Crash
Hela läsarskaran hos Fashio tror att hon var pÃ¥ kärleksdejt igÃ¥r, undrar om de blir konfunderade om jag avslöjar att Popjunkien var en del av dejten? Och även jag älskade filmen – Crash.
Trots att filmen byggs upp med det vid det här laget rätt klassiska hoppa-i-tiden-greppet och karaktärerna flätas ihop sÃ¥ känns det aldrig krystat, rörigt eller icke-trovärdigt. Tvärtom, det faktum att karaktärerna alla är länkade till varandra känns väldigt naturligt och jag kom pÃ¥ mig själv att undra ”vad var det egentligen kinesen gjorde pÃ¥ fiket?”. Svaret kom sÃ¥ klart mot slutet.
Underbar rollista och bra skådisinsatser. Ingen var dålig, inte ens Ludacris. Jag är t ex lite småkär i Matt Dillon (Singles!) och trots att hans karaktär var väldigt osympatisk inträffade något som gav mig en klump i halsen. Thandie Newton var också grym. Och faktiskt Brendan Fraser också, annars brukar min man och jag håna honom som den skådis som oftast förekommer i roller med öppna munnar (t ex Djungel-George och Looney Tunes).
För att kommentera Bullock-hypen sÃ¥ säger jag som Fashio – hennes karaktär var inte med alls mycket och inte i närheten sÃ¥ mycket att hon förtjänar den rollhype som varit. Men det tycker jag Ã¥ andra sidan luktar lite stoppa-in-Tom-Cruise-i-ett-fack. FÃ¥ skÃ¥disar fÃ¥r sÃ¥ ofta recensioner i stil med ”en ovanlig roll” eller ”den här rollen är inte en klassisk Cruise-roll” som just Tom Cruise, fast det vid det här laget är just de annorlunda och överraskande rollerna som ÄR Tom Cruise-roller. Som i Magnolia eller den där Collateral. Rätt längesen han gjorde Cocktail liksom.
Ã…h, jag vill se den igen.
