Popjunkien

Koketteriet om skolmaten

Emma Hamberg kåserade om skolmaten häromdagen och framkallade en känsla hos mig som jag haft hela mitt liv. Någon kanske blir arg på mig nu men jag TYCKER verkligen så här: de som klagar på skolmaten gör det bara för att verka speciella. De kanske rentav smyggillar maten.

I de skolor jag gått var det alltid en särskild sorts tjejer (alltid tjejer, killar käkade och var tysta) som klagade på maten och gjorde fadda protester genom att matstrejka. Alltid kring otrendig mat som blodpudding etc. Ungefär samma tjejer som var mest poppis i klassen faktiskt.

Jag tycker om skolmat (och flygplansmat, yum) och har aldrig tyckt det varit så illa som olika larmrapporter och attitydbrudar låtit det framstå. Nu har jag bara provat maten i ca 5-7 skolor i två städer så det är ingen vetenskaplig undersökning, men som kontorsarbetare äter jag dagligen på lunchhak med betydligt sämre krubb. Och då betalar jag ändå mycket mer för maten.

Så, när jag läste Emma Hambergs krönika kände jag inte alls att hennes ungar skulle förtjäna kontinentala korvar och franska ostar till lunch. Jag tänker i stället att Emma borde föregå med gott exempel och inte tillåta sina barn att slentriandissa skolmaten.

Dela: Facebook  Twitter 

10 kommentarer till Koketteriet om skolmaten

  1. Johanna skriver:

    Väl rutet!

    Jag tillhör också den grupp människor som älskade maten på min skola. Faktum är att våra bambatanter så fort de mötte mamma på byn alltid poängterade hur bra alla hennes tre barn åt. Hämtade mer och hade oss, slukade allt, t o m fisk i apelsin och kålpudding.

    Å andra sidan var min mamma en urusel kocka och pappa inte särskilt mkt bättre så det kanske bara var så att det var enda chansen att få i oss ngt.

  2. embryo skriver:

    sant

    man ska vara glad att man inte bror i badgad okcså

    det enda som är omögligt att äta är lappskojs

    men det serverar dom nög bara för att skoja för skojs skull

  3. Carolinefin skriver:

    Tack vare skolmaten trodde jag i flera år efter studenten att risotto verkligen var kokt uppvärmt ris blandat med upptinade ärtor och majs. Hu! Men i min skola var det ungefär 50/50 om man kunde äta maten eller inte. Oftast tog jag den vegetariska maten, den var alltid godare eftersom den var speciallagad och inte kom från centralkök.

    Hur många namn kan man förresten ha på fiskpinnar? Fiskpanetter, fiskpanettiner, panerad fisk etc. Tror de hade nån sorts tävling där i köket.

  4. Jenny skriver:

    Yes, so true!

    Jag loved skolmaten och brukade ata upp mina kompisars rester (I know!). Jag tror hela grejen hor ihop med att tjejer inte ska gilla mat, vi ska plocka i salladsbladen och tycka att vi ar tjocka. Redan pa hogstadiet. Fy fan for det. Blodpudding, det ar grejer det. Mycket godare an black pudding forresten, som ju ar helt okej.

    Mums.

  5. Agnes skriver:

    Ja GUD vad kul det är att äta exakt samma vegetariska biff varje dag. Att gå hungrig är ju verkligen skitkul. Och ja självklart gör jag ju detta för att vara speciell.Man blir lite trött på att aldrig riktigt förmå sig själv att äta upp.

  6. mams skriver:

    Mina barns kommentarer om skolmaten var inte så kritiska, men när dom fick reda på hur mycket pengar som las på maten till fångarna i fängelse så var steget till att bli kriminell inte långt borta.

  7. SW skriver:

    Hear, hear. Gratis, offentligt finansierad skolmat = lyx.

  8. Anna skriver:

    slentrianmässig diss av mat är aldrig kul. mat är gott. punkt.

  9. Hanan skriver:

    Vad är grejen med att fångarna ska leva på bröd och vatten?

  10. Lisa skriver:

    Ja, jag håller med! Den mesta skolmaten var väldigt god, min älsklingsrätt var trädgårdsmästargryta. Däremot skulle maten säkert bli ännu bättre ifall man inte använde sig av så mycket halvfabrikat.

Kommentera