Smilfink
Apropå snygga barnkläder: missa inte Hanna m fl:s (kan man skriva så?) Smilfink!
Jag tror Bobo ska få en valross.
Det kan bli hur bra som helst
På ett mingel förra året fick jag väggalmanackan ”Det kan bli hur bra som helst” från LikaPress. Hos Cap & Design läser jag att Li Söderberg och Katy Kimbell vunnit en utmärkelse för almanackan. Den är extremt vacker att titta på och underfundig att följa. Små visheter ur bondepraktikan blandas med poesi och (lite konstigt utvald) fakta om vissa dagar. Gulligast: ”mormors födelsedag” den 30 maj.
Nu så här årets sista månad hoppas jag så klart kunna köpa mig en motsvarande för 2007. Men med tanke på hur anonyma företaget verkar vara så får jag för mig att de här almanackorna kanske inte är deras huvudprodukt. Jag har hur som helst mejlat och frågat men inte fått ett svar.
Så jag gör veckans andra Linda Skugge: någon som vet var man köper dem?
Se några exempelmånader i ett bildspel.
Relationsexperternas pressläggning
En sak jag undrat över i alla år som jag läst diverse blaskor och kvällstidningar: om man skriver till olika experter för råd om t ex hälsan, sexlivet eller antikviteter; förstår man inte då att svaret kan dröja?
Frågan aktualiserades i ett halvnytt nummer av Allas Veckotidning där en kvinna frågade sex- och samlevnadsexperten Lillemor Rosenqvist om råd. Kvinnan var 45 år och använde inte skydd vid samlag, nu hade mensen uteblivit och kunde hon verkligen vara gravid i hennes ålder eller var det ett tecken på att klimakteriet var på gång.
Och det är så dumt! För det första är det väl enkelt nog att kolla graviditeter nuförtiden, kissa på en sticka så vet du på några minuter. För det andra, om hon nu är gravid så har hon ju slösat en massa tid på att skriva till en tidning och vänta på svaret. För det tredje, i väntan på svaret lär det ju den eventuella graviditeten ha avslöjat sig själv på fler sätt.
Det här är applicerbart på nästan alla frågor som ställs i sådana här spalter tycker jag. Bortsprungna katter, knölar i brösten, ”är han otrogen?”-frågor – det är ju bara ett slöseri med tid att sitta och vänta på svar från någon i en tidning. Sök upp en riktig läkare, googla dig fram till svaret eller ställ för sjutton pojkvännen mot väggen!
Pressläggning för vecko- och månadsmagasinen kan ju vara allt mellan 4 och 12 veckor om inte mer. Söndagsbilagorna för kvällspressen lite kortare men där gissar jag att brevskörden är desto större. Så även om man kommer med kanske det dröjer extra länge bara för att ens inskickade fråga hamnat längst ner i en postsäck. Men kanske är det så att det är redaktionerna själva som hittar på frågor för att få ut pedagogiska läxor som den att även äldre kvinnor kan bli gravida här ovan.
Om det inte vore för att jag ska åka bort skulle jag nästan göra ett tidstest. Skriva en fråga till ett antal utvalda tidningar och sedan tajma vem som svarar först (om just min fråga kommer med). Problemet är ju då att jag inte kommer kunna bevaka resultatet, men det kanske ni kan göra åt mig i och för sig, kära läsare?
Bråda dagar
Jag har så många blogguppslag men inte lika mycket tid till att förverkliga dem. Mindre än en månad kvar tills vi åker till Melbourne och en miljon saker att fixa dessförinnan. T ex ordna boende down under eftersom den lägenhet vi skulle låna inte längre är tillgänglig. Och fixa hyresgäster till vår lägenhet hemma. Och reseförsäkringar, resevagn, kolla hur mycket barnmat man får ta med på flyget, köpa tunna kläder i storlek 74, eftersända posten, skicka stora vagnen på service, rensa i källaren osv.
Men jag gör en massa som är kul också. T ex mingel på det lyckade bloggeventet igår, Easts smarriga julbord nu ikväll (barnvakten var sjuk så min gullunge fick följa med, vilken kille!) och sträckläsning av en bok som jag aldrig hade valt själv om jag inte blivit tipsad om den (tack L!): Flyga Drake. Kanske återkommer till den senare för det är intressant hur både omslagsbild och ”om”-text ger intryck av en rätt alldaglig bok när berättelsen i själva verket är målande, intressant och språkligt egen från första meningen.
Engelsmän på semester
Vi brukar skoja om att jag alltid hamnar framför (Ibiza) Ocensurerat på TV400 när jag besöker mina föräldrar med de många tevekanalerna. Programserien har fascinerat mig i många år men det är sällan jag lyckas se ett avsnitt nuförtiden. Även om de program som visas har ganska många år på nacken fångar de en intressant engelsk folkrörelse: den trashiga sommarsemestern. Visst, svenskar drar till Kos och super, knullar och slåss med knivar, men den engelska ungdomen verkar vara så mycket mycket mer nedgången och frigjord. Detta kanske jag återkommer till i en post om utomlandsmyten kring ”vackra svenska flicka”.
Nåväl, gissa om jag blev besviken när det inte sändes något ”Ocensurerat” när jag var hemma i Eskilstuna nu i helgen? Sån tur då att jag hittade en ny kanal med en ännu snaskigare variant: Club reps som handlar om den legendariska resebyrån Club 18-30:s arbete i Faliraki på Rhodos under säsongen 2000-2001. För övrigt samma ställe som jag besökte på en ospecificerad resa för 1½ år sedan – läs vad jag skrev då apropå engelsmän och utlandsvistelser. Jag har varit på Ibiza också och gått på såndär engelsk klubb men av det minns jag mycket lite, annars hade jag gladeligen dissekerat den upplevelsen här.
Ett dödskallefritt 2007 önskas
Tyg- och prylmönster jag hoppas stannar kvar på den här sidan nyår: dödskallemönstret.
Apropå finalen i Idol (igen)
Nåt knas hos mitt webbhotell har gjort att gårdagens inlägg och kommentarer har försvunnit, tyvärr. Så om du skrev något du saknar vet du nu att det inte är jag som raderat det. Jag skrev en sak om finalen i Idol igår men minns nu bara hälften. Så här kommer lite mer av samma grej:
1) Det lär bli trångt i låtlistorna hos Rix FM nu när inte bara årets idolstartfält utan även ettorna och tvåorna från tidigare år har singlar att kränga samtidigt. I gårdagens final sjöng Daniel, Darin, Sebastian och Agnes varsin ny låt. Visserligen kul att se vad som hände sen (t ex att 2004-tvåan Darin blivit en performer medan ettan Daniel förblivit en mysfarbror i stickad pullover) men ganska så överflödigt totalt sett.
2) Varför är vinnarlåtarna i Idol alltid så lökiga? Igår kväll framförde Erik och Markus varsin version av någon sorts kyrkoballad som de nog aldrig valt själva om varit tillåtna att välja. Jag kanske återkommer till detta för det är ju hela problemet med Idol-formatet (som det ju ibland kallas i marknadsföringen, format liksom): att det är för toppstyrt och nästan hånar slutvinnaren med dåligt nischad musik. Därför rätt skönt att se att åtminstone Sebastian (som jag inte ens gillar, obs!) nu givits en låt som är lite genreegen.
Baas krattar bäst
Jag skrev för ett tag sedan om nomineringarna till Guldkrattan. Gröngölingen David Baas på Metro vann meddelar Resumé idag. Prisutdelning ikväll.
Badly Drawn Boy på Nalen igår
En märkbart och uttalat nervös Badly Drawn Boy (Damon Gough) spelade på Nalen igår. En alldeles för jämn och ospännande konsert kan jag tycka, även om den hämtade upp sig mot slutet.
Första gången jag såg BDB blev jag helt golvad av den till synes spontana publikkontakten och galna uppbyggnaden av konserten. För trots att lokalen var Royal Albert Hall lyckades han omvandla scenen till en skön soffa, byggnaden till sitt vardagsrum och var och en av oss i publiken till sin personligt inbjudna gäst. Han skickade runt en bild på sin nyfödda dotter och spatserade av scenen och gick halvvägs genom främre parkettraden för att gå fram och säga hej till sin familj. Det tog ett tag innan jag fattade att det här inte var fullt så spontant som jag trodde då. Genom sin karriär har han gjort sig känd för att jiddra en massa strunt lika mycket som att spela sin musik. Men ändå, underhållning!
Men Nalen igår då. Jag hade inte lyssnat in mig på nya skivan alls så lite är det väl mitt eget fel att konserten började lätt otillgängligt både i musiken och rent sceniskt. Det tog några låtar innan humoristen Gough visade sig, först genom ett ”helvete, jag tror jag är nervös” och lite senare ett ”den här dedikerar jag till alla vackra svenska… män”. Ännu lite senare ett sorts kvällslångt internskämt om hur vackert det är i Stockholm.
Fullkorn som funkar
Väntar på att mina segmakaroner ska koka klart (13-15 minuters koktid!) och kom att tänka på följande:
Fullkorn som funkar: fullkornsspaghetti. Nästan godare än vanlig spaghetti (som är min favoritpasta alla kategorier).
Fullkorn som inte funkar: fullkornspizzadeg. Gör så att pizzan smakar stabbig palt fast med pizzatillbehör.
Två konstiga lookalikes
En gång sa en kompis att jag liknade Tony Curtis på en särskild bild och det brukar jag fnissa åt fortfarande, likna Tony Curtis liksom! Men jag vet inte om de senaste veckornas två lookalikepåståenden ändå tar priset?
1) Jag och Bobo åker buss, det är trångt och jag krånglar lite med barnvagnen. En tant makar på sig och vänder sig plötsligt om och stirrar på mig. ”Hjälp, jag trodde det var Åsa Jinder!”
Varför sa hon hjälp? Och Åsa Jinder?
2) I morse sov jag länge och stapplade upp sen till ett möte. Min man granskade min sovfrisyr och sa ”du ser ut som en medlem i Spinal Tap”.
Kolla vem du är lik på Myheritage.com. Jag brukar bli allt från Delta Goodrem och Natalie Imbruglia till Mads Mikkelsen beroende på vilken bild jag laddar upp.
SVT:s hemsida
Tar en stund för att hylla SVT:s hemsida. Så guldigt att man kan se nästan alla program i efterhand! Har tagit igen flera missade grejer på sistone, och tänker definitivt kolla kvällens Kobra om Joy Division t ex.
Och lördagens Bingo Royale. (Nej jag skojar).
Delfinkampanjen
Jag har länge velat blogga om masshysterin kring delfiner och nu i veckan har medierna rapporterat om en händelse som drar upp detta till ytan. Jag anser att den unisona delfinkärleken är orimlig, och extra mycket så när världen nu protesterar mot grym delfinjakt i Japan. På den här länken finns protestlistan.
Saken är att sådana här uppbåd enbart förekommer när det handlar om söta, goda eller förhoppat goda djur som sälar eller delfiner. Jag har aldrig sett ett sådant massengagemang kring fula eller farliga djur som t ex ålar eller skalbaggar.
Precis som hajpandet av choklad (”det är ju bara sååå beroendeframkallande… typ bättre än sex, fniss fniss”) är delfinkärleken till störst del en tjejföreteelse. Delfiner anses vara det mesta: gulliga, starka, söta, kloka etc. Fast de egentligen är rätt creepy!
Självklart tycker jag också att det är otäckt med inhuman slakt men jag tycker att fula djur också förtjänar proteststormar. T ex kräftor (som ju kokas levande) eller råttor (som ju giftmördas mitt på blanka dan i Stockholm). Eller alla miljontals myror som massakrerats av dagisbarn beväpnade med pinnar. Är ni med om jag startar ett upprop?
Jag tänker köpa januarinumret av Café
För då får man med en bok som samlar Filip Hammar och Fredrik Wikingssons texter från sina år som medverkande i tidningen: ”Så tar du ut din lön i choklad”.
Mer info i chefredaktörens blogg.
Dagens avslöjande
Jag vet inte riktigt varför, men min man är väldigt road av det faktum att jag var lite småkär i Polisskolan-karaktären Carey Mahoney när jag var liten.
Bonusfakta som ni säkert redan känner till: Kim Cattrall som spelar Samantha i Sex and the city spelar den kvinnliga aspirant som är Mahoneys kärleksintresse i första Polisskolan-filmen (från 1984).
Hemlig artist: Robyn
Vanligtvis när man går på organiserade arbetstillställningar och sådant som heter ”mingel” så får man hålla till godo med en avdankad gammal Fame Factory-artist. Men i torsdags, på Spinngalan på Café Opera, uppträdde Robyn!
Cool som alltid, iklädd en Leila K-tröja och uppbackad av en enda kompkille framförde hon fem låtar. Nördig som jag är minns jag dem så klart: Be Mine, Handle Me, Jack U Off, Konichiwa Bitches och Teddybears-låten Cobrastyle. Bäst var Prince-covern Jack U Off, här i en sorts White Stripes-version där Robyn sjöng och spelade på trumvirveln och backupkillen spelade gitarr och baskagge. Snyggt!
Bilden har jag lånat av Sthlm Finest. Det går inte att länka direkt till just den festen men om ni är sugna på att snoka vidare finns det fler bilder på Robyn och för den delen en bild på mig där jag ser ut att göra reklam för öl. Vilket jag inte gör, även om det kändes så när jag vaknade upp i går morse, HÖ HÖ.
Poppius bloggar
DN:s Kristofer Poppius började blogga förra veckan. Han gick ut hårt genom att dissa ett antal mediebloggare i ett rätt roligt inlägg. Läs här.
Men det verkar som att han gått ut för hårt för ansvarig utgivare. Igår plockades minst ett inlägg bort; det var en rastopplista som jag är alldeles för PK för att återge.
Spy Bar Throwouts
Missa förresten inte roliga Myspaceprofilen Spybarthrowouts. Som namnet säger endast för dem som blivit utslängda av Spy Bars utslängningsglada vakter.
Spy Bar-teamet startar för övrigt ny klubb ikväll: Teatron.
”Teatron är en dansmusikklubb av oss som gjorde nya Spy Bar. Med allt
krut lagt på ljud och ljus försöker vi med Teatron skapa den ultimata
klubblokal som Stockholm länge förtjänat.”
Ni kommenterar