Popkulturen i Australien – nyhetsvärdering

Jag kommer ägna några inlägg åt medier och annan konsumtion jag ägnat mig åt under min tid i Australien. Härmed börjar en oregelbunden liten miniserie som heter ”Popkulturen i Australien”. Jag tänker skriva av mig om saker som medier, reklamfilmer, The Wiggles och Schapelle Corby. Kanske lite shopping. I nästa inlägg ska jag skriva om den konsert med Jenny Wilson jag såg förra veckan.

Om ni tycker jag har åsikter om nyhetsvärdering hemma i Sverige så skulle ni veta hur mycket vi pratar om nyhetsläget här i Australien. Det är otroligt vilka ickehändelser som hamnar i nyheterna! Och de historier som tas upp kryddas ofta med helt onödig information. Jag tror helt enkelt att landet är för stort och det händer för lite för att fylla de många nyhetstimmar som ändå hålls i alla kanaler.

Fritt från minnet kommer här några exempel:

• För några veckor sedan såg jag ett inslag på nyheterna om hur en man drunknat. Väldigt beklagligt förstås men ändå inte mer än en notis kan man tycka. Men nej, här rapporterade de så ingående att man till och med fick veta vem han varit ute på simtur med. Nämligen släktingar som just flugit in från Storbritannien.
• Melbournes största nyhetstidning, The Age, ägnade häromdagen hela sidan nio åt att rapportera om ett simmästerskap som äger rum snart. Speedo hade presenterat hur de officiella dräkterna skulle se ut och det har man väl sett förut, ”här är OS-truppens nya kostymer” t ex. Bara det att simmarnas dräkter fick en liten fjuttnotis medan halva sidan handlade om hur funktionärerna skulle vara klädda. På bilden visade ett gäng funktionärer upp sig i den officiella rosa-blå tröjan och Speedo fick kommentera dräkten i tre-fyra citat. Man kunde somna av ointresse. Men bra PR-jobbat av Speedo (med en huvuddesigner med svenskt namn).
• Ikväll var toppnyheten att en långtradare kolliderat med en personbil. Nyhetsrösten sa ungefär så här: ”Föraren, som nyligen firat sin andra bröllopsdag, kom över på fel sida”. Jag kan för mitt liv inte förstå vad hans bröllopsdag har något med något att göra.

Listan kan göras mycket längre och det kan hända att jag återkommer till flera ickenyheter innan jag åker hem.

TV-utbudet består av fem kanaler och kriget mellan de tre kommersiella tv-stationerna (Seven, Nine och Ten) är något som är väldigt publikt. Till och med så att det kan hamna i nyheterna förresten, ”I höst hoppas Seven sno tittare från Nine” och så vidare. Två av kanalerna har egna aktualitetsprogram som visas 18.30 varje kväll. Där får den husvagnsboende pöbeln gråta ut inför kamerornas, reportrarnas och tittarnas öppna famnar. Det handlar om släktgräl, ilska mot etablissemanget, tappade tänder, elaka barn, sjukdom, småsinthet. Lite som ett Insider kombinerat med Outsiders, fast med mycket mer hemmafruvinkel och gråtmaterial.

Om man saknar inhemska händelser att rapportera om berättar man här precis som hemma om saker som hänt i England eller USA. Bara det att de här ofta toppar med sådana USA-stories och får dem att låta som att de utspelade sig på någons bakgård här i stan. Australiens version av Metro, MX som delas ut i tunnelbanan på eftermiddagen, är fylld av amerikanska nyheter och då främst om underhållning. Den innehåller också fånroliga notiser i stil med ”en polsk man greps med ett kilo korv gömt i brallan…”. Sällan mycket mer tyngd än så, nej.

Beroende på vilket medie man konsumerar är det också olika nivåer av personliga ställningstaganden i texterna. När det för några veckor sedan framgick att nationalhjältinnan Kylie Minogue blivit bedragen av sin pojkvän gick alla medier ihop och utsåg honom till en ”Love rat”. Bara en sån sak förresten, att Kylies privatliv blir nyheter i samtliga medier, till och med hos statliga BBC-komplexiga ABC. Det är något som hittills känns främmande i Sverige men som jag kan känna igen mycket väl från den engelska tabloidpressen.

En annan mycket förbryllande sak är att programledarna här tillåts uttrycka sina åsikter. Det största nyhetsämnet just nu utöver rekordtorkan, klimatförändringarna och Irakkriget är den om David Hicks. Han är en australiensisk man som greps för terrorism i Afghanistan för fem år sedan och sedan dess suttit fängslad i Guantanamo Bay utan att ha blivit åtalad för något. Häromdagen pratade man om honom på morgonprogrammet ”9 am with David and Kim” (som jag faktiskt gillar) och den manlige programledaren vandrade in i ett långt resonemang om Hicks som jag tyckte kändes väl riskabelt. Men tydligen är det så det går till här.

Det finns också mycket jag gillar i medieklimatet. T ex att det sänds nyheter ofta – nästan vilken tid som helst under traditionell vakentid kan man få sig en väderleksfix eller en aktualitetsdos. Det är också väldigt lagomkommersiellt sådär att man blandar tunga tråkiga nyheter med glättiga inslag om Britney Spears förfall. Både Seven och Nine visar helt okej morgonprogram varje morgon, och 9 am på Ten som jag redan nämnt är mysigt. Nästan varje dag, även vardagar, visas spelfilmer mitt på dagen så om det är alldeles för varmt för att gå ut kan man sitta inne och titta på chick flicks. Alla caféer och många restauranger har både tabloidtidningar, morgondrakar och glansiga magasin. Gratistidningarna som handlar om musik, Beat och Inpress, finns i nästan alla klädaffärer, musikaffärer och caféer. Det är rätt mysigt att plocka upp Metro-lookaliken på eftermiddagen i stället för på förmiddagen. På seriösa multikultikanalen SBS visas internationella filmer varje kväll och jag har under min tid här sett flera danska filmer. Förresten har jag sett i tv-tidningen att följande svenska filmer också visats: Ondskan (The Evil), Jalla Jalla (The bestman’s wedding), Fröken Sverige (Miss Sweden) och Seeking Temporary Wife (den vet inte ens jag vad den heter på svenska).

Jag gjorde förresten en snabbsummering av popkulturella intryck efter mitt första besök här. Läs mer här.

Dela: