Popjunkien

T-banekulturen

Ikväll hände två mig saker på tunnelbanan (som tur är inte detta).

  1. Jag hittar till min lycka något att läsa, jag hatar att åka tunnelbana utan något läsbart i min hand. I dagens fall en DN Kultur. Börjar läsa och tycker att nyheterna och evenemangen känns lite passé. Tittar på framsidan: 25 juni 2006. Fascinerande! Var har tidningen varit i fem månader? Har den legat på gröna linjen hela tiden och lästs av passagerare efter passagerare? Den var nästan för välvårdad för det, hade bara ett enda fotavtryck på framsidan.

    Kanske har någon sparat den i fem månader hemma för att slutligen en grå novemberdag ta med den ut i kollektivtrafiken? Antar att jag aldrig får veta. Det påminner hur som helst om när min man hittade en flera år gammal svensk skvallertidning på tunnelbanan i London. Hur hände det liksom?

  2. Jag sitter i den bakersta vagnen. Vid Skanstull kliver flera personer på, bland annat en tjej och en kille som pratar högt om någon kulturaktivitet som de håller på att anordna. Jämte dem kliver ett killgäng på, och en av killarna pratar i en mobiltelefon. Kulturmannen vänder sig till telefonungdomen: ”det är telefonfritt här”. Telefonkillen hör inte riktigt och kulturmannen upprepar ”ursäkta, det är telefonfritt här”. Telefonkillen ber om ursäkt och fortsätter in i vagnen medan samtalet i luren fortsätter.

    Kulturparet slår sig ner mittemot en äldre man som med sin telefon i handen undrar: ”får man sms:a då?”. Kulturparet tror att det nog går bra.

 

Unlimited Eurodisco Maniac Night

Är det någon som varit på Unlimited Eurodisco Maniac Night någon gång? Tyckte det lät kul tills jag tittade på bilderna på sajten. Ser inte alla ut att vara typ 16 år?

Kollade in sidan inför förrförra fredagens utekväll (har det redan gått två veckor??) som skulle utspela sig på Neat men sedan ändå slutade på Debaser. Meningen ”ska vi inte kolla Debaser ändå?” är nog den mest slitna i mitt gå-ut-i-Stockholm-vokabulär. Men saken är ju att det nästan alltid är roligt också – nu sist nästan tre timmars tokdansande på Debaser Medis. Hett tips: utekvällarna post bebis är mycket roligare än pre. Lovar!

(Återkommer eventuellt med en längre post om hur och varför).

 

Bebiskläderna i reklamen

Sedan jag fick barn har jag blivit rätt bevandrad i barnklädesdjungeln. Det är nämligen inte helt lätt att hitta kläder som inte är dekorerade med eldsflammor (”pojk”) eller lilarosa små blommor (”flick”). Lågprisbäst tycker jag Lindex är, de har hittat helt rätt i någon sorts bas- och retrolook till bra tag-3-betala-för-2-dealar. För trots att H&M är beroendeframkallande för mig som vuxen är barnkläderna läskigt trista.

Som den 70-talistnostalgiker jag är har jag rätt självskrivna favoriter: de snygga retroplaggen som säljs på de ställen som specialiserat sig på könsneutrala eller bara moderna barnkläder. T ex fina Ej sikke lej-bodyn med träden, me&i:s sparkdräkt i plysch eller Katvigs randiga cottonwear. (Kolla och handla hos t ex Matador Kids eller Uni.)

Vad har nu detta med något att göra? Jo, under hösten har var och varannan reklamkampanj klätt ungar i kläder från de här ställena. Först Apoteket och deras förkylningsakut. Sen NetOnNet med barnen som leker med tomma kartonger. Och nu senast DN:s nya kampanj. Tre stycken = vad en kvällstidning skulle kalla en trend!

Gissningsvis är projektgrupperna på de två reklambyråer som gjort de här kampanjerna (Forsman & Bodenfors och Garbergs) precis lika 70-talsnostalgiska som vi andra.

 

Böglobbyn

Om jag vore Sverker Åström skulle jag också hoppa av Böglobbyn. Jag har svårt att formulera några längre argument kring detta konstiga program, men här har ni några punkter:

  • Varför tillåts Olle Palmlöf att komma tillbaka gång på gång? Ännu ett tecken på att 90-talshumoristerna lever ett eget ohotat liv i media.
  • Jag har fortfarande inte hört ett enda bra argument om varför programmet är av bögar och om bögar, bara. Kvinnorna då? Får Olle Palmlöf vara med kunde väl någon enstaka tjej få komma till tals kan man tycka, lesbisk eller inte. Läs den här debattartikeln i GP för mer om detta.
  • Personligen ser jag gärna program om HBT-frågor alla dygnets timmar – så länge ändamålet inte skuggar medlen. Hittills har reportagen varit sega, osammanhängande och halvfärdiga. Som förra veckans reportage om utanförskap inom böggruppen – halva reportaget ägnades åt att prata om Carola (och lite om hennes homofobi). Intressant ämne i sig, men det hade väl kunnat bli ett helt eget reportage?
  • Det inslag som i alla fall på pappret verkar mest intressant, om pastor Åke Green, kommer inte kunna sändas pga rättighetsproblem. Trist!
  • Avslutningsvis tycker jag att man inte tagit tillvara på Sverker Åströms medverkan alls. Med tanke på hans status, ålder och eh… erfarenhet hade jag gärna hört mycket mer om hans relation till homolivet. Han har ju trots allt smygbögat i 88 år. Han och Palmlöf har en rätt bra dialog med varandra men det bestående intrycket är att han är där som en sidekick att göra sig lustig över. Extra mycket så i gårdagens program.
  • Flera andra bloggar har skrivit om detta. Läs via Knuff.

Vad tycker ni? Se de hittills sända avsnitten på webben.

 

Martha Stewart’s Homekeeping Handbook

Ni kanske tror att jag skojar men jag hyperventilerar nästan vid tanken på att äga denna flera kilo tunga hushållshandbok. Struntsamma att jag alltid hittar alla husmoderstips på internet nuförtiden (och i telefon med min skarpa mamma förstås); Martha Stewart’s Homekeeping Handbook är ändå allt jag vill ha i strumpan i jul.

 

Är Daniel Craig den 201:e?

Jag har i två tidigare inlägg (1, 2) behandlat ämnet mediespekulationer och James Bond. Har tyckt och tycker fortfarande att spekulationerna kring vem som ska spela Bond och hans kvinnoobjekt är jätteointressanta.

Men så klart kan jag böja mig inför hårda fakta. Inför premiären av nya Bond-filmen Casino Royale läste jag en notis där producenten Michael G Wilson bekräftar att det verkligen var många namn på tal innan man bestämde sig för Daniel Craig som nye Bond. Ca 200 personer var uppe för diskussion, t ex Hugh Jackman, Jude Law, Orlando Bloom, Colin Farrell och Jack Davenport.

 

om man kunde skulle man ta ”sexig” tillbaka

Tre personer vars påstådda sexighet jag vägrar skriva under på. De två första ständigt aktuella (i någon sorts mediesyn på begreppet) den sista enbart (väl?) aktuell i Plaza Kvinnas lista över Sveriges 100 sexigaste män.

1) Colin Farrell
2) Justin Timberlake
3) Janne Josefsson

Vassa Eggen har belyst de på Plaza Kvinnas lista som jobbar med media. Sen är det också rätt roligt att Expressen påstår att Peter Swartling rasar mot listan, när han i verkligheten är rätt sansad och rolig.

 

Ugly Betty

Jag gillar verkligen Ugly Betty, gör ni?

I kvällens avsnitt syntes två engelska humorbrudar med koppling till Ricky Gervais:
1) Ashley Jensen i den fasta rollen som någon sorts garderobsansvarig på tidningen ”Mode” där serien utspelar sig. Ashley är tidigare mest känd för rollen som Maggie i Extras.
2) Lucy Davis i en gästroll som tv-ankare på det ytliga ”Fashion TV”. Hon spelade tidigare receptionisten Dawn i The Office.

Om du tänker nagelbitarfölja Betty är det nog bäst att du läser det här hos Weird Science. Tydligen är avsnittsordningen omkastad.

 

Bongo

I lördags tog Bingo Royale skäms-TV till nya bottennivåer. Jag är så generad att jag knappt kan skriva om det. Pinsammast av allt – jag hyperventilerar nu – var en sketch där Christian Falk (!) låtsasgrät i Mona Seilitz (!!) knä och Christians dotter Vanessa (!!!) körde en jag-är-hungrig-får-jag-suga-tutte-grej (!!!!).

Och hela upplägget var så vitsigt att man fick ont i huvudet. Forcerade sketcher gjorda av folk utan humor, lucköppning a la Bingolotto fast här var luckorna plåtskåp och siffrorna var olika maträtter från korvmojen. En tjej ringde in och vann en begagnad Nissan Micra. Jag vet inte om den typen av ironi var rolig ens på 90-talet?

(Läs mer…)

 

Stora Journalist-Prisse 2006

I samband med nomineringarna till Stora Journalistpriset skuggar Stora Journalist-Prisse med egna, alternativa utmärkelser. Vinnaren tillkännages samma dag som Stora Journalistpriset – 30 november. Läs om de nominerade här.

SJP firar tvåårsjubileum. Förra året vann Daniel Nyhlén, tack vare den egenhändigt iscensatta storyn i Aftonbladet om en naken man som antastade kungafamiljen på Solliden med ”något stort i handen”. Strax därpå avslöjade Ölandsbladet att det handlade om Nyhléns egen fotograf och att det stora i handen var teleobjektivet. Utan tvekan ett makalöst landmärke inom svensk journalistik. Daniel vann den fina pokalen i kamp mot Moores retusch-specialist Bingo Rimér och Expressens polisexpert Niclas Rislund.

Länkar till Daniel Nyhléns bästa fejknyhet 2005:
Aftonbladet
Ölandsbladet

 

Jenny Wilson i Australien

Enligt den här artikeln ska Jenny Wilson spela i Australien precis när jag är där. Klart jag ska kolla!

Luger har lite mer info.

 

Fars dag

Det är fars dag på söndag och jag tänkte att vi kunde ägna oss åt papparelaterad popkultur för en stund. Tanken slog mig när jag såg Seinfeld häromkvällen och noterade att George Costanza (så klart) har en klassisk pappajacka. Ni vet en som går ner en bit på låret, är i fladdrigt tyg, har dragsko i midjan, färgen alltid en stark röd/blå/grön. Den här bilden visar den exakta modellen, fast i fel material. George har både en grön och en röd och i det här klassiska avsnittet bär han den röda.

Nu kanske pappajackorna ser annorlunda ut så här på 2000-talet men jag tycker ändå den där stilen var så uteslutande vuxen att den aldrig var en barnjacka, eller mammajacka för den delen. Andra papparelaterade saker jag kommer på är pappaskämtet, pappadansen och ”jag ska bara se rubrikerna på Rapport”. Har ni något pappaspecifikt på lager?

 

Fuglesang och sverigekomplexet

Är det inte lite väl mycket ”in Sweden we call it a kick” över det faktum att Christer Fuglesang vill servera medresenärerna älg under rymdresan (om han nu kommer iväg)? Han planerar även att lyssna på ABBA och Bellman. Tvivlar på att varken svenskt vildkött eller svensk musik ingår i hans dagliga intag annars. Jag tycker han i en sån extrem situation som en rymdresa borde satsa på välbekant mat, typ flytande hamburgare, och inte svårsmält vilt och laxerande pepparkaka.

Lite som föräldrar till döttrar som tar hem sin utländske au-pair-romans envisas med att servera surströmming trots att familjen aldrig äter det annars. Eller som när man (ja, jag har gjort det själv) pratar lite väl mycket och för spydigt om svensk standard med folk i andra länder. ”Va? Har ni heltäckningsmattor i badrummet, så äckligt” eller ”Äter ni alltså chips till lunch, så fettigt” är ju inte direkt trevligt att slänga i fejset på bleka engelsmän som aldrig mött på annan standard.

 

Viktor & Rolf hos H&M

Jag var inne på det förra året men jag skulle hellre gå klädd i potatissäck än fångas på bild när jag galet försöker hitta ett Viktor & Rolf-plagg i tonårsträngseln.

De visade just ett klipp på TV4 och tjejerna (för det var bara tjejer) brudropade sådär ljust när dörrarna öppnades och sedan guppade en hel hord likadant klädda in för att slita åt sig likadana hajpade kläder i fel storlek. Följ dramat live i bloggosfären.

”Jag vet inte vad jag har faktiskt. Jag har bara roffat åt mig”.
En tjej blir intervjuad om sina fynd.

 

Tiden!

Galenskap att det redan är november, snart mitten av faktiskt, och att vi vid nyår styr kosan mot Down Under. Och eftersom jag kommer vara borta i några månader tycker jag att det vore kul med lite gästbloggers här.

Så mejla mig (reblo [snabela]) spray [punkt] se) om du vill bidra med popkulturspaningar under januari-mars nästa år! Jag har inga konkreta instruktioner just nu men kommer smida värsta planen innan det är dags.

 

Puss, min…

Expressen körde ett sedvanligt puss-uppslag efter Elfsborgs SM-guld i fotboll. Stjärnan Anders Svensson i fin bil med fin flicka, champagne utan bubblor och en smackande kindpuss. Säg det dagen-efter-reportage med en vinnare (eller förlorare för den delen) som inte följer den mallen? Exakt. Så jag letade upp några fler exempel:

Puss, min filmdrottning. (Lars von Trier och Björk vinner i Cannes).
Puss, min statsminister. (Fredrik Reinfeldt storvinnare i valet).
Puss, min Persson. (Göran Persson, valets loser).
Puss, min guldkapten. (Curlingdamerna vinner OS-guld).
Puss, min Björn – och grattis. (Björn Borg fyller 50).
Puss, min Elena. (Elena Paparizou vinner Eurovision Song Contest).
Puss, puss min prinsessa. (Madeleine Bernadotte får en puss av sin kille).
Puss, min prinsessa. (Maddes syster Victoria blir pussad på av sin kille).
Puss, min tangokavaljer. (Petra Nielsen vinner schlagerdeltävling).
Puss, min Wissman. (Johan Wissman tar VM-silver).

 

George Michael i Globen 22 okt

(Ledsen att jag inte recenserat George Michael-konserten tidigare trots att jag lovade, men jag har varit fortsatt sjuk, lekt med min födelsedagssymaskin, försökt lära mitt barn att äta morot och tja… prokrastinerat rent allmänt).

Min chef är en mycket inspirerande och rolig person. Ett av många exempel: som sommarpresent fick vi anställda varsin konsert och i de flesta (alla?) fallen med en artist som vi själva kanske inte skulle välja att se. Någon såg Lordi, någon såg Ulf Lundell, någon skulle sett INXS innan de ställde in. Jag, och min man, såg George Michael.

(Läs mer…)

 

Darin och Marit

Jag tycker verkligen om Rodeo-grejen med Darin och Marit. Snygga bilder och intressant intervju om att vara idol. Hitta ett eget ex här.

Har tänkt blogga om Darin ett tag nu för jag fascineras av hur de senaste åren gjort honom till just en riktig stjärna. Han intervjuades av Mari Jungstedt i Förkväll innan den där gratisspelningen på Centralstationen och var lugn, klok och ödmjuk. På scen var han bortom cool och vågad. Ja, till och med lite sådär att man var tvungen att googla fram hans ålder. (19).

 

Patrik Ehrnsts dagbok

Om ni lyssnat på Morgonpasset på sistone har ni nog inte undgått att programledaren Patrik Ehrnst läser högt ur sin dagbok från ca övre tonåren. Helt beroendeframkallande ärligt och man skäääms så mycket som lyssnare. Just nu handlar det om studentåren i Uppsala och ett rätt mäktigt storhetsvansinne i relationerna till tjejer.

En tråkig sak är dock att det inte verkar gå att lyssna i efterhand på just dagboksinslagen. P3:s ljudarkiv är ju annars lite av en guldgruva. Ge oss hela dagboken please!

 

The Hills

Jag gillar The Hills på MTV. Ett slags realitydrama som ibland känns som en spontan dokumentär och ibland (för det mesta) som ett regisserat The OC. Serien är baserad på Laguna Beach (som jag inte såg) och handlar om Lauren Conrad och hennes vänner som pluggar mode och gör praktik på Teen Vogue. Relationerna mellan kompisarna och killarna är det intressanta.

Jag tror jag tycker bäst om det melankoliska draget som hela tiden lyser igenom. Jag tycker alla personerna verkar så sorgsna och missnöjda trots deras ganska priviligerade situation.

Seriens officiella sajt och info hos Wikipedia.