Popjunkien

Toppkandidaterna

Hajpade i vanlig ordning Alexander Norén när jag mötte en SVT-man i helgen (märk väl hur jag kamouflerar vem det var) och fick rådet att hålla utkik efter ett scoop. Misstänker att detta är nyheten. En politisk dokusåpa i SVT där Norén är programledare. Och han är ace som vanligt, lyssna bara på hans replik mot teveseriens belackare:

…än så länge har det bara varit prettojournalister à la Janne Josefsson eller stötar ur det gamla politiska etablissemanget som har ojat sig över det här

Sen måste jag ju säga att jag inte är heltänd på programidén, men det beror ju delvis på att politik inte intresserar mig alls. Men om det blir litegrann som The Apprentice är jag på!

Tidigare popjunkie hjärta Norén hittar du här.

 

Lovebomb av lunchställen

Jag har i det närmsta redan tokhajpat vår kontorsflytt. Det är en själslig rening att komma in till city efter flera år i trista Gamla Stan. Missförstå mig inte: Gamla Stan är väl fint till ytan och att ha utsikt över vattnet från skrivbordet känns väldigt flott. Men: urtrist shopping, långt till kompisarna och vedervärdiga lunchställen.

Men nu sitter jag här i mitt nya favoritområde i stan: NoSve eller NoöSve (dvs norr/nordost om Sveavägen. Jag förutspår här en ny överanvändning av larviga områdeskoder såsom Sofo, Nofo, och-den-där-namnleken-med-Valhallavägen).

Nåväl. Inte nog med att vårt kontor är superfint – jag har nära till kära vänner och shopping. Dessutom kan jag välja mellan sjukt bra lunchställen varje dag. Just nu är favoriten Sallad på Tegnérgatan. Ett litet familjärt sallad-över-disk-ställe där man får välja mellan några olika basgrejer och några olika kött. Dessutom kan de sprinkla saker ovanpå salladen, t ex parmesan, rostade nötter eller torkad frukt. Och så har de ett gott hembakat matbröd som de ger ut receptet på till alla kunder.

Fast idag ska jag äta bakad potatis med tonfiskröra från ett annat favvoställe: Café 60 på Sveavägen 60. De har lite lite skabbig finish men de har god mat och superschysta anställda. Det tog liksom två dagar innan kontantlösa jag fick handla på krita. Gick in på jobbet och skröt om det tills det kom fram att halva staben handlar på krita just där.

Sen är ju SthlmNew Deli rätt bra också men det är väldigt sällan vi hamnar där nuförtiden.

 

Korsstygn, gaffeltruckar, våldsporr

Som vanligt är det i kommentarsfälten allt roligt händer. Läser om nya magasinet Tove på dagensmedia.se och tänker ”behöver vi verkligen en ny och yngre Amelia?”. Samma sak tänker en tjej i en skitrolig artikelkommentar:

”Zzzzz… Shit, vad trött jag är på alla tidningar som vill vara min väninna. Och ett reportage om tjejer som älskar sin kropp, mmm fräscht, nytänkande. Jag skulle hellre läsa en tidning om korsstygn, gaffeltruckar, eller våldsporr. I princip vad som helst!”

 

Rammsteinjunkie?

Min man visade mig just en tjänst i iTunes som säkert inte medvetet ska vara så underhållande som den är. ”Just for you” ska matcha de köp man genomfört med liknande låtar. Skrattar gott åt följande förslag:

  • You bought Fanfanfan (Thåström). We recommend Tripping (Robbie Williams).
  • You bought You could have it so much better (Franz Ferdinand). We recommend Rosenrot (Rammstein).
  • You bought I need some fine wine and you, you need to be nicer (Cardigans). We recommend The trinity (Sean Paul).

Och det fortsätter. De rekommenderar Kanye West (!) eftersom jag köpt Antony and the Johnsons. Och Iron Maiden (!!) och Dire Straits (!!!) rekommenderas för att jag köpt Bloc Party.

Jag misstänker att urvalet är helt baserat på vad andra köpt. Så jag får på något vis lida för att någon allätare (frustrerande intervjusvar: musik? naäe, jag är väl en allätare) handlat musik före mig.

(Fast det står att tjänsten är en beta-version och jag kan som användare kryssa i ”Don’t like it” efter varje förslag).

 

SJP hänger med i mormorstrenden

Gawker Stalker rapporterar om väldigt busy kändisdagar på sistone. Det var något om någon kedjerökande Kate Moss (gäääsp) men jag fastnar för den mysigaste: Sarah Jessica Parker ber om hjälp med sin stickning!

 

Uppmärksam och ouppmärksam

Uppmärksam: var på möte i DN- och Expressen-husen. I hela det väldiga bygget känner jag typ en enda person. Och henne mötte jag i en av foajéerna! Roligt.

Ouppmärksam: i förmiddags hade bloggen sitt 100 000:e unika besök. Men det fattade inte jag förrän nu (507 besökare senare). Men så klart är jag löjligt glad över att ni alla hittar hit!

 

Anna och Mel i DV

Kolla snygga brudarna i Damernas Värld.

Är lite nyfiken på att läsa tidningen själv. Blev intervjuad av tjejen som skrivit artikeln men jag vet inte om jag kommer att få plats bland alla coola modebloggers. Har jag det är det roligt i sig för en av frågorna var: ”hallå, varför svarar du på mejl från semestern i Grekland?”. Hamnade i en invecklad förklaring om bloggberoendet så jag lär ju framstå som den junkie jag är!

Update: Eleonore är också med!

 

Russin och ryska fruar

Jag älskar russin för de är alltid goda. Särskilt i mat. Allra helst i bakade saker, såsom lussekatter, matbröd och bullar. Åt just en ljuvlig 7-eleven-bulle med saffran och fick bara ett ynka russin i hela bullen. Vi russinkonnässörer vet ju att en vettig sats bulldeg innehåller minst ett helt paket, men gärna två paket, russin. Däremot ska man aldrig ha russin ovanpå lussebullen eftersom de då bränns och smakar illa.

Russin i mat är också gott. Särskilt i indisk mat. För att inte tala om russin i kall filmjölk. Russin i gröt är inte lika gott men funkar ibland i brist på lingon eller äpplen.

Men alltså, hur sjukt är det inte att en googling på russin också ger en sponsrad länk för en kontaktservice där man kan träffa ryska fruar? (På tyska: Russiche Frauen).

 

Recap Bloggforum

Jag är så glad för Bloggforum var så kul och allt gick så bra. Jättejätteroligt att lyssna på intressanta dragningar och dessutom träffa en massa blogglegender live. Är rätt rörd över den fina stämningen. Roligt var också att publiken var rätt bred den här gången – nästan lika mycket modebloggare som gadget geeks i publiken!

Eftersom jag fortfarande är rätt trött så jag kanske återkommer med en mer utförlig recension, men tills vidare vill jag bara säga tack till alla som kom. Kolla på Bloggforums hemsida för länkar till referat och bilder från dagen.

 

Panelen i Nyhetsmorgon

Jag tycker att Nyhetsmorgon med Tilde de Paula är jättebra. Hon är en naturbegåvning. Men jag undrar varför de inte shejpar upp panelen som de har? Varje vecka pratar Dominika Peczynski, Stina Cederholm och Erik Hörstadius i munnen på varandra och det blir bara rörigt och gapigt. Som tittare får man inget grepp om det alls och det blir som ett stökigt elevråd. De är oense om allt och det får de gärna vara för bra samtal/debatt men de är inte ett dugg lyhörda för att de andra kanske också vill säga något. Ingen får sagt det de vill och majoriteten av tiden pratar alla tre samtidigt.

Synd tycker jag, för tidigare paneler har ju funkat jättebra. T ex när Viggo Cavling och Linda Skugge var med. För att inte tala om de ”vanliga” panelerna på fredagarna, där proffsiga debattörer låter de andra prata klart.

 

Max Power

Såg det avsnitt av Simpsons där hela familjen samlas framför teven för att kolla på teve. De tittar t ex på den nya serien Police cops där det visar sig att hjälten har samma namn som pappa Simpson – Homer Simpson. Innan avsnittet är slut har tevehjälten blivit tönt och den riktige Homer bytt namn till Max Power för att vinna respekt. Men det är en annan histora.

För ungefär samma har faktiskt hänt mig. I Madonna-filmen Body of evidence från 1993 heter Madonnas filmkaraktär samma som jag (innan jag gifte mig). Jag har aldrig sett filmen men har alltid känt till att den existerar. Nu tycker jag att det är rätt kul, men då tyckte jag att det var väldigt pinsamt. Särskilt som Madonna spelar någon som eventuellt mördat en man medelst farlig sex.

 

Lite fler höjdare

Nu har jag hittat bilden jag pratade om igår. Det som ser ut som Brett Andersson är alltså Darin (svartklädd Fredrik i mitten).

Läs mer på hemsidan .

 

100 höjdare till

Har fnissat lite åt den fåniga affischen för nya säsongen av 100 höjdare. Och konstaterat att den person som vi gissade var Darin ÄR Darin. (Eller ja, Fredrik som är utklädd till Darin).

Igår såg jag två klipp från det första avsnittet och de var helt sjukt roliga. Det ena klippet visade en seriös debatt om hur farlig hårdrocken var. Siewert Öholm var programledare och en ung och rätt söt Anders Tegner gäst (det här var ca tidigt 80-tal). Upprörda kyrkliga gäster i publiken rasade över gruppen Vasp (sic) och en tjej läste en dikt (!) om hur läskig hårdrocken var. En man i publiken var upprörd över att han hört någon uppmana till att ”fuck like a beast” och Siewert Öholm vill genast veta vad det betyder på svenska. Underbart från början till slut!

Jag hoppas att det blir lika roligt som det verkar och att det inte blir lika ojämnt humormässigt som förra säsongen.

 

Om pojkband i FHM och Surreal Life

Jag har aldrig läst den svenska utgåvan av FHM men kanske att jag måste läsa det aktuella numret. De verkar ha en ambitiös genomgång av pojkbanden och vad som hände sen.

Detta samtidigt som gamla NKOTB-Jordan syns i loser-kändis-såpan Surreal Life.

Alltså hur kan man tacka ja till medverkan i det programmet om man blir tillfrågad? Hur låter pitchen liksom? ”Vi tänkte sätta ihop fem losers i ett hus, asså fem avdankade stjärnor, nån skådis, nån one hit onder. Och så DU. Vill du vara med?

 

I like you

En sak som jag gillar så mycket med min blogg och framför allt er kära readers är att jag kan komma på mig själv med att mysa över särskilda inlägg och kommentarer även i vanliga livet. Senaste exemplet inträffade idag – min man pratar om inspelningen av ett Kobra-avsnitt och jag fnissar åt den här kommentaren om Kristofer Lundström. Hovreporter ha ha! Så ett allmänt tips i dessa tider av oregelbundna uppdateringar från mig – använd sökrutan här till vänster och leta upp gamla pärlor.

Sen har jag en liten Lassie innan jag stupar i säng med Att:ention. En dag såg jag Linda Skugge utanför Konsum vid mitt jobb. Jag minns att jag tänkte att hon såg så fräsch ut, verkligen snyggt med det där ljusbruna håret i stället för svart. Hon var klädd i något rosa och vinkade glatt hejdå till någon. Sen gick jag och toppade min P3-frisyr. Min frisör berättade att hon precis kommit tillbaka från att ha sminkat (ev. stylat) Linda Skugge och Peter Jidhe till omslaget av ett kommande nummer av Att:ention. Samma dag som jag sett henne och… ja, ni fattar.

 

Thåström

Min kärlek till Thåström känns väldigt ohipp. Sunkiga radikalsnubbar är inte riktigt min stil, varken utseendemässigt eller ja sådär åsiktsmässigt. Eller musikmässigt heller för den delen. Men stundtals är jag lika betuttad i Thåström nu som när jag som nioåring tjuvlyssnade på Kanonsång och inte fattade vad han sjöng om. Sveriges enda rockstar liksom.

Med detta sagt så kan jag avslöja att jag engagerar mig mycket i P3:s Thåström-omröstning. De kör ett medley med hans låtar och så ska man mejla in och rösta på en favorit. Personligen gillar jag ju Imperiet-låtarna bäst men vet för den skull inte vad jag ska rösta på (jag är en rätt usel röstningsperson öht).

Om man vågar kan man se Thåström signera skivor i morgon eftermiddag på Åhléns och lite senare på Skivfönstret på söder.

Minns apropå detta ett roligt inslag på Deluxe när de spelar Karenina och har inklippta skrattljud varje gång Thåström sjunger en rödvinsklyscha (dvs ofta).

 

Rädda Jens

Eftersom jag är både en Idoljunkie och en Flashbackjunkie kan jag ju inte låta bli att blogga om detta upprop: Rädda Jens. En röstvärvningskampanj med mål att få den hos juryn minst populära deltagaren Jens att vinna hela Idol 2005. ”Flashback-marodörer” uppmanas rösta för att sätta Daniel Breitholtz på plats och därmed kanske tvinga honom och BMG att spela in en skiva med en artist som de inte tror på.

Själv är jag ju inte så engagerad att jag brukar rösta i programmet men om jag gjorde det skulle jag lätt fulrösta på Jens för att skapa lite förvirring.

Jag tror dock att Flashback-marodörerna inte har något att sätta emot den fjortismaffia som kommer rösta fram Sebastian som vinnare.

 

19 år gammal katt dog (!)

Idag har vi varit mycket ledsna på jobbet över Christer Sjögrens förlust av sin katt. Lyckligtvis stoppade Expressen pressarna och meddelade oss detta trauma: Christer sörjer sin älskade katt.

Christer sörjer sin älskade katt
De fick 19 år tillsammans.
Nu är katten Sigge död.
Och Christer Sjögren har sorg.

 

Be gone Gonza

Alltså på riktigt. Programledaren för Tracks i teve. Hur har han nästlat sig in? Vem har han mutat för att få praktikplats i teveversionen av en radioinstitution? För det måste röra sig om en praktikplats, eller en mercy-placering. Kanske har han en granne som är chef på SVT?

Han pratar med konstig röst, han liksom viskar, klarar inte av att hålla tråden, lyssnar inte på intervjuer, glömmer bort vad han ska säga etc.

Över huvud taget tycker jag att teve-Tracks är lite onödigt. Så lite musik som vi får i teve skulle de väl kunna göra ett helt eget musikvideoprogram med intervjuer och gäster. Inte ett som är baserat på två dagar gammal radioskåpmat.

Och det känns så omodernt när de visar en snutt ur nya Kent-videon och säger ”hela videon kan du se i morgon kl 19.25″. Vem (förutom halva kent.nu) orkar tajma en sändning av en enda video strax innan Rapport?

 

Öxölklöfför