Är det någon som kan hjälpa en medmänniska i nöd? Personen lämnade inte sin mejladress men vill väldigt gärna veta vad låten i trailern till Dokument: Humor heter.
Jag har bara sett trailern en gång så jag registrerade inte vilken låt som spelades. Men jag såg att älsklings-Conan kommer att bli intervjuad. Dokument: Humor börjar nu på torsdag kl 21.30 i SVT2.
Läser en intervju med Gene Simmons i Now (apropå att han i engelsk teve nu leder ett program som heter Rock School där några strika klassiskt skolade musikelever ska få lära sig rock n roll). Och hela intervjun genomsyras av en vidrig sexism.
Först höhö-konstaterar han att det inte är sant att han legat med 4 500 tjejer, det är faktiskt 4 700 och han räknar fortfarande. Han säger också att anledningen till att han får så mycket tjejer är att alla tjejer är avundsjuka på varandra, som hajar kring ett stycke kött ungefär. Sedan detta:
Do you believe in monogamy?
Monogamy is all in the female imagination. Women make one egg a month, while men make millions upon millions of sperm. Women think all that sperm is just for their one egg, which isn’t true. Settling down with just one woman goes against nature.
Jag sitter och filar på ett långt inlägg om ett (citat) ”sexigt pojkband” men innan jag postar det måste jag få flika in en fråga. What’s up med Sebastians tajta omfamning av Elita?
Den här bloggen blev ju nyligen korad till Idol-blogg i en stor tidning och jag känner prestationsångest för att jag inte skrivit om Idol sen dess. Eftersom jag inte såg förra avsnittet (jag var en tant och kollade Diggiloo i stället) så har jag inte så mycket mer att säga annat än att Agnes mer och mer framstår som den mest klart lysande stjärnan. Och när Elina för en gångs skull var finstajlad åkte hon ut – vilket stjälper min teori om att folk inte röstar på dem som ser för spejsade ut.
Men icke desto mindre ser jag fram emot Sibels version av Nothing Else Matters ikväll. Det kan ju bli nästan lika bra som Sista Morgonen. Sen är det ju lite kul att Sebastian kör Bowie. Men allvarligt, varför valde han Walk This Way som första låt?!
Och ikväll måste ju Jens åka ut?
Update
Jag vet att ni inte kommer tro mig nu men jag tycker att årets startfält inte är särskilt engagerande. Inte ens så här i slutet som det annars brukar vara i dokusåpor. Alla är mediokra, några flashar till ibland och andra har inget där att göra.
(Läs mer…)
Jaha, Nalin Pekgul ska lämna Tensta , det skulle jag också göra om jag kunde. Men det mest intressanta i sammanhanget är ju stilstudier i hennes osannolika frisyr.
Hej Martin och Cissi,
Jag har ett problem: jag har börjat följa Efterlyst i TV3. Jag tittar varje vecka och börjar känna igen offer och gärningsmän. Jag tycker att de case som handlar om rån är tråkiga medan autentiska inspelade samtal från brott som äger rum är skitläskiga och engagerande.
Jag kan numret till tipstelefonen utantill och jag skrattar åt Hasse Aros och Leif GW Perssons jargong. Igår sa jag till och med till min syster att jag inte hann prata för att jag var tvungen att höra Leif GW:s svar på SMS-frågorna.
Vad ska jag göra? Bör jag flytta ut i förorten och köpa en polisradio?
Är det här normalt? Snälla svara, jag mår verkligen dåligt.
Häls. vilsen 27-åring
Det kan vara mina Debenhams-fynd från igår som gör mig misstänkt ointresserad av Stella idag. Insåg att klockan plötsligt var 10.30 och att jag inte är i närheten av ett H&M. Men jag har ju i ärlighetens namn inte varit särskilt delaktig i masshysterin ens inför dagen D.
Nöjer mig med att sitta här och klappa på mitt fantastiska broderade bälte från igår och den reblogröna tyllkjolen som jag spanat på hela hösten. Vem som helst förstår ju att det var köpvarning när DEN kjolen inte bara var nedsatt utan även omfattades av 25%-rabatten. Erbjudandet från igår kväll gäller även idag: alla Debenhams-varuhus i världen har Mega Day* med 25% på kläder och 15% på smink.
*Både jag och kassörskan himlade med ögonen när varuhusets VD sa att det bara var att browsra igenom varuhuset och shoppa loss.
Update
Jag är så glad att jag inte var på Stella-grejen. Det verkar ju ha varit exakt hur hysteriskt som helst, värre än värsta Harry Potter-släppet. Och ve och fasa om man skulle råka hamna på en sån här bild med girig blick och halvöppen hyenamun där man irrar omkring med en alldeles för liten Stella-top i näven.
(Bilden kommer från den här artikeln i DN).
Jag blir förvånad över att tidningars nöjessidor tar in notiser som denna: Madonna nobbar fotbollsgalan. Flera morgontidningar skrev om det också, t ex Stockholm City. Och jag tycker verkligen inte att det är en nyhet.
”Madonna kommer till fotbollsgalan” – det är en nyhet. Att de har varit i förhandling men att hon sedan tackat nej – är det inte. Denna energi och detta spaltutrymme hade ju i stället kunnat ges åt någon annan nöjesbevakning. Den är ju redan så eftersatt som det är, synd.
Daniel Boyacioglu sträckläser Harry Potter på Kulturhuset. Jag såg honom på teve igår då han intervjuades strax innan det började. Och så hörde jag honom nyss på radion. Han var helt slut och då var det ändå ca 17 timmar kvar innan han läst klart.
I tell you, Harry Potter-hysterin är direkt hälsovådlig i alla sina former.
DN direktsänder från och bloggar om högläsningen.
Man ser inte mycket av Eddie Vedder nuförtiden, men idag såg jag honom i två sammanhang. Först den här bilden på honom, hans flickvän och deras dotter. De väntar på att Paul McCartney ska signera barnböcker i en bokhandel i Seattle och jag tror att barn inte kan bli vackrare än så här:
Sen såg jag en intervju med en dansk musiker på 24 Nöje . Han har sammanställt en bok om sina egna, Pearl Jams och anhörigas upplevelser av den Roskildekonsert där nio personer dog. Inslaget visade otäcka bilder från scenen, regnet och publikkaoset. Mitt i allt en förtvivlad Eddie.
Nej hörni. Bloggen är lite väl ytlig ibland. För att döva mitt dåliga samvete räddade jag nyss 4 kvadratdecimeter svensk gammelskog. Söta Lilo tipsade mig.
Läste en Ernie-tidning i helgen och fastnade i några rätt trista Foxtrot-strippar. Och då slog det mig att i denna uppenbart amerikanska serie har karaktärerna väldigt svenska namn. Systern heter liksom Pernilla! Så jag googlade lite för att se vad de heter från början.
Och nu undrar jag hur man tänkte när man bestämde att Jason bäst översätts till Pontus? Och att Paige på svenska blir… Pernilla? Däremot heter storebrorsan Peter både på svenska och engelska.
Det är väl rätt vanligt med översättningar av namn och begrepp, ta hela Ankeborg till exempel, eller Dilbert som först hette något så konstigt som Herbert och Hundbert på svenska. Men det är lite konstigt att översättningen blir till så radikalt genomsvenska namn.
.gif)
Av ingen anledning alls kom jag att tänka på hur jag vid ett sällsynt tillfälle kollade Eurosport förra veckan. Det var en återblick på fotbolls-VM från 1994 och kommentatorn pratade hela tiden om Henke Larsson under fel namn. Säkert två gånger sade den svenska teverösten att Henke Nilsson fick sitt genombrott i VM. Samtidigt visades bilder på Henke i den klassiska dreadlockfrilla som tack och lov blev inte fick hänga med in i 2000-talet.
Jag stör mig lite på Expressens kampanj mot den dyra bensinen. Visst, det är jättedyrt med bensin och det får gärna bli billigare. Men kunde de inte komma med lite mer angelägna anledningar?
Varje vecka intervjuas personer om deras inställning till bensinpriset och ofta (men inte alltid) är det folk som har lite lyxigare bilanvändning som klagar. Familjer med flera bilar, familjer som bor i storstäder (= där det ju finns kollektivtrafik), folk med sommarställen, personer med jättestora och bensintörstande bilar osv. Några exempel fritt från minnet:
Man kan ju tycka att om man åker sådär mycket husvagn så är nog bensinkostnaderna det minsta hindret. Och om det är det så är det väl bara att åka några hundra mil mindre i stället. Och om man kör en gammal miljöfarlig amerikanare har man ju gjort sitt val – man har ju valt en bensindyr bil från början!
Samtidigt är det vissa historier som verkligen bevisar hur dyr bensin kan slå mot de som behöver den bäst. Som en rullstolsbunden man som är beroende av bilen i sitt sociala liv .
Hm… vi hade ju redan konstaterat att det inte är Jennifer Aniston på den här bilden.
Men det har inte Aftonbladet uppmärksammat.
Apropå lägenheter så har jag några vänner som är i stort behov av en större lägenhet. Så om du har, eller vet någon som har, en 3:a att hyra ut i Stockholm – snälla mejla mig på reblo@spray.se.
Samma sak om någon skulle vilja byta, de har en fin 2:a i värsta braiga området att byta in. Mejla för detaljer.
Bor man i Stockholm är bostäder faktiskt populärkultur. En rätt kvalificerad gissning är att fördelningen mellan samtalsämnen på en fest ser ut ungefär så här:
Därför tänkte jag blogga om helgens begivenheter. Världens bästa föräldrar har varit här och hjälpt oss med kakel, bänkskivor och grovavfall. Dessutom har deras bil tagit oss till Fredells två gånger på bara några timmar.
Riktiga inredningsbloggar finns t ex här och här.
Stockholms stads skyltpris gick i år till Gallerian. Jag är mycket glad över det för Gallerians klarblå skylt tycker jag är en av de mest spektakulära i stan. Som de säger i artikeln i Svenskan - skylten är både en neonskylt och en annons.
Dessutom är jag rätt förtjust i Gallerian över huvud taget. Gatuplanet med Top Shop, ung-H&M och Brasserie Tures. Därnere i kulvertarna alla skoaffärer.
Läs mer om Skyltpriset här.
OMG. Jag har ju helt missat att berätta att jag är med och arrangerar nästa Bloggforum! Tillsammans med Erik och Stefan har jag samlat ihop en massa intressanta bloggare för diskussioner och efterföljande mingel. Anna och Mel är med och hjälper oss med modepanelen. Vi är mycket stolta över upplägget och har fått hit många intressanta modebloggare, mediebloggare och internationella bloggproffs.
Läs mer och anmäl er på www.bloggforum.se.
Hela läsarskaran hos Fashio tror att hon var på kärleksdejt igår, undrar om de blir konfunderade om jag avslöjar att Popjunkien var en del av dejten? Och även jag älskade filmen – Crash.
Trots att filmen byggs upp med det vid det här laget rätt klassiska hoppa-i-tiden-greppet och karaktärerna flätas ihop så känns det aldrig krystat, rörigt eller icke-trovärdigt. Tvärtom, det faktum att karaktärerna alla är länkade till varandra känns väldigt naturligt och jag kom på mig själv att undra ”vad var det egentligen kinesen gjorde på fiket?”. Svaret kom så klart mot slutet.
Underbar rollista och bra skådisinsatser. Ingen var dålig, inte ens Ludacris. Jag är t ex lite småkär i Matt Dillon (Singles!) och trots att hans karaktär var väldigt osympatisk inträffade något som gav mig en klump i halsen. Thandie Newton var också grym. Och faktiskt Brendan Fraser också, annars brukar min man och jag håna honom som den skådis som oftast förekommer i roller med öppna munnar (t ex Djungel-George och Looney Tunes).
För att kommentera Bullock-hypen så säger jag som Fashio – hennes karaktär var inte med alls mycket och inte i närheten så mycket att hon förtjänar den rollhype som varit. Men det tycker jag å andra sidan luktar lite stoppa-in-Tom-Cruise-i-ett-fack. Få skådisar får så ofta recensioner i stil med ”en ovanlig roll” eller ”den här rollen är inte en klassisk Cruise-roll” som just Tom Cruise, fast det vid det här laget är just de annorlunda och överraskande rollerna som ÄR Tom Cruise-roller. Som i Magnolia eller den där Collateral. Rätt längesen han gjorde Cocktail liksom.
Åh, jag vill se den igen.
Ni kommenterar