Project Runway S08

Project Runway är en av mina absoluta favoriter i realitygenren. Dels för att fokus oftast är mer på det kreativa än på relationerna mellan deltagarna. Dels för att de syr – en av de sysslor jag verkligen tycker om och en kunskap jag är riktigt stolt över att ha. Tack till min mamma som lärde mig och fortfarande coachar mig när jag fastnar.

Jag har följt alla avsnitt slaviskt men var redo att hoppa av efter de katastrofalt tråkiga säsongerna 6 och 7. En stökig flytt från Bravo till Lifetime, från New York till LA och tillbaka igen, ledde till tråkiga deltagare och tråkiga utmaningar. Vilka som vann har jag redan hunnit glömma, ännu mindre minns jag deltagarna från säsongerna som till och med gud glömde.

Så när nu åttan började för en månad sedan var jag inte så sugen. Men hej vad jag blev positivt överraskad! Redan i första avsnittet fick designerna en oväntad och annorlunda utmaning, och även i nästkommande avsnitt fick de göra något som jag tror de tävlande aldrig gjort förut. Behövligt med nya grepp för både tittare och deltagare. Dessutom har de ett ovanligt färgstarkt persongalleri i år och alla typer finns representerade. Den arrogante elakingen, han som skyller på språkförbistring, han som skyller på modellen, hon som är för gammal, hon som är för duktig, han som är en känslig kuf med extrem talang etc etc.

Efter varje avsnitt stämmer jag av mina åsikter med initierade fanbloggen Project Rungay (spoilervarning!)

Jag kanske återkommer i ämnet, jag skulle vilja skriva en rad om varför jag ser Heidi Klum som positiv mammainfluens både när det gäller mode och kropp. För jag tycker att man får tänka kropp både som gravid och nyförlöst.

Men ni vet ju hur det brukar bli när jag i förväg utlovar kommande inlägg: jag hinner sällan skriva dem. Tjata på mig!

Dela: