör jag ju inte.

Så den här insikten måste jag bara använda och omsätta till en konkret förändring av bloggen!

Exakt VAD som ska hända vet jag inte än. Jag har massor med tankar ur mitt eget liv: nÃ¥gon sorts vardagsblogg med bilder, hur det är att vara ung kvinna och chef, hur det är att vara ung kvinna, chef och ha en bebis samtidigt, mediebranschbetraktelser som inte är övergripande, nÃ¥got om sociala medier som inte är ett evangelium. Eller nÃ¥got om hÃ¥r? Eller helt enkelt nÃ¥got som är som det brukade – fast med ny energi och ny inramning.

Nu råkar återkomsten sammanfalla med julen så jag passar på att önska er en god jul. Om ni har en stund över mellan Kalle och klapparna: berätta gärna i kommentarsfältet vad du helst ser av Popjunkien i framtiden. Och vad du gärna slipper.

Och tack igen för att ni hänger här!

Dela: Facebook  Twitter 

7 kommentarer till Min blogg är min tribaltatuering

  1. Jenny skriver:

    Åh, vad fint med ett inlägg igen! Jag tror att vad du än väljer att blogga om så skulle det bli bra, faktiskt. Själv skulle jag nog gilla nån slags vardagsblogg om ditt liv i kombination med som det har varit. God Jul!

  2. Elin skriver:

    Ã…h bästa julklappen att din blogg är tillbaka! Och jag har hög igenkänningsfaktor om dina tankar, när vÃ¥r matblogg kickade igÃ¥ng 2004 sÃ¥ levde jag ett helt annat liv med helt andra marginaler med extratid. HÃ¥hÃ¥, skulle kunna vika ut en lÃ¥ng kommentar om detta….. :)
    God jul!

  3. Fredrik Wass skriver:

    Karriärkvinnan, familjen och mediebranschen låter som en bra inriktning. Eller så struntar du i att nischa dig och bara är din blogg liksom. Bloggen är du, oavsett vad du vill skriva om. Kanske inte passar under vinjetten popjunkien, men i övrigt behöver du kanske inte sätta ramarna så hårt.

  4. Anna skriver:

    1. Som den är
    2.Vardagsblogg
    3. helst en kombination!

  5. Elin skriver:

    Just det ja. Glömde ju svara pÃ¥ din frÃ¥ga. Jag gillar ju Popjunkien precis som den är. SÃ¥ lÃ¥t den vila bara sÃ¥ kan du kicka igÃ¥ng när du känner för det, alla fans har ju ändÃ¥ bloggen i rss-flödet! Alternativt att du röstar in en sidekick som kan dela bloggandet med dig sÃ¥ kan du fortsätta pÃ¥ samma tema utan att känna uppdateringsstress…

  6. Elin Lundholm skriver:

    Jag diggar dig och läser gärna om hur du får ihop ditt liv med två barn, jobb och man. Du får gärna bara fortsätta skriva då och då bara det kommer ibland blir jag glad! Inspirera med små tankar om kläder och popjunk då och då om du hittar något skoj, för det kommer du alltid att göra även om du inte har samma tid att leta som tidigare. kram på dig!

  7. Rebecca (admin) skriver:

    tack snälla för kommentarer och förslag, jag blir jätteglad!

    Jag hoppas resan till Australien blir precis den injektion av energi jag behöver, både till vardagen och internetet. Stay tuned.

Kommentera