Popjunkien

Control – några saker jag tänkte på efteråt

Jag såg Control igår. Och tyckte mycket om.

  • Den var så vacker. Och berättelsen hade inte kunnat återberättas i annat format än svartvitt. Corbijn-svartvitt så klart.
  • Alla var så sjukt porträttlika dem de spelade. Från Ian och Debbie, via alla bandmedlemmarna till Tony Wilson.
  • Filmen var mycket roligare än jag väntat mig. Bandet och deras manager framställdes som riktiga humorister. Fast det var nästan ingen annan förutom jag och Lisa som skrattade. Har vi annorunda humor eller var de andra på bion tråkiga?
  • Men jag tycker faktiskt att den inte beskrev hans demoner på ett tillfredsställande sätt, om man nu får kalla någons ångest tillfredsställande. Jag menar helt enkelt att det han gick igenom inte gick igenom filmduken fullt ut. Jag kände mest ”vad onödigt, vad vet man när man är 23″ när han till slut hängde sig.
Dela: Facebook  Twitter 

Kommentera