Ni förstår väl att jag måste blogga om jag går på en julfest på mitt gamla kontor och samma fest besöks av… Runar?! Och om underhållningen på samma fest utgörs av… Weeping Willows?! Runar var lätt en större snackis än Weeping-Magnus om jag säger så, men oj vad bra bandet var. Körde både eget och andras material, så det blev en blandning av Springsteen, Elvis, The Verve och så det avslutande paradnumret ”Broken promise land”. Vackert smäktande och lite konstigt (i det kostymklädda sammanhanget).
Apropå inget har min man-lookalike (nej de är inte sååå lika men det är roligt att upprepa detta in absurdum) fyllt år. Jag tänker: att köpa underklädesoutfits för en enda kväll (för ingen använder ju den typen av underkläder annars – försök klämma ner ett par Gynning-trosor i ett par stuprörsjeans liksom) måste vara sjuuukt mycket dyrare än att köpa den klassiska 98-kronors H&M-toppen på vägen mellan jobbet och utekvällen.
Sen har jag tänkt länge att hey, har inte Linda Skugge liksom… chanserat, och jo det har hon.
Nåväl, kolla vilken kvintett som ska få hänga med mig tillbaka i sängen nu: nya Sonic, nya Bon, nån halnvy Marie Claire, nya QX och nya Pause.
Ni kommenterar