Tillåt mig småle
På den årliga musikgalan Q Awards i Storbritannien tilldelades Oasis utmärkelsen ”best act in the world today”. Ungefär världens bästa nu verksamma band. Läs mer hos BBC och Q själva.
Det här tycker jag påvisar problemet med Q. Det är engelsk pubrock magasinifierad och de kommer liksom aldrig förbi att en nostalgiskt gubbig redaktion och ett gäng lika nostalgiska läsare blickar tillbaka på Oasis som de var då och röstar på dem i olika sammanhang. De vinner ju priser varje år trots att det gått lång tid sedan de var på topp, rimligtvis borde något annat band kunna förekomma i utdelningsledet.
Men kanske är det så att vi i Sverige inte riktigt kan sätta fingret på vad Oasis betytt för engelsmännen?
Dela:
Jag såg Oasis i Newcastle förra året, och man såg alla dessa engelsmänns blickar – vissa säkert 20 är äldre än Liam – men de följde hans every move. Han är så genuint brittisk både i attityden (svordomar i varje mening) intressen (fotboll england musik öl, typ) och skapar nya ordbetydelser. Vad var det där begreppet, genom att skrika det på en konsert i mitten av 90-talet fick alla engelsmän att go nuts. den e känd, gaurr, nu minns jag inte. jaja.
Sen att de skrivit helt underbara poplåtar.
Men jag håller med dig, Q borde tona ner sina gubblistor och nostalgiska galor. Jag minns i nått nummer i somras där både Muse och Razorlight fick en femma. Jag blev nästan arg – det var ju ovious att de försökte provocera fram ett brittpopbattle a la Oasis och Blur om singelettan. Att inte 90-talet är över än.
Jag tror som i din slutfråga, d v s att det påvisar problemet med ENGLAND.