Journalistisk bonnkomik

Det är något lite rörande och så klart störande över de där äldre männen som varvar putslustighet med ”allvar” i kvällstidningarna. De som branschtidningen Resumé brukar belöna med utmärkelsen Guldkrattan (”kratta där du står”). Kort sagt ickenyheter direkt från verkligheten som nästan uteslutande har rubriker i stil med ”Här [verb] [kvällstidningens namn]:s reporter [huvudämnet]”. T ex ”Här testar Expressens reporter nya flugan”.

Jag är förvånad över att de får hållas och stjäla viktigt nyhetsutrymme med så pass omoderna jobb. Ska jag vara cynisk får jag för mig att det i vissa fall handlar om lång och trogen tjänst snarare än skjutjärnsjournalistik. Senast igår hade Expressen ett mittuppslag signerat mästaren på området – Ingvar Hedlund. I ett putslustigt knäck ramade han in ett foto från den film som försvaret vill klassa som konst och tog med det till Bukowskis.

Gemensam nämnare för artiklar som Nu tar vi dansken!, Fika dig glad på ljuscafé och Snart blir jag doktor Hedlund är att de är egocentriska, kryddade med talspråk och inte sällan sjukt konservativa och gammeldagsa. Och jag frågar mig, och er, är detta verkligen vad läsarna vill ha? Är det helt enkelt ett försök att flirta med äldre läsare? Eller är jag rätt och slätt utrustad med fel sorts humor för att uppskatta denna bonnkomik till journalistik?

Ytterligare två exempel: Staten vill få oss att leka på jobbet och I Kina är hunden människans bästa vän .

Andra reportrar i samma genre: Tommy Schönstedt och Svante Lidén.

Dela: