Popjunkien

Skrattfest

Inledningen på den här krönikan tyckte jag var så rolig att jag skrattade högt.

”Jag har förstått att hela Sverige var som en enda stor avlång bil där det satt nio miljoner människor och tutade efter 1-0-segern mot Paraguay i går.”

Andra saker som roar mig:

  • Silverfiskens analys av mina grannars fotbollsengagemang.
  • ”Klart grabben ska ha en festivalblogg”. (Kinky Afro är grym som vanligt). Här är ett annat mästerverk.
  • Att Quetzala Blanco blev så uttråkad under Petters konsert i Hultsfred att hon erbjöds vatten av en sjukvårdare.
 

Grannsamverkan i VM-tider

Har noterat att man vid stora mästerskap i idrott inte direkt måste kolla matcherna själv. Grannars glädjetjut och ljudliga förbannelser är tecken nog på hur matchen går.

Fast den förra Sverige-matchen kollade grannen på med någon sorts fördröjning. Ca tio sekunder efter varje målchans kom ett ”jaaaaaeeeee….NEJ!” från andra sidan gården. Vad beror det på – digitalteve?

 

Musikbyrån presenterar Melbourne

Jag blev kär i Melbourne vid första ögonkastet och räknar redan dagarna tills jag ska dit nästa gång igen (202 st). Därför tycker jag det är rätt trevligt att Musikbyråns världsturné hamnar i just Melbourne på fredag (kl 21.30 SVT2).

(Men sen tycker jag att programmets utgångspunkt ”dags att omvärdera australisk musik” känns lite överflödig. Känns som folk inte gjort annat de senaste fem åren).

 

Sommaren 2006 som i en liten låda?

Jag är supernyfiken på vad som kommer bli sommarens soundtrack. Och då menar jag inte sommarplåga i stil med Boten Anna eller Ingen vill veta var du köpt din tröja. Utan den där skivan som man inte kan sluta älska utan spelar om och om igen hela sommaren för att man vill. Och när det är vinter behöver man bara höra ett endaste litet ackord från en av låtarna för att man direkt ska bli varm, glad och snäll.

Som ”Love and youth” med Jenny Wilson förra sommaren. Skulle jag stoppa ner partysommaren 2005 i en liten låda skulle den ropa Let my shoes lead me forward!

Eller som Marit Bergman sommaren 2002. Jag tror att det på allvar inte gick en endaste dag utan att jag nynnade på eller lyssnade på ”3.00 AM Serenades”. Så sent som idag sa jag för mig själv att jag var så trött som om jag inte sovit en enda natt sedan 1994 och det är väl ett tecken på att skivan liksom etsat sig fast. När jag tänker efter var sommaren 2003 också en Marit-sommar men det kan ha hängt ihop med att jag såg henne live flera gånger. (När jag sedan gifte mig i september sjöng en vän From now on i kyrkan. Bliss!)

Nåväl, hittills har jag ingen kandidat och det är redan mitten på juni. Jag lyssnar väldigt mycket på The Raconteurs (kolla coola hemsidan!) just nu och de har väl sommarsoundtrackpotential, men jag är ändå inte säker på att det blir de i efterhand liksom.

Vilket tror du kommer bli DITT sommarsoundtrack?

 

Jättekänd sajt skrev kända saker om kändisar

Efter Lars Danielsson-affären skrev Kjell Häglund en smart text om hur kvällstidningarna skyller ifrån sig på nätet för att kunna publicera artiklar i eget intresse.

”Är vi hundra på att detta stått på nätet?” ”Japp, jag har dubbelkollat.”Tryckt på F5-tangenten?” ”Japp.” ”Bra, kör!”

Detta tänkte jag på igår när Expressen desperat källangav i rubrik efter rubrik, allt för att själva slippa stå som uppgiftslämnare i fotbollsbråket (gissar jag). Och hur känd kan en känd sajt bli liksom?

 

Expressens modeblogg

Jag har ju tidigare lovebombat Cecilia B Jonson för hennes smarta och snygga modereportage i Expressen Fredag. Och nu har hon börjat blogga!

Bloggen har däremot ett rätt boring namn: Modebloggen.

 

Atsushi Yanagisawa is the shit

Som om inte VM i sig var en freakshow nog. Japan skickar en 17 cm lång spelare som väger 75 kg – skojar ni kvällens match mot Australien blir årets måste-se?!

(från Expressens sportbilaga)

 

Bjurmanarizern

Sedan länge finns Lunarizern (som översätter valfri text till fjortisspråk) och Smurfarizern (som kryddar din text med olika smurfiga termer). Jag har hört att Aftonbladet har planer på att lansera Bjurmanarizern* – webbtjänsten som förvandlar din text till en tvättäkta Per Bjurman-krönika.

Utvecklingsprocessen är än så länge väldigt hemlig men jag har lyckats ta reda på att följande delar kommer att ingå helt eller delvis:

  • Den obligatoriska inledningen: ”Jag sitter på en bar i [valfri USA-stad, men helst någonstans i New York]”
  • En tidig musikpassage: ”jukeboxen spelar [valfri gammal gubbmusiker]” ALT. ”bartendern pratar om [namedroppa många artister]”
  • Interna referenser till ointressanta kollegor: ”snart kommer [Virtanen, Andersson, Steen] och hälsar på”
  • Berättelser om roadtrips med sagda kollegor – planerade eller ännu hellre sjutton år gamla: ”håret fläktade i vinden när vi susade fram längs Highway 1 [pluspoäng för referens till resans gubbigaste blandband]”
  • Hemstadsbetraktelser i var tionde text: ”På järnverket, vid västra porten, är det skiftbyte. Några kommer ut, andra går in. Alla har blåröd overall och hjälm. Ingen ser glad ut. De jobbar ju inte på tidning.”

* Version 2.0 kommer omfatta samtliga Sveriges medelålders krönikörer med USA-komplex.

 

Superstar Saturday

Men det ska också sägas att MTV:s Superstar Saturday är rätt behaglig och (vad det verkar) garanterat kräksfri teve.

 

Övertydlig artikelillustration

Nej, vi ser det.

 

See you at the Crossroads

Jag kan verkligen inte tänka mig något tråkigare att blogga om än fildelning, ministerstyre och nätpirater. Har fallit i koma de senaste dagarna när jag läst ”mest bloggat om”-poster via Knuff.

Men en sak kan jag inte låta bli att fastna vid: det måste kännas otroligt snöpligt att få sin filmsmak outad publikt. De filmer som folk fällts för att ha delat med sig av är Hip hip hora och Rånarna. Jag hörde om en kille som fick någon sorts varning (av vem vet jag inte, webhotellet?) för att han laddat ner Crossroads med Britney Spears ha ha!

 

Popjunk 24/7

Än är jag inte förälder men är sedan några dagar föräldraledig. Popjunk dygnet runt! För en gångs skull är jag inte för trött för att titta på talkshowerna på nätterna och jag har till och med klämt in lite nattradio (fast det var onödigt).

Har köpt en massa utländska magasin. Förberett några bloggposter till Grossessan (man vet ju aldrig när magen försvinner). Tokglott på Project Runway (UTAN att googla vinnaren och en av mina favoriter vann). Träffat kompisar på fika. Gjort en mental lista över chick flicks att hyra. Funderat kring logistiken för att kunna äta palt i Köping på lördag.

Sen har jag väntat och väntat på ett telemarketingsamtal från Svd. Jag har i flera månader varit redo att hoppa på ett nästan-gratis-erbjudande från Svenskan men om de förut ringde typ två gånger i veckan så har de plötsligt slutat helt. DN ringer fortfarande jätteofta. Samma sak de som säljer telefoni, energi och trosor (!) men inte SvD.

Jag tänker verkligen inte kontakta dem och be om en prenumeration (lite eftersom det blir dyrare, lite eftersom jag liksom utmanat mig själv att vänta ut dem). Men var är telefonförsäljarna när man för en gångs skull behöver dem?!

 

VM – nu är det fotbollsfeber

Några dagar kvar till fotbolls-VM och alla medier svämmar över med VM-teman. Inte nog med att majoriteten av mediekanalerna kommer att fokusera på själva spelandet (träningen, införsnacket, matchen, eftersnacket) – alla redaktioner som inte är sportredaktioner kör även de fotbollsvinklar en masse. T ex VM-mode, temalördag om fotboll, humorister om fotboll, fotbollslitteratur. För att inte tala om alla annonser på VM-tema: mat, hemelektronik, försäkringar mm.

Naturligtvis lagar receptsidor och matprogram särskild VM-mat. Nu senast Mat-Niklas i SVT. Jag vet inte om det är jag som är cynisk men inte lär väl Svenne Banan slänga ihop en bruschetta med tomater, örtkeso och lufttorkad skinka när hungern sätter in mitt under tevesänd match? Jag tror snarare på en hämtpizza, en tallrik fil eller några snabba okomplicerade limpmackor.

Hur tänker ni göra?

 

Sveriges 69 osexigaste 2006

Jag efterlyste den förra veckan och nu verkar Boyaheds årliga lista över Sveriges 69 osexigaste personer vara här. Klicka här för att ta del av hela listan (om du vill gå direkt till förstaplatsen klickar du här).

Vinnare tidigare år:
2003 Meral Tasbas, dokusåpapersonlighet.
2004 Michael Brinkenstjärna, B-kändispromotor.
2005 Dick Harrison, historiker.

Jag har själv inte tagit del av listan än, kanske återkommer i frågan.

 

Avsnitt hundra i min följetong om Viva la Bam

Vet inte om det är gravidrelaterat men jag är på riktigt ledsen över MTV:s kackiga utbud. Jag skulle gärna höra en förklaring från den person som bestämt att vardagkvällarna ska innehålla följande svit mellan ca 21.00 och midnatt:

Pimp my ride
Jackass
Viva la Bam
Dirty Sanchez
Wildboyz

Jag hade inte klagat om det bara vore en kväll i veckan eller till och med två men varje?! Jag köper verkligen att MTV inte är en musikkanal längre och att de ska satsa på mer redaktionellt innehåll men varför så här? Fem grabbiga sunkprogram som (i fyra fall av de uppräknade fem) är stöpta i samma form. Jag har som bekant personlig erfarenhet av engagemanget i den förmodade målgruppen och förstår att den är viktig, men visst borde man väl vilja satsa på NÅGOT nytt? Något nytt som inte är Hej kom och hjälp mig utan nyskapande, intressant och engagerande. Inte repris efter repris av program där killar bajsar på sig.

Kanske är det så att vi som knarkade MTV i ungdomen (inte helt sant i mitt fall, jag växte upp på en bondgård utan parabol) inte riktigt vill acceptera det faktum att MTV inte längre är först utan hopplöst… sist? Jag brukar zappa in lite då och då bara för att jag hoppas att jag kanske får något* i utbyte. Men de få produktioner som varit bra (t ex den där svenska morgonshowen för några år sedan) har plockats bort och under tiden trampar man vatten med fem år gamla Jackass-repriser.

* Vilket lönade sig i förrgår då jag råkade hamna mitt i en radda livekonserter från årets Rock am Ring.

 

Dagens notering

Inte sedan senaste Dreamhack har så många datanördiga killar varit synliga på en och samma plats samtidigt (fast nu i dagsljus!).

(Originalartikeln hos Aftonbladet)

 

Lokalblogg ett och två

  1. Alltså vad ÄR detta? En svensk relativt stor film inspelad i och utspelad i Eskilstuna. Tiden som TV3 väljer att sända den (kl 01:50) talar väl lite om kvaliteten på den, men ändå. Bara att huvudpersonerna träffas på Stadsbibblan i Tuna gör ju att detta är värt att stanna uppe för. Hittade en nätrecension av filmen här.
  2. Nära mitt jobb har det dykt upp två nya matställen värda att blogga om:
    Frunch (hemsidan är enligt personalen inte uppe än) serverar frukost och lunch och har i alla fall på papperet ett oemotståndligt erbjudande. Grötfrukost, smoothies och innovativa fruktsallader. Frukostfrallorna på väg till jobbet har aldrig varit så lockande. Tyvärr har mina egna val gjort mig besviken – drack en rätt trist mangosmoothie häromdagen och kunde inte sluta sura över att jag uppenbarligen borde valt hallon/blåbärsmaken i stället.

    Och sen Hemma Hos då, som stoltserar med gratis after-work-buffé. Jag kanske är lite kräsnare än man är i Göteborg men jag tycker inte tre fat med olika friterade saker räknas som buffé. Men schyst ställe i övrigt, och en grymt snygg uteservering med orange stolar.

 

Insider granskar porrbranschen

Insider i TV3 verkar liksom vilja göra teve enbart på att provocera. Inget nytt i sig så klart, men de har just avslutat en TRE avsnitt lång granskning av porrbranschen på tema ”det är inte så illa som ni tror”. Och av det lilla jag hängt med i programmet verkar det ju stämma, folk finns där av egen fri vilja, tjejer gillar också att vara i branschen, vissa porrmotståndare fajtas med spöken osv. Men det känns nästan som propaganda när ett program ägnar tre hela avsnitt åt att visa sanningen, dvs att det mest är en massa losers och tyskar som dedikerat sitt liv åt att göra sex. Att granska bostadsrätter, dörrvakter och bilverkstäder klarade redaktionen raskt av på endast ett avsnitt per ämne. Inte lika provocerande ämnesval va?

Föga förvånande är det sedan en massa män som ringer in till programmets telefonsvarare och hurrar för Aschberg. Nyss var det en med kåt röst som bara ”äntligen, skitbra granskning, fortsätt granska porren” (underförstått: det är de nakna bilderna jag vill åt, själva granskningen skiter jag i).

Sen var det lite konstigt att se århundradets Christine Meltzer-look alike simulera orgasm under en samlagsinspelning.

 

Tacksam för svar.

Är det någon som vet varför ”den leende styckmördaren” bara omnämns med sitt förnamn i kvällstidningarna? Hagamannen, Knutby-Pastorn m fl har ju blivit uthängda med både för- och efternamn. Men det kanske inte handlar om konsekvens utan från-fall-till-fall-bedömningar?

 

Dagens betraktelse

Medier tillåter sällan kändisar att göra helt vanliga saker, t ex köpa ett hus eller skaffa ett barn. Nej, kändisarna köper kärleksnästen och gör kärleksbarn.

En googling på temat hittade den här rätt roliga låten från Deluxe: Kärleksbarn – du tror att du är önskad.