Äsch, nu sitter jag här och rodnar och funderar över varför jag hittills inte bloggat mer om mig själv som person, det är ju superfint när man får grattis och sånt.

Men nej, det här är ju ett forum för popjunk så därför ska vi idag prata om bebisspråk i media. Jag fnissade nämligen åt att mannen som gav skånskt bebisprat ett ansikte (Anders och Måns-Måns) i Uppdrag pappa ger rådet att… inte prata för mycket bebisspråk med barnet. Hur gööör just han för att låta vuxen när han snackar med sin dotter Olga?

Två andra i bebisspråksligan är Ann Söderlund och Hannah Rosander som skrivit På smällen: Från A till Bebis. En bok som jag både tokgillar och stör mig på. För den ÄR informativ och behandlar mycket av det som jag har funderingar kring själv – både det ytliga och det lite djupare. Det är t ex genialiskt att låta Emma Wiklund skriva modetipsen och ett av de tyngre avsnitten var en oumbärlig guide för mig för några månader sen.

Men: i vissa kapitel blir det bara för mycket gullegull och omskrivningar och sånt tål jag som bekant inte. För på samma sätt som åtminstone en av dem pratar som ett barn så verkar det som att de inte vågar skriva vanliga ord utan ska ”skoja till det” hela tiden. Jag vet inte hur många omskrivningar boken innehåller för det kvinnliga könsorganet. Några exempel: fitterittan och nufsan.

Och det är inte bara sådana ord utan mitt i en mening kan författarna utbrista ”Tjolahoppsansa!” eller ”vofför då då” och det finns väl ingen som pratar så nuförtiden? Som en blandning mellan en gammal pilsnerfilm och en skolgård full med 14-åringar.

Men boken är på det stora hela rätt bra. Både Rosander och Söderlund är grymma och de har tillsammans en intressant popkulturell portfolio. Närmast ser jag fram emot att se Hannah som Big Brother-programledare – en roll som jag tycker känns klippt och skuren för henne.

(Rolig sak apropå det: Hannah skriver i bebisboken att hon under sin graviditet brukade ha sexdrömmar om… Adam Alsing! Vad är oddsen att hon ska ta över hans jobb liksom? Eller det kanske är den direkta anledningen ha ha).