Dare (if I fall in love)
Verkligen nice att David Lindh verkar vara tillbaka med besked. Man kan lyssna på nya singeln ”Dare (if I fall in love) och några andra nya låtar på hans myspace-sida.
April april din smarta sill
Jag hatar när folk luras. Jag tycker det är elakt och onödigt att gå under falsk flagg och jag blir på riktigt stressad över att inte veta om jag ska känna mig dum, glad eller likgiltig inför information som ges mig. Om någon säger en sak till mig så vill jag utgå från att den är sann. Inte tänka ”nääääeee, vääääänta nu”.
Därför hatar jag aprilskämt. Lurendrejeriskämt är så klart tråkiga alla dagar – men 1 april är då ändå värst.
Men media håller desperat fast vid den numera rätt unkna traditionen att lura läsaren. Någonstans tycker jag det är lite sorgligt att en hel redaktion gått igång på en sån här idé och sedan kör den fullt ut. Ägnar tid och resurser åt att spexa loss lite som värsta pompösa studentgänget. ”Det handlar om cyklar, vi döper killen till Styrén hö hö”
Det slår mig att ju finare medie desto mer högtravande ljug. På samma sätt som präktig landsortstidning = pinsamma lillebrorskomplexiga försök till ljug med stil.
Vi har bara varandra
Jag beklagade mig över att jag vet saker jag inte får blogga om. Väninnan T. räddade mig då genom att berätta att Thomas di Leva varit på visning i hennes kompis lägenhet. Kändis på lgh-visning – lite Lassie-post över den va?
”Små skor heta spår”
Någonstans är det lite humor i att alla hakar upp sig på Hagamannens små fötter. Jag är själv ett fan av stora attribut (stora fötter, långa längder, stora dasslock till händer) så jag förstår verkligen att man vill debattera en kill-38:a (TRETTIOÅTTA!) eftersom det är nästan ofattbart litet. Vad jag har förstått av intervjuer med hagamannens jobbarkompisar så har de redan skojat om detta.
En mediesökning på ”små fötter” ger den här veckan 100% fler träffar än förra veckan. Förra veckan skrevs nämligen inget alls om små minishoes.
Egen fototapet
Jag har ju skrivit en hel del om vår fototapet redan. En grön skog i sovrummet, världens bästa, I love it yadi yadi yada.
I första numret av Family Living (smygläsning i förrgår! Jag träffade Sigge!) har de en special kring just fototapeter. De tipsar om Your Wallpaper som gör tapeter på beställning, rätt fint att göra väggmotiv av egna grejer. Foton, teckningar osv.
Se lite exempel på hemsidan. Den här tapeten har tidningens chefredaktör Carina Nunstedt hemma hos sig.
Jobbiga teveröster
Fran Drescher i Nanny är ju ett kapitel för sig, så självklar att hon knappt måste nämnas. Det här ska alltså handla om röster på tevekaraktärer som man inte tål.
Jag är mer på jakt efter de där subtilt jobbiga. Som Mila Kunis i That 70′s show. Hon gör även rösten till tonårssystern i Family Guy. En röst som är så vidrigt nasal och gäll på samma gång att man för en gångs skull tackar undertextningen och hellre kollar med mute än att lyssna.
Andra jobbiga röster i samma program: mamman (som är flickvännen till Phoebes bror i Vänner) och Ashton Kutchers nasala version av en jättebebis.
Back to the nineties?
Häromdagen var jag inne i en second hand-affär på jakt efter en fåtölj. Hittade i stället ett exemplar av Bibel (tidningen). Gick till kassan för att betala de fem kronorna som tidningen kostade. Indiekillen som tog betalt spelade This Perfect Day.
Hittade en hemsida om 90-talet. Har inte kollat på den själv men det verkar som åtminstone klädsektionen är en rätt kul walk down memory lane.
Morrissey i Bingolotto
Men det här tjafset om att Morrissey ska vara med i Bingolotto och att detta skulle vara ett tecken på en eventuellt ny linje för programmet i stort, sellout hos Morrissey själv etc. Det är väl inte första gången någon storkändis är med i sagda program? Och i många andra länder är helgens stora lottodragningar ett självklart tillfälle att synas för de breda målgrupperna. Bowie, en annan älskvärd farbror i popsvängen, var med i Bingolotto redan 2002. Det tycker jag var ännu mer ”cheesy” (Moz själv om sammanhanget) eftersom Loket fortfarande var programledare på den tiden.
Fel av mig, Loket hade visst redan lämnat kajutan då, Lasse Kronér var programledare när Bowie var där. Loket intervjuas om föryngringen av Bingolotto (1999).
”ARTISTERNA. Förr: Trygga, som Ingmar Nordström. Nu: Ungdomligt, som Di Leva. ”
Ha ha!
Zlatan Bernadotte?
Folk som lagt fotbollsskorna på hyllan tillåts inte bara vara mediokra f.d. ungdomsfotbollsspelare som vilka som helst. Nej, folk som lagt skorna på den sagda hyllan hade kunnat bli något oootroligt stort om de bara inte hade slutat.
Senast i raden är prinsessan Madeleines pojkvän Jonas Bergström. I en överflödig kartläggning av hans rätt vanligt ointressanta liv kan vi läsa att ”hans spelstil påminner faktiskt om Zlatans”. Något säger mig att om han verkligen hade varit exakt näst bäst i Sverige efter Zlatan så hade han fortfarande spelat. Inte satsat på att kanske bli hertig om hundra år.
Gother blir framgångsrika vuxna
Jag är inte förvånad att en avhandling om gother genomförts i just England. Jag tycker att goth-looken ofta är långt mer närvarande där än här, men det kan också bero på att jag vid flera tillfällen bott nära goth-hak i London. Inte heller förvånar undersökningens resultat: goth är medelklass och goth är läkarstudent.
”De tyska gotherna visade sig vara något mer pretentiösa än de brittiska”
Läs artikeln i SvD här. The Guardian gör en längre odyssé i studien.
(Dock verkar avhandlingen inte ha utrett den skandinaviska goth-världens osannolika förkärlek till Nemi. Whyyyy gillar folk den serien?!)
…och Aftonbladet har hela listan
Gårdagens löpsedel på Aftonbladet ropade ut något i stil med ”Alla reaviner på Systembolaget”. Här är artikeln.
Men jag fattar inte. Är det inte textreklam att till och med på löpsedeln pusha för ett enskilt företag och deras produkter? Någonstans gissar jag att de inte skulle kunna göra samma sak på tema H&M? ”Här är de billigaste topparna på Hennes” liksom.
Vad är skillnaden? Att Systembolaget är statligt eller att de inom ett och samma försäljningsställe säljer så jättemånga olika varumärken att alla får synas? I så fall borde ju en löpsedel av typen ”Alla reafynden inne på Västermalmsgallerian” också vara möjlig.
Nej jag fattar som sagt inte. Någon som gör det och kan förklara?
Snarare 0%
Jag skrev lite om 100% förra veckan och nu har jag haft den stora oturen att se ett program. I sanning det sämsta humorprogrammet jag sett på länge. Vilket skit!
Även om jag inte är ett Hey Baberiba-fan heller så vill jag gärna hänvisa till en av deras träffande sketcher igår. De gjorde parodi på alla humorpaneler som finns just nu genom att i fnisshysteri konstatera sådana självklarheter som att Leif Pagrotsky är kort och Göran Persson är tjock. Precis så är det ju! Några komiker som är bedagade i olika grad sitter och väntar på sin tur att få säga något helt irrelevant och förutsägbart.
I 100%-fallet är det främst Shan Atci som av någon anledning fått en språngbräda rakt in i våra vardagsrum. Han är ju inte ens rolig, bara förutsägbar! Hans skämt är i samma nivå som snacket i valfritt uppehållsrum på en högstadieskola, dvs inte humor. (Minns Stockholm Live och ryyys…). Drog han inte några Kicki-Danielson-äter-falukorv-skämt igår? Givetvis.
En kille som ser ut som Blondie i Farmen var med i Shans lag och ”skämtade” helt sjukt grovt och alldeles för länge om styckmord. Inte så att det är tabu att skämta om grova grejer men om man gör det ska man fan kunna plocka hem det också.
Arge Magnus Betnér är så arg och obekväm i sammanhanget att man som tittare skamsköljer och panikzappar bort honom. Och medtävlande i hans lag var någon stackars tjej som nog hade gått fel på väg till föräldramötet på dagis. Tydligen ska hon vara Göteborgs roligaste kvinna (vilket i det här fallet säger mer om göteborgarna än om henne).
”Det bästa jag gjort”
Magnus Carlsson var besviken över att komma näst sist i Melodifestivalen. Det kan jag förstå. Men jag förstår inte riktigt argumentet ”det var ju det bästa jag gjort”. Det kanske inte räcker med att DU tycker att det är det bästa du gjort, en klar fördel är ju om tittarna/lyssnarna håller med? Personligen tycker jag det bästa han gjort hör hemma i Alcazar eller i den där braiga schlagerlåten för några år sedan.
Och jag har funderat lite på det där. Artister liksom tycker att det är en rättighet att få göra musiken oavsett om någon vill ha den eller inte. Ett annat färskt exempel är ju Petters utbrott mot de som laddar ner musik: ”De personerna borde fan avrättas, på riktigt. Det är ingen mänsklig rättighet att ladda ner musik.”
Okej, ni vet att jag ogillar Petter redan från början men en helt objektiv och spontan kommentar till hans hållning är att det knappast kan ses som en mänsklig rättighet att göra pinsam rap heller. Var glad om folk vill ha din musik liksom.
”Åh, kära nån, vilken dag. Jag är så full av intryck”
Hos Husmusen hittade jag infon om de fina Ernst Kirschsteiger-tändsticksaskarna som finns på Designtorget. Visade sig att min kollega hade ett helt dokument med fina Ernst-citat. Konstigt att han engagerar han så mycket. Eller kanske inte så konstigt:
- ”Först kramar jag alla i familjen – sedan ställer jag mig vid spisen”
- ”Staffan, kan inte jag få testa att slamma? Det ser så himla kul ut”
- ”Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst”
Den konstigaste googlingen
Folk googlar ju i allmänhet rätt konstiga saker för att hamna här. Vi minns väl alla googlingar som spola ner tjejer i toaletten .
Men frågan är om inte den här tar priset ändå. Vad menar personen? Vad hoppas man kunna hitta? Varför leder den till min av alla sajter?
Lukten ur munnen och aristokratiska artistnamn
Det här tyckte jag var roligt (längst ner). Alexander Schulman hänger ut en taxichaufför som han är missnöjd med. Det skulle jag gjort förra veckan när jag åkte med en man som luktade så illa ur munnen att hela bilen liksom dallrade. Jag fick hålla andan i långa stunder för att inte skada min bebis i dessa vidriga ångor. Hellre passiv rökning än äcklig mansmunlukt på instängd plats. När vi väl kom fram till vår destination var jag tvungen att hänga ut huvudet genom dörren medan jag försökte betala.
Mitt första jobb, som jag fick via kontakter btw, var som städare på ett hotell. Där lärde jag mig hantera många både äckliga och underliga saker som framför allt män sysslar med på rummen. En av dem var att rätt och slätt lukta illa.
Sen har jag tänkt blogga en miljard gånger om försämringen av Stureplan.se. (Läs mer…)
Synkade danser i videos
Vet inte om det är allmän Floor Filler-hysteri som gör det men har nyligen noterat två grupper som synkdansar i varsin musikvideo.
- Concretes i ”Chosen one”. Har bara sett några sekunder av videon men såg när medlemmarna ombads demonstrera några av rörelserna i det underliga programmet Hej kom och hjälp mig. Videon utspelar sig för övrigt i en mysig fejkad stadsmiljö. Finns att titta på på hemsidan tror jag.
- Ok go (jag gillar deras namn). Svenskproducerat USA-band som blivit ett smärre internetfenomen efter att deras video till ”A millon ways” har laddats ner typ en miljon gånger. Allt tack vare den koreografi som en av bandmedlemmarnas syster satte ihop – tydligen kostade videon några futtiga dollar att producera. Klicka här för att ladda ner och börja testdansa själv.
Dave är skäggful
Jag vet inte vilket skägg jag tycker är fulast. Getskägget är ju en tragisk sak. Soul patchen likaså. Pipskägget är ingen vacker sak heller. Dock tycker jag att en svag skepparkrans kan vara ok på rätt person. Men världens skäggfulaste är inte svår att utse: Dave Navarro.
(Snubblade över en bild på honom och var bara tvungen att avreagera mig).
Ni kommenterar