Apropå finalen i Idol (igen)
Nåt knas hos mitt webbhotell har gjort att gårdagens inlägg och kommentarer har försvunnit, tyvärr. Så om du skrev något du saknar vet du nu att det inte är jag som raderat det. Jag skrev en sak om finalen i Idol igår men minns nu bara hälften. Så här kommer lite mer av samma grej:
1) Det lär bli trångt i låtlistorna hos Rix FM nu när inte bara årets idolstartfält utan även ettorna och tvåorna från tidigare år har singlar att kränga samtidigt. I gårdagens final sjöng Daniel, Darin, Sebastian och Agnes varsin ny låt. Visserligen kul att se vad som hände sen (t ex att 2004-tvåan Darin blivit en performer medan ettan Daniel förblivit en mysfarbror i stickad pullover) men ganska så överflödigt totalt sett.
2) Varför är vinnarlåtarna i Idol alltid så lökiga? Igår kväll framförde Erik och Markus varsin version av någon sorts kyrkoballad som de nog aldrig valt själva om varit tillåtna att välja. Jag kanske återkommer till detta för det är ju hela problemet med Idol-formatet (som det ju ibland kallas i marknadsföringen, format liksom): att det är för toppstyrt och nästan hånar slutvinnaren med dåligt nischad musik. Därför rätt skönt att se att åtminstone Sebastian (som jag inte ens gillar, obs!) nu givits en låt som är lite genreegen.
daniels låt var ett enda stort skämt. hur platt och trist får en låt vara innan det blir kriminellt? usch.
det där med vinnarlåtarna är ju paradoxalt. det är typ till fördel att _inte_ vinna idol, speciellt för artister med samma stil som markus.
Jag tycker hela Daniel är lite av ett skämt. Alltså, han ser jättesnäll ut och har en fin röst. Men han är så himla trist.
De senaste kommentarerna om bam är så roliga. Taskig du är som startat en sida bara för att dissa bam.. :)
jag håller med er båda!
Hanna: jag är kall och beräknande, muahahah
Allt som känns som och doftar av äkta rock’n'roll, äkta individualitet är på något vis malplacerat i Idol, liksom i ”Fame Factory”, på det sättet är de där formaten en spegling av tiden. Det ska vara stora gester, glansiga röster och löften om strora kontrakt, det ska se ut som revolt, men samtidigt städat ovch prydligt och absolut inte brutalt och uppstickande på riktigt. Revolt på låtsas, en poseringsateljé precis som i Gringo, Veckorevyn eller Rodeo. Hej och hå.