TV3 har börjat ännu en reprisomgång av Sex and the city och igår visades avsnitt två från den första säsongen. Och just den första säsongen har några karaktärsdrag som sedan tvättats bort. Tänkte blogga lite om det men så drog jag mig till minnes att jag kommenterat exakt samma avsnitt en gång tidigare. Och mycket riktigt! Nedanstående text är hämtad från min förra blogg, tidigare publicerad 2004-08-25.

Innan jag (som vanligt) somnade framför teven igår tittade jag på Sex and the city-reprisen och jag har varit inne på det tidigare men säger det igen – den första säsongen är ett så tydligt försök att hitta sin genre att det blir lite krystat. Inte desto mindre bra, men ändå har det första avsnitten attribut som tack och lov inte finns kvar längre:

1. Karaktärerna pratar in i kameran (väldigt 1998)
2. De otroligt stereotypa stereotyperna (Charlotte präktig, Samantha sexig, Miranda sarkastisk och Carrie Bigsjuk)
3. Alla tjejerna var hemma hos Carrie och det händer typ ALDRIG i de senare säsongerna då Carrie alltmer framställs som dålig i köket och ingen hemmamänniska.

Och så det där jag inte kan sätta fingret på, det där överdrivna vi-är-självständiga-singlar-tjafset som omger serien men som jag aldrig tyckt stämt in på karaktärerna. Det enda de gör är ju att prata om/dejta killar. Och nu när man vet hur det slutar är det ju tydligt att de inte är så självständiga som det alltid sägs.

Men där har vi återigen medias bild – de har framställts som starka singlar så länge att vi gått på myten. I själva verket är de ju värsta vara-ihop-med-någon-brudarna, hela serien igenom. Carrie till exempel – hon gör ju inget annat än att ställa ultimatum för att få vara med sina stora kärlekar.

1. Brenda och Dylan i Beverly Hills
2. Alison och Billy i Melrose Place
3. Carrie och Big i Sex and the city

Jag har svårt att rangordna dem sinsemellan för alla har engagerat mig i olika grad i olika stadier av livet. Fick en flashback av obstinata Brenda och hunkiga Dylan under mitt jullovshäng framför Beverly Hills. Inte nog med att de är ett bildskönt par, de har en rätt intressant on-off relation som jag minns engagerade. Det blev aldrig riktigt samma när Kelly och Dylan så småningom började kurtisera (fast Kelly var ju iofs helt oförmögen att förmedla något engagerande över huvud taget).

Någonstans minns jag ändå Alison och Billys kärlek som aldrig blev som den mest pirriga och orättvisa. Jag hade inte kabelteve när jag växte upp så det var först när Melrose Place eftermiddagsrepriserades omkring 1998 som jag HETSFÖLJDE deras relation. Det gick så långt så att min sambo förbjöd mig att kolla på serien eftersom jag blev så nedstämd. Pinsamt men sant.

Carrie och Big i SATC var ju sedan något annat. Den relationen utspelade sig under en så lång period och visst blev man glad när det till slut blev de två, men under tiden hejade i alla fall jag lika starkt på de andra killarna. T ex Aidan och Berger.

Några andra förslag på engagerande par i tevevärlden?