Popjunkien

Badly Drawn Boy på Nalen igår

En märkbart och uttalat nervös Badly Drawn Boy (Damon Gough) spelade på Nalen igår. En alldeles för jämn och ospännande konsert kan jag tycka, även om den hämtade upp sig mot slutet.

Första gången jag såg BDB blev jag helt golvad av den till synes spontana publikkontakten och galna uppbyggnaden av konserten. För trots att lokalen var Royal Albert Hall lyckades han omvandla scenen till en skön soffa, byggnaden till sitt vardagsrum och var och en av oss i publiken till sin personligt inbjudna gäst. Han skickade runt en bild på sin nyfödda dotter och spatserade av scenen och gick halvvägs genom främre parkettraden för att gå fram och säga hej till sin familj. Det tog ett tag innan jag fattade att det här inte var fullt så spontant som jag trodde då. Genom sin karriär har han gjort sig känd för att jiddra en massa strunt lika mycket som att spela sin musik. Men ändå, underhållning!

Men Nalen igår då. Jag hade inte lyssnat in mig på nya skivan alls så lite är det väl mitt eget fel att konserten började lätt otillgängligt både i musiken och rent sceniskt. Det tog några låtar innan humoristen Gough visade sig, först genom ett ”helvete, jag tror jag är nervös” och lite senare ett ”den här dedikerar jag till alla vackra svenska… män”. Ännu lite senare ett sorts kvällslångt internskämt om hur vackert det är i Stockholm.

Musikaliskt går det inte att komma från Springsteen-liknelserna; allra minst när Gough under ett låtintro babblar bort sig själv och får en ropande kille i publiken att tro att det är en cover på ”Thunder Road” på väg. Annars enas jag och mitt lovely sällskap om att Gough har någon sorts automatisk fyllighet i rösten och en grym musikalitet. Jag vet inte om han skojar när han säger att han skrivit 250 låtar till den senaste skivan men det känns troligt. Och det fascinerar mig: tänk att komma på så många olika varianter och instrumenteringar. Under kvällen roterar han mellan några gitarrer, pianot och bara röstsolo vid micken.

Som sagt är helhetsintrycket lite sömnigt och slätstruket, jag hade faktiskt väntat mig mer efter de unisona hyllningarna det blandade mottagandet av senaste plattan. Samtidigt så glittrar det verkligen till när det glittrar och som den hitjunkie jag är blir jag lycklig av inledande ”Born in the UK”, ”Silent Sigh” och ”All Possibilities” (som blandas med den där gamla soulklassikern ”Thinking of you” – …now I’m living in ecstacy).

Hela konserten avslutades underbart nog med en av mina stora BDB-favoriter: ”Magic in the air”. (Sicka jäklar de där artisterna, som VET att man kämpar sig kvar in i det sista för att kanske kanske få höra en låt man längtar efter. Tacka vet jag one-hit-wonders som kör sin hit i flera gånger under en och samma konsert). Jag blev dock utan ”Cause a rockslide”.

Avslutar med tre saker jag kommer fortsätta fundera över:

  1. Hur luktar det under hans ständigt närvarande stickade mössa?
  2. Hur känns det att vara en storrökare av sådan dignitet att ett framträdande i ett rökfritt land gör att man går helt cold turkey?
  3. Var det någon som i t-shirtståndet köpte en diskhandduk med Badly Drawn Boy-tryck?
Dela: Facebook  Twitter 

6 kommentarer till Badly Drawn Boy på Nalen igår

  1. Jonas skriver:

    ”Unisona hyllningar av senaste plattan”? Då har vi läst olika tidningar…
    Och ja, jag köpte en diskhandduk. Den var jäkligt stor, men jag kan inte säga något om kvaliteten än, har inte torkat disk med den.

  2. m skriver:

    Ja, nej, jag har inte heller läst några hyllningar. Ingenstans, faktiskt. Hm?

    Ang. punkt 1 så är det fascinerande med folk som gör en huvudbonad till en del av sin kropp (se även t ex Nicke Andersson). Man undrar ju hur ofta de tvättar den, och sitt hår. Man funderar också på vad som händer när de kommer hem, om de genast slänger av den med ett befriat stön eller om den sitter där tills absolut ingen annan kan se. Och hur ofta har de lagt sig i badet i mössa? Eller vaknat på morgonen med den på?
    Jag tänker att det är lite som en snuttefilt. Simson och håret, liksom. Snor man mössan av dem börjar de stamma och får rampfeber.

  3. Rebecca (admin) skriver:

    men åh vad det här blir pinsamt för när jag nu ska leta efter exempel på hyllningar så är de flesta helt ljumna! Q var väl rätt glada i honom som vanligt, men ingen av de svenska tidningarna verkar har hyllat nej. Jag som bestämt har för mig att jag läst texter av typen \”han hittar hem\”. Förlåt. (och inte undra på att jag blev besviken då…)

    Ang. mössorna så kan jag inte låta bli att göra en äckelparallell men ändå: i Ernst Brunners \”Fukta din aska\” käkar Bellman upp loppor och sånt som bor under peruken. Euw! Lite samma tänker jag med såna där rockmössor som står på en svettig scen kväll efter kväll, är med på rökiga efterfester etc. Undrar vad som BOR där under liksom.

  4. Steelwheels skriver:

    Jag köpte mig bara en tischa, tyvärr, men diskhandduk var otroligt nära. Tvångsspelar nya skivan i bilen till och från jobbet för att försöka ta den till mig, men det är inte samma känsla som på ”Bewilderbeast” eller ”Have You Fed The Fish”.

    Under konserten hade jag dessutom grava problem med att se något, eftersom jag sitter ner. Nalen måste vara den enda konsertlokalen utan plats för rullstolsburna. Schämmes, ta mig osv.

  5. Rebecca (admin) skriver:

    Steelwheels: jag tänkte precis som du ang. tillgängligheten. Nalen må vara en anrik plats men rummet är lite för… platt för att klara av bra konserter för alla. Tråkigt!

    Men att sälja BDB-diskhanddukar var ett roligt grepp tycker jag.

  6. Tatti skriver:

    Kul mina favoritlåtar med BDB är Magic In The Air och Cause…

    Den nya skivan är förövrigt den bästa sedan de första singlarna och debutskivan.

Kommentera