Popjunkien

Teve framför äventyr

3 november, 2005 Kl. 22:18 av 2 kommentarer

I senaste Sonic intervjuas Annika Norlin (Hello Saferide) och hon hänvisar till ett favoritcitat från Tom Morgan som skrivit många av Lemonheads texter.

”I can’t go away with you on a rock climbing weekend, what if something’s onTV and it’s never shown again”.

Och det är ju precis så det är! Okej, jag är inte en sådan tevejunkie som man kan tro, men saken med bra underhållning är ju det kan göra helt ont att gå miste om den. Vill man klättra i berg kan man göra det en annan dag.

 

Internetflugor va?

3 november, 2005 Kl. 12:01 av 5 kommentarer

Balla da li di la. Balla da la da li. Balla da li di la.

Shalla la la la.

 

Toffelhjältarna!

3 november, 2005 Kl. 07:23 av 3 kommentarer

Om man bortser från alla tragiska och inskränkta inlägg på Flashback och letar vidare hittar man alltid en outsinlig popkulturell källa. Förutom den klassiska skvallertråden finns just nu en rätt rolig tråd om bortglömda teveprogram.

 

Studiebesök i norsk media

2 november, 2005 Kl. 13:36 av Kommentera

Av olika anledningar gick jag in på Verdens Gang. Jag är urdålig på andra nordiska språk än mitt eget men lyckades ändå hitta det jag sökte.

Fast först trodde jag det var ett skämt när nöjessidorna toppade med en story om a-ha (”sniklytte nye a-ha-låter”). Det kan ju inte bli norskare än så! Som om resten av tidningen skulle vara packad med lusekoftor, fisk och telemarksskidor medan nöjessidorna presenterar en fyrasidorsintervju med Professor Drövel.

Nästan som om svensk media skulle skriva om Abba . Hela . Tiden…

 

Who’s that Claire?

2 november, 2005 Kl. 08:27 av 2 kommentarer

Det här är så kul att jag flabbar högt så här på morgonkvisten. Stureplan kallar Anna-Lisa Ericsson för Pia Persson och blandar ihop Claire Wikholm med… ja se själva. Tack till Marcus för upptäckten.

För fler klavertramp i namngivandet av kändisar på vimmelfoton, se här och här.

 

Erik Ponti hjärta Gilmore-tjejen?

1 november, 2005 Kl. 20:02 av 11 kommentarer

Såg en intervju med Ondskan-Andreas Wilson apropå hans nya film – Den utvalde. När de visade ett klipp ur filmen slog det mig att jag kommit på det bästa fiktiva paret – valfri Andreas Wilson-karaktär och dottern i Gilmore Girls. Någon som kan gissa varför? Om man känner till anledningen till min anti-Gilmore-inställning är det lätt.

 

Annika är nya Ebba

1 november, 2005 Kl. 14:16 av 3 kommentarer

Jag är ju ett Ebba von Sydow-fan och tycker att hennes karriärsteg till Vecko-Revyn var väldigt smart. Jag beundrar henne för att vid så ung ålder arbetat fram ett tydligt varumärke. För trots att hon rapporterar om samma saker som i stort sett hela bloggosfären så gör hon det faktiskt i några av landets största tidningar. Även om jag inte är någon VR-läsare ser jag fram emot att se hur det går för henne i de nya stora kläderna.

Jag tycker att Expressen Fredags nya chefredaktör, Annika Leone, är bra också. Känns som ett smart move av Expressen att rekrytera från tjejtidningssfären. På så sätt gissar jag att de håller läsarskaran (främst shoppingintresserade unga tjejer på Östermalm?) nöjda. Det färskaste minnet av Annika är att hon hade bra svar på tal i somras när Aftonbladet cashade in och gjorde ett löp baserat på en liten notis ur Annikas SOLO.

 

Mattssons band

1 november, 2005 Kl. 11:09 av Kommentera

I avdelningen affärer som aldrig gör en besviken har vi nu kommit till Mattssons band på Kungsgatan 19 i Stockholm. Jag var där och köpte lite sidenband till diverse midjearrangemang och är helt lycklig. För precis som det är sjukt billigt att gå till t ex skomakaren så älskar jag att köpa saker som kostar 12 kr metern. Man får så mycket för pengarna liksom. Dessutom är det inspirerande nog att bara gå omkring i lokalen och titta och känna.

Förutom band och snördetaljer (t ex broderade band till mina svarta espadriller) har jag köpt 2 st ljuvliga paljettpapegojor där. En gav jag bort i present, den andra pryder nu en gammal jeanskjol som tyvärr mest värmer min garderob.

 

”Denise Lopez hade ingen känsel i skinkorna”

1 november, 2005 Kl. 07:35 av 1 kommentar

Åh gud så bra. Jag har länge velat göra det själv men hade inte kunnat göra det ens hälften så bra: Carreca skärskådar Sveriges onödigaste mediekändis/mesta kvasikändis, Dede Lopez.

 

Nära Olsen-upplevelsen

31 oktober, 2005 Kl. 20:45 av Kommentera

Jag har glömt berätta om min nära-Olsen-upplevelse. I helgen var jag på H&M på Hamngatan när jag fick syn på Mary-Kate och Ashley Olsen! Trodde jag i alla fall.

Det tog säkert 10 minuter innan jag var säker på att det inte var Huset Fullt-tvillingarna som stod framför mig – men det var enbart deras fläckfria svenska som övertygade mig. För de var båda korta, späda och boho-klädda och provade till råga på allt sådana stora solglasögon som sitter på nästippen (som Olsen-systrarna alltid bär).

Men jag undrar lite över vilka de här tjejerna var. Jag gissar att de var två kompisar som jobbar hårt på att se ut som sagda tvillingar.

 

Listen to your heart

31 oktober, 2005 Kl. 13:12 av 3 kommentarer

Jag ska berätta om en frustration jag burit på i stort sett hela mitt liv: missuppfattningen om vilken Roxette-ballad som är den bästa. Alla har alltid tjatat om It must have been love fast den är så tråkig. Tacka vet jag underbara Listen to your heart (som jag numera hör dagligen efter att det skett ett litet radiouppror på jobbet). Den har ju allt vad melankoli och pampig gråt-i-halsen heter.

Nästan orättvist att ”It must have been love” fick sådan draghjälp av Pretty Woman.

 

I like Petra

31 oktober, 2005 Kl. 10:18 av 2 kommentarer

Apropå Madonna så var det Petra Markgren Wangler som intervjuade henne för SVT:s räkning, tydligen som enda skandinaviska journalist. En intervju som kunde ses både i sena Rapport och i Kulturnyheterna strax därefter i fredags kväll.

Och då tänkte jag igen som flera gånger förr att Petra är grym. Hon är så lugn och behaglig och så klart påläst. Hon var ju den stora behållningen i Musikbyrån när det begav sig och varje gång hon dyker upp i rutan. Dessutom är hon musikredaktör för Damernas Värld.

Här är Petra längst till höger på bild. Givetvis i en kort P3-frisyr precis som kollegan Karin där till vänster. (Båda är ju P3-skolade).

 

Helgen? Hung up på Madonna

30 oktober, 2005 Kl. 21:03 av 3 kommentarer

Har kollat på nya Madonna-videon x antal gånger under helgen och tycker sammanfattningsvis att den är superläcker. Till att börja med så måste det ju uppmärksammas att Madonna är 47 år. 47! Jag är säkert åldersrasist som är så fascinerad av det men jag tycker att det är relevant i sammanhanget. Videon är modern, ung och cool samtidigt som nästan-femtioåriga Madonna själv är så sjukt vacker och tuff både i danstrikå och bland discodansande ungdomar.

Det är en motsägelse i sig för ibland framstår hon som en jäkligt småborgerlig pärlhalsbandsmorsa. Ta det där med den elaka stränga uppfostran av sina barn eller det där religiösa Kabbala-tjafset. Eller det faktum att hon samplar ABBA.

Nåväl, tillbaka till videon. Den är underhållande och full av nyanser, något jag tycker är viktigt om man ska ”orka” kolla på tre minuter musikvideo. Men jag antar att det inte är meningen att Madonnas steg i början av videon ska påminna så mycket om Christopher Walkens galendans i Weapon of choice?

 

Byeh byeh Jonah

29 oktober, 2005 Kl. 21:11 av 5 kommentarer

Jag såg inte Idol igår så jag har lite svårt att bedöma insatserna objektivt. Med det faktum att Jonah åkte ut får mig ändå att tänka lite på det jag sagt hela tiden - om Idolerna väljer obskyra och ickefolkliga låtar får de vackert finna sig i att bli utröstade. Se bara hur det gick för flickfavoriten Ola förra veckan. Och Marieme som av någon outgrundlig anledning sjöng en reklamrelaterad Ted Gärdestad-låt och så klart åkte ut snabbare än hon kunna lalla lalalala lalalala lalala.

Jonah sjunger jättejättebra men Sverige är ju inte direkt någon jättemarknad för RnB. Kristen RnB dessutom.

Såg förresten att Idol har en resumésida så man kan läsa om hela gårdagens sändning. Jag håller mer och mer på Agnes.

 

Ansgar & Evelyne

29 oktober, 2005 Kl. 20:05 av 7 kommentarer

Hörde nya ”Ansgar & Evelyne” med Kent på Nordic Music Awards. Är det bara jag eller låter de inte typ likadana hela tiden (nuförtiden)? Lite lullullkvasi-text, otydlig sång och distade gitarrer.

Jag känner inte till namnen i titeln men en googling gör att jag misstänker att Ansgar och Evelyn är älskande karaktärer i tyska tv-serien Die zweite heimat eller kort och gott Heimat.

 

Skraptajm

28 oktober, 2005 Kl. 14:20 av Kommentera

Det här är min relation till skraplotter:
Min mormor vann en gång 100 000 kr på Triss. Själv köper jag en lott per år ungefär och så brukar jag se direktskrapet i teve ibland.

Men nu ska vi av olika anledningar skrapa 46 st TIA-lotter på jobbet. Vi är sju personer på plats vilket innebär att jag kanske kommer skrapa ca 6½ lott. Vi har givetvis en ambitiös vinstdelningsplan.

Förresten såg jag en gång en gubbe på teve som skrapat ett fast antal lotter per vecka i typ 30 år. Han hade sparat det gråmetalliska avskrapet i en burk. Men han hade så klart inte vunnit några stålar.

 

Pelle och Sahara

28 oktober, 2005 Kl. 09:18 av 7 kommentarer

Happy friday allihop. Börjar dagen med att konstatera att Stureplan gjort det igen. Igår vimlade en blonderad Hives-Pelle och hans tjej SAHARA HOTNIGHT på en Tiger-fest i PK-huset.

 

Oinspirerad torsdag

27 oktober, 2005 Kl. 15:23 av 4 kommentarer

Jag vet, jag är typ sämst på att blogga för tillfället, men kanske kommer geisten (och tiden!) tillbaka snart. Nåväl, idag har jag tänkt lite på:

  • Att pipskägg går bort.
  • Att min ringsignal börjar bli rätt ute (apropå det saknar jag den klassiska Ericsson-signalen från 90-talet). Dessutom steker jag hjärnan vid varje samtal eftersom min handsfree är trasig.
  • Att jag har tur eftersom Synsam kör en rabattkampanj samma helg som jag ska bli glasögonorm fullt ut. Apropå det googlade jag ”rätt glas – rätt bågar” från Synsams reklam och gissa var jag hamnade?
  • Att Pete Doherty som Scatman John är en rolig liknelse.
 

Vidrigt

27 oktober, 2005 Kl. 10:22 av 6 kommentarer

Ibland dyker de upp bara så där, ingen vet var det kom från. Jag pratar om ord och uttryck som plötsligt blir allmängiltiga. Som ett liksom eller ett ba. Jag pratade i helgen med en kille som sa du vet 3-4 gånger i en mening.

Mitt ord är just nu vidrigt och jag både använder det och tycker mig höra det rätt ofta. Både bland kompisar och på teve och så. Mat kan vara vidrig, ett par byxor vidrigt fula och det faktum att jag inte träffat min love på tre dagar är helt über-vidrigt.

 

Köttreklam

26 oktober, 2005 Kl. 10:30 av 6 kommentarer

Den konstigaste reklamen tycker jag är den för kött. Ni vet reklamblad man får hem i brevlådan eller som helsida i morgontidningen. Den lokala handlaren har fått in ”ett extra fint parti fläskfil+e” och som bevis ligger en annan filé och tronar på en bricka. Alltid garnerad med en grön kvist. Förutom om reklambilden visar köttfärs – då är köttet aaalltid garnerat med en rå äggula i sitt skal.

Här är ett exempel från Prisextra. Den belyser inte mitt exempel jättebra men jag anar att det är lite samma tänk som ligger bakom.

Update
Jag var lite snabb med att posta inlägget för jag ville verkligen brodera ut mina tankar kring detta. För man är ju en så pass van köttkonsument att man fattar att det inte är det stajlade köttet som sedan säljs i disken. Allt kött ser ju lika ut när man står där och klämmer på det. Och säljargument som vi har fått in 1 ton nötkött biter inte riktigt på mig.

 
Äldre inlägg
Nyare inlägg