Crash
Hela läsarskaran hos Fashio tror att hon var på kärleksdejt igår, undrar om de blir konfunderade om jag avslöjar att Popjunkien var en del av dejten? Och även jag älskade filmen – Crash.
Trots att filmen byggs upp med det vid det här laget rätt klassiska hoppa-i-tiden-greppet och karaktärerna flätas ihop så känns det aldrig krystat, rörigt eller icke-trovärdigt. Tvärtom, det faktum att karaktärerna alla är länkade till varandra känns väldigt naturligt och jag kom på mig själv att undra ”vad var det egentligen kinesen gjorde på fiket?”. Svaret kom så klart mot slutet.
Underbar rollista och bra skådisinsatser. Ingen var dålig, inte ens Ludacris. Jag är t ex lite småkär i Matt Dillon (Singles!) och trots att hans karaktär var väldigt osympatisk inträffade något som gav mig en klump i halsen. Thandie Newton var också grym. Och faktiskt Brendan Fraser också, annars brukar min man och jag håna honom som den skådis som oftast förekommer i roller med öppna munnar (t ex Djungel-George och Looney Tunes).
För att kommentera Bullock-hypen så säger jag som Fashio – hennes karaktär var inte med alls mycket och inte i närheten så mycket att hon förtjänar den rollhype som varit. Men det tycker jag å andra sidan luktar lite stoppa-in-Tom-Cruise-i-ett-fack. Få skådisar får så ofta recensioner i stil med ”en ovanlig roll” eller ”den här rollen är inte en klassisk Cruise-roll” som just Tom Cruise, fast det vid det här laget är just de annorlunda och överraskande rollerna som ÄR Tom Cruise-roller. Som i Magnolia eller den där Collateral. Rätt längesen han gjorde Cocktail liksom.
Åh, jag vill se den igen.
