Fucking Åmål och Säkert!
Jag har tänkt så mycket på Fucking Åmål på sistone. Specifikt den där scenen när Agnes är olycklig och pappan säger något i stil med att det blir bättre när man blir vuxen.
Pappan
”Jag känner igen så mycket av mig själv i dig. När jag var i din ålder… Jag hade inga kompisar, inga flickor var intresserade av mig. Men sen… sen ändrade sig allt det där och det blir tvärtom.”
Agnes
”Men pappa, du pratar liksom om tjugofem år. Alltså, tyvärr, men jag är hellre glad nu än om tjugefem år.”
Hur ska man någonsin lyckas förmedla den sanningsenliga ”det blir bättre”-känslan till sina barn? När man förstår att de inte kommer tro en. Kanske med hjälp av Säkert? Det är nämligen både mitt föräldraskap och Säkert som fått mig att tänka så mycket på stackars Agnes olycka och dra paralleller till min egen. Tonåren är sugiga, olyckliga och fula men tyvärr måste man gå igenom dem. Det enda enda man kan säga då är just – det blir bättre. Eller: ”Vilken jävla lögn att det ska va ens bästa tid”.
De säger att det är kul att vara ung och fri
Fri från vadå, från förpliktelser, tjenare
Man skulle va horan, madonnan
Smart och korkad på samma gång
Man skulle ha en kille med bil
Man skulle ha en silverring
Jag var inte ens kysst
Men jag visste vem jag var
Så jag grät mig till sömns efter alla dar
Så jag grät mig till sömns efter alla dar
Tack kära år som går
Tack kära dagar som lägger en paus mellan nu och då
Och en paus mellan dig och mig
Jag såg dig på stan igår
Du såg ledsnare ut än då
Jag skrattade mig till sömns
Därmed inte sagt att det kommer bli enklare att förmedla den insikten som jag har. Och jag är medveten om att det säkerligen är tvärtom för många andra. Men jag hoppas, hoppas att jag kan ingjuta tillräckligt med självförtroende i mitt/mina barn att de inte ska behöva känna att det är en evighet kvar tills man blir glad. Fast ännu hellre hoppas jag så klart att de slipper känna osäkerhet och ledsenhet över huvud taget.
Tillbaka till Fucking Åmål. Även om jag lovade att jag inte skulle skriva om ohippa artister kan jag inte låta bli att nämna att den här scenen gör att jag för alltid kommer tycka om Foreigners ”I wanna know what love is”. Scenen är inte lika bra när den rycks ur sitt sammanhang men det är ju å andra sidan den stora baksidan med hela Youtube.
På den här länken kan man ladda ner massor med FÅ-prylar, bland annat hela manuset i PDF-form.
jag har haftlite svårt att ta till mej säkert! (som alltid med sånt som hypats och kramats) men med den texten måste jag ju säga att hon har tagit ett steg närmre mitt hjärta :)
gott nytt år förresten!
åh gott nytt darling, long time no hear etc etc
Åh! Helt rätt. Det är så lätt att romantisera tonåren men du har rätt, det var sugigt. Att vara 29 var lite halvjobbigt, nu är jag 30 och känner mig vuxen på riktigt och det känns jävligt skönt.
Ha ha, å vad jag håller med dig. Tonårshajp är så konstigt. Det var ju värdelöst 95 % av tiden. Hade man inte tråkigt så kände man sig frustrerad. Eller avvisad. Eller pank. Eller ful. Eller allt det där på en gång.
Åh, det är en av mina favoritlåtar med henne, just för det där med ”vilken jävla lögn…” Sen är ju Säkert! bäst.
Förresten, jag åt lunch samtidigt som henne på Nybergs för ett tag sen, är det en Lassie möjligen?
vilken träffsäker diss av tonårsmyten!
den filmen är episk.