Popjunkien

Nyckeln till… vadÃ¥?

Aftonbladets läsare röstat fram världens bästa film: Nyckeln till frihet. Jag har aldrig ens hört talas om den.

Måste jag skämmas nu? Bör man ha sett Nyckeln till frihet?

Jag tycker mest den verkar tung och lite gubbig.

Dela: Facebook  Twitter 

12 kommentarer till Nyckeln till… vadÃ¥?

  1. Carina skriver:

    Äh, det är ingen idé att skämmas! Däremot är det en mycket bra film (tyckte jag iallafall senast jag såg den för X år sen) så ge den ett par timmar och se om du gillar den.

  2. Malin skriver:

    Ã…h, jag tyckte den var jättebra när jag sÃ¥g den för hundra Ã¥r sedan. Men jag rÃ¥kade trilla över den pÃ¥ tv pÃ¥ den tiden jag bara hade tre kanaler och jag hade aldrig kommit pÃ¥ tanken att hyra den bara sÃ¥där. Men se den nÃ¥gon gÃ¥ng – den är verkligen bra.

  3. Johnny skriver:

    Jag har för mig att även amerikaner brukar rösta fram den som den bästa. Det är den naturligtvis inte. Däremot är det en helt okej och väldigt trevlig film, som tål att ses om med ett par tre års mellanrum.

  4. Niklas skriver:

    Ja, lite skämmigt är det faktiskt. Det är ju faktiskt en riktigt bra film som, precis som Johnny säger, tåls att ses om lite då och då. En perfekt liggahemmaochvarasjuk-film faktiskt!

  5. Markus skriver:

    Den ligger etta på IMDBs topplista, före gudfadern-filmerna och lite spaghettiwestern. Till saken hör kanske att alla i topp 10 är ungefär lika bra.

  6. Inte ha sett är en sak, alla kan inte se alla filmer, hur omtalade de än är, men en popjunkie som inte ens har hört talas om Nyckeln till frihet… det är inte utan att det känns lite skrämmande.

    Jodå, seriöst och allvarligt talat, det är en väldigt fin och fantastisk film (som jag aldrig tänkt mig som gubbig), och även om jag inte själv skulle placera den högst på egen filmlista, är den defintivt uppe i toppen och fajtas.

    Du behöver inte skämmas för att inte ha sett den, men det är hög tid och mer än dags att korrigera den där lilla oegentligheten nu.

  7. Rebecca (admin) skriver:

    Fredrik: det är ju just det som är det konstiga. Varför har jag aldrig ens hört talas om den? Sjukt ju, jag som samlar allt i min hjärna. Det engelska namnet på filmen var om möjligt ÄNNU mer okänt.

    men film är som ett svart hÃ¥l i min popkultur. Jag känner till mycket men har sett lÃ¥ngt ifrÃ¥n alla ”mÃ¥stese”. Bloggat om tidigare: http://www.popjunkien.se/?p=1909

    ska (nog) försöka se den då

  8. Johan skriver:

    Rebecca, den är inte tung eller gubbig alls, tvärtom en bra helkvällsfilm. Lättsam men spännande och känslomässigt engagerande Stephen King-historia.

    Men herregud, världens bästa film är den knappast.

  9. Josefine skriver:

    Vi fick in den på nån typ av nice price-dvd (79 spänn eller nåt sånt) när jag jobbade på Megastore. Vi drog iväg hundratals. Hade stora travar bakom kassan som vi bara kunde sträcka oss efter så fort nån frågade. Jag hade inte heller hört talas om den innan, men när jag hade sålt ett par hundra (personligen) kände jag mig manad att se.

    Tyckte som mÃ¥nga andra i kommentarstrÃ¥den här… visst, klassiskt amerikanskt drama. ”The flower that drank the moon”, typ. Med bilder pÃ¥ Oscars-statyetter pÃ¥ omslaget. Tror att den är precis sÃ¥ djup för att ”förstÃ¥sigpÃ¥are” inte ska tycka att den är banal, men ändÃ¥ sÃ¥pass lättillgänglig att de som vill ha nÃ¥t mer lättuggat orkar se hela.

  10. Louise skriver:

    Lite bör du kanske skämmas för att du inte ens hört talas om den, men inte för att du inte sett den. Det finns en massa ”storfilmer” som jag inte sett och mÃ¥nga ahr jag heller inegt jättebehov av att se dÃ¥ mÃ¥nga säkert är överskattade, jsut för filmens storhwet och att man mÃ¥ste gilla just de filmerna

  11. Mel E skriver:

    Kanske bara att du inte hört den svenska titeln?

  12. Magnus skriver:

    Bygger på en Stephen King-story. Känns onekligen som en sån historia som går rakt in i maggropen på amerikaner (jag har läst långnovellen, inte sett filmen). Oskyldigt dömd ung bankanställd åker in på livstid på stenhård kåk, trakasseras av vidrig och småfånig fängelsedirektör och dennes lakejer men gräver i hemlighet en tunnel vars öppning döljs med en Raquel Welch-affisch ur Playboy. Alla internerna är förvånade och beundrande när han rymmer, och chefen får ett nervsammanbrott av skam.

Kommentera