Popjunkien

Nick and Norah’s infinite playlist

Egentligen sjuk idag också men har jobbat nästan hela dagen ändå. På slutet kom Bobo till kontoret och körde, med betoning på körde, after work med alla jobbarkompisarna.

Sen hem och skapa kombinerat fredagsmys och krya-på-mig-själv-koncept. Jag tänkte mig glass och En shopaholics bekännelser.

Men min jobbarkompis bara: vad du gör, hyr INTE den. Inte ens om du är ute efter lite tjejig feelgood. Den var SÅ dålig.

SÃ¥ jag hittade en annan film i stället. Som lÃ¥ter som nästan för bra för att vara sann: Nick and Norah’s infite playlist. NÃ¥gra indiekids som letar efter en hemlig spelning i New York och blir kära i varandra pÃ¥ vägen.

NÃ¥gon som sett den?

Dela: Facebook  Twitter 

6 kommentarer till Nick and Norah’s infinite playlist

  1. annalin skriver:

    Jag har sett den sÃ¥klart. (Har jag glömt att blogga om den. Shame.) Den verkade precis sÃ¥ indie och lagom nördig som du ocksÃ¥ uppfattar den som, och visst den är sevärd. Men jag trodde att ”soundtracket skulle spela en huvudroll”, om du fattar… SÃ¥ det var inte en ååååhhhh-film för mig iallafall.
    Det är egentligen en (ungdoms-)bok. Som kanske är bättre.

  2. Jenny skriver:

    Inte sett den, men läst boken. Den är söt.

  3. Anna skriver:

    Tur att du inte såg shopaholic-filmen. Jag gjorde misstaget att läsa boken och det måste vara typ den sämsta smörjan som någonsin har skrivits (jag säger typ för jag läste faktiskt en ännu sämre bok på semestern. Den hette Gold diggers. Namnet borde ha varit varning nog) Misstänker i alla fall att filmen är minst lika plågsam och substanslös som boken. Varning för den alltså.

  4. Rebecca (admin) skriver:

    gött, då måste jag se den! Igår blev det bara internet, ingen teve

    jag har faktiskt också läst några delar i shopaholic-serien, tyvärr :)

  5. Kaospatrullen skriver:

    Faktiskt sÃ¥ fÃ¥ngar boken tonÃ¥rspirret bättre än filmen och nu nördar jag in mig ordentligt, men David Levithan som har skrivit boken (tillsammans med Rachel Cohn – boken är skriven vartannat kapitel ur Nicks synvinkel och vartannat ur Norah, väldigt ”Tillsammans” som jag läste för säkert tie Ã¥r sedan och gillade, vet att JoÖ gillar den ocksÃ¥, kanske du med?) har även skrivit ”Ibland bara mÃ¥ste man” som handlar om en high school-kille som är väldigt lÃ¥ngt ute ur garderoben och det är liksom ingen grej alls och quarter backen pÃ¥ skolan är till och med transa. Boken i sig är ju inget litterärt mästerverk, men jag tycker om att homosexualiteten inte alls har huvudrollen i boken, för oftast handlar ju ungdomsböcker bara om att det är sÃ¥ svÃ¥rt att komma ut. Snyggt omslag har boken ocksÃ¥.

    ”Nick and Norah” ska man se för nämnda tonÃ¥rspirr och New York-miljöerna. Just musiken är sÃ¥där, tycker jag. Bara att bandet de letar efter hela kvällen heter Where’s Fluffy?

  6. Johanna skriver:

    Jag sÃ¥g den pÃ¥ en endollarsbiograf pÃ¥ Hawaii, vilket säkert bidrar till att jag förnöjt tänker ”men ååh, gulle” när ”Nick & Norah..” kommer pÃ¥ tal. Jag ska faktiskt visa den för mina nior som jag har i engelska när vi jobbar med tema musik, tänkte jag. Härligt tonÃ¥rsputtrig!

Kommentera