Idag, ett år efter flodvågen i Asien, tipsar jag om följande intressanta läsning. Krisberedskapsmyndighetens rapport om mediebevakningen av katastrofen. Dunderintressant att läsa minut-för-minut-rapporten om hur snabbt och engagerat media agerade. Mediejunkie som jag är tycker jag det är intressant att höra hur redakti0nerna bemannades osv. Men samtidigt vill jag veta mer – vad tjänade t ex kvällspressen på sina braskande nyheter under den intensiva perioden (och idag med sina ett år senare-bilagor?). Hur annorlunda bemannas redaktionerna idag under ”lågsäsong”?

Ladda ner den här (PDF). Börja på sidan 30.

(Via Politikerbloggen).

En obegriplig reklam är den för Miele. Ni vet den där Stureplansprofilen Kristoffer Ahlbom äter croissanter och dricker mjölk bakom en espressomaskin och ett kylskåp i borstat stål. Liksom DRICKER MJÖLK.

Det är tydligt att Miele vill att Ahlbom ska signalera lyx och trendighet men borde han i så fall inte 1) ha en annan jacka än en motorcykeldito 2) ha ett vuxnare ansikte och 3) dricka något annat än mjölk?

Enligt reklamen för espressomaskinen tycker Ahlbom själv att ”Mitt jobb handlar om att skapa en känsla av exklusivitet och kvalitet. Det finns inte utrymme för kompromisser. Jag vill ha känslan av maximal kvalitet i hela min tillvaro”.

• Undrar om samma fråga (den sista intervjufrågan här) hade ställts till en seriös manlig artist som kämpar med ekonomin?
• Juryn till politikrealityn Toppkandidaterna är klar och jag reagerar på vinklingen av densamma i media. SvD presenterar Dominika Peczynski enbart som ”PR-konsult” medan Hanna Zetterberg inte bara är mediestrateg utan även tidigare känd som Ronja. Borde inte jobbigt högljudda Dominika tillskrivas sin ”karriär” som tidigare medlem i Army of lovers? Nu framstår hon ju som långt mer seriös än hon är i sammanhanget. Hanna är väl dessutom gammal politiker? (Nu ser jag att webbversionen anger Dominika som artist också, men i papperstidningen fanns en kortare egenproducerad notis om detta).

Nyss hemkommen från Resumébar med fint ungänge i Li-Lo och Frillo. Fredrik Strage var rolig och förvånansvärt snabb i svaren och alla som stod runtomkring mig i publiken gjorde Viggo Cavling-imitationer (han har verkligen en osannolik dialekt och ett sjungande uttal). En känd teveman kom förbi och avslöjade att den trio som gör bäst Viggo-imitationer är två tankesmedjekillar och så Claes de Faire. (Fattas bara annat).

Den senaste tidens explosion i vimmelfoton verkar ha givit intryck på mig – jag var den enda av oss tre i sällskap som svarade jakande att visst kunde vi vara med på vimmelbild. Men jag var inte snabb nog att kalla mig Claire Wikholm den här gången heller (sanningen är att jag inte skulle våga, jag är alldeles för rädd för repressalier). Jag stavade så snällt mitt krångliga efternamn men ljudade snabbt ett ”Pia Persson” i hopp om att fotografen skulle missuppfatta mig.