Popjunkien

Julspecial i teve

  • Jag fnissar fortfarande när jag tänker på benscenen i Kvarteret Skatans julspecial. Hela programmet var ett lyckat sätt att låta numera välbekanta karaktärer fira jul. Jag kan omöjligt välja en favorit men det mesta jag sett Vanna Rosenberg göra är ljuvligt och den tillknäppta Frida är inget undantag. David Batras Ulf är också skitkul. Se hela programmet här.
  • En julspecial jag inte gillade var sista delen av Hipp hipps Itzhaks julevangelium. Jag tycker två karaktärer är småkul: Morgan Pålsson och Tiffany Persson. Men Kajan förstår jag inte alls, alltså förstår inte hans superskånska, och Itzhak själv känns sådär.
  • Ikväll kollar jag Snapphanar. Gör ni?

 

Emil II

Kolla kommentarerna till Emil-inlägget där det har dykt upp en bild på hur Emil kan se ut idag.

 

Den här kommer göra min man galen

(Det här inlägget börjar med ett i-landsproblem som jag sedan löser under skrivandets gång).

Jag vill ha en ny ringsignal till min rosa lånetelefon. Helst vill jag ha en helt vanlig ring ring-signal men det är den här telefonen konstigt nog inte utrustad med. Den förinställda låter som en väckarklocka. På den trasiga telefonen (snyft) hade jag signaturmelodin till ”Sex and the city” men det känns gjort nu liksom. Jag funderar nu på att välja en riktig låt men då krävs ju något som är riffigt och fångar ens uppmärksamhet på en gång. Som när jag 2001 hade ”Plug in baby” med Muse på min Nokia 3210: det kallar jag ett rignsignalsriff om något. Det här var innan nedladdningsmarknaden var särskilt flexibel så min lover programmerade in den ton för ton.

Så jag tänker igenom årets låtar för att komma på en favvo som är värd att slitas ut. Den låt jag lyssnat mest på alla kategorier är ”Broken boy soldiers” med The Raconteurs. ”Harrowdown hill” med Thom Yorke kommer in som god tvåa. Båda har ju sin charm men känns lite för stökiga för att funka i officiell miljö och heller inte tillräckligt direkta för att fånga intresset så att jag ska plocka upp och svara.

Men plötsligt kommer jag på det (medan jag skriver). Det finns två låtar som för mig är 2006 års officiella låtar. Mina vänta-på-bebis-låtar. Dvs det som spelades mycket på radio och teve i maj-juni-juli sådär när jag var inne i bebisbubblan. ”What’s left of me” med Nick Lachey och ”Young folks” med Peter, Bjorn and John kommer vara speciella i mitt hjärta for ever. Sagt och gjort: om du ringer mig nu så visslar introt på ”Young folks” igång, den börjar ju catchigt om nåt.

Vilka låtar (självvalda eller radiodängor) summerar ditt år? Och vad har du för ringsignal?

 

Hemvändarkväll i storstan?

Nu när alla vi inflyttade åker hem till våra hemstäder för julfirande undrar jag över följande: finns det hemvändarkvällar även i Stockholm (och andra storstäder)?

För i de mindre orterna runtom i landet är det alltid hemvändarkväll på Statt eller motsvarande den 25 december. I Eskilstuna är kvällarna dessutom två i rad eftersom den traditionsenliga Pipaluck-galan hålls den 26:e. I vissa städer måste man köpa biljetter tidigt för att ens komma in.

Jag gissar att en sånt koncept inte håller i Stockholms nattliv där utbudet är så mycket större och klubbar öppnar och stänger hela tiden. Hur vet man då vart man ”ska” gå efter en massa år borta?

(Och nu menar jag inte hurvida man går/vill gå/inte vill gå utan hemvändarkvällen som fenomen: vänder även storstadsbor hemåt?)

 

Laneway festival

Det här rör ingen förutom mitt resesällskap men jag har redan bloggat om att jag ska se Jenny Wilson i Australien och se här, ännu ett svenskrelaterat musikevenemang pågår när jag är där, Laneway festival.

Svennarna Love is all och Peter, Bjorn and John spelar. För att inte tala om The Sleepy Jackson och Yo la tengo!

Men kolla – hur Australien är inte den här frågan på sajtens FAQ.

FOOTWEAR
Q: Are bare feet OK?
A: Nope, you must have some footwear on. Thongs and sandals are OK, but you may want to consider enclosed footwear or your toes could have a tough day.

(Jag skulle för övrigt kunna skriva en hel bok om hur obehagligt det är med nakna fötter i urban miljö. Som i mataffären till exempel, hu).

 

Boknytt

Jag vet inte vad det är med mig och mina bokinköp. Jag berättade tidigare i år om hur jag bara ”åh jag vill läsa Allt är upplyst” och tydligen redan hade den oläst i min bokhylla. Ungefär samma sak utspelade sig igår kring A long way down av Nick Hornby.

Vi diskuterade det faktum att vi mellanlandar i London och kommer ha fem timmar på Heathrow innan vi reser vidare mot andra sidan jorden. Jag föreslog äventyrligt att vi kunde ta Heathrow Express in till city medan andra, smartare personer, i den här familjen sa blankt nej till det. Hur som helst insåg vi att vi har en massa tid på oss att införskaffa engelskt popjunk. Snarriga tidningar, nya pocketar, Minstrels osv. Jag funderade högt över att jag måste se till att köpa just ”A long way down”, och babblade lite löst kring handlingen som jag minns den från nån recension. J. bara: men du har ju läst den redan!

Han försvann en stund och kom tillbaka med ett pocketex av boken. Vi kom fram till att han läst den och jag inte. Boken lär ha inhandlats på senaste londonresan, eller om det var när jag var i Istanbul? Hur som helst – ska genast kasta mig över den!

Lade in en Bokus-beställning också och ser fram emot att ta med mig följande på resan: Gangsters, Gentlemen, Autografjägaren och så boken vars hypenivå vi inte varit med om sedan Da Vinci-koden för några år sedan: Män som hatar kvinnor.

 

Mycket dagböcker nu

1)
MTV har i veckan börjat sända smarta Virgin Diaries. Som titeln avslöjar är det dokumentära avsnitt om engelska ungdomars möda med att bli av med mödom och svendom. Exempel finns på webben, klicka här och leta er fram (det verkar inte gå att direktlänka).

2)
När Kobra sände Tema: Dagbok förra veckan besökte de en Mortified live-kväll. Mortified är sajten som blev en rörelse; en plats där man anonymt på nätet eller inför publik på en livekväll kan dela med sig av sina hemligaste dagboksanteckningar. Väldigt pinsamt och beroendeframkallande på en och samma gång, läs några exempel på hemsidan.

Först tänkte jag säga ”jag skulle aldrig…” men fasen – om jag hinner ska jag dela med mig av något gammalt. Jag vet nämligen att jag pappersbloggade om popkultur och underhållning redan i tonåren.

3)
Sedan jag slutade hemligskriva på Ord har jag saknat att ha en personlig nätdagbok. Den här bloggen är något annat och även om nischningen kanske är viktigare för mig själv än för er läsare vill jag gärna hålla mig som privatperson utanför så mycket som det går här. Därför kommer inom kort en ny del här på sajten; en plats för idag-har-jag-skriverier, bilder på mitt barn, reseskildringar från Australien osv. Jag återkommer med länk!

 

How I met your mother

(Okej, tre tv-inlägg på rad nu, men sen blir det nog nåt annat).

Fastnade framför nån sorts reprisstart av How I met your mother på TV3 i helgen. Jag som trott det var lite fånigt tyckte nu att det var en måbrasitcom i klassiskt chick flick-manér. Som titeln avslöjar är själva utgångspunkten att en man år 2030 ska berätta för sina barn om hur han träffade deras mamma. Spola tillbaka till ca nutid och ett kompisgäng mitt i karriär, familjebildande, partande osv. Som sagt en sitcom så förvänta er inga grandiosa dramascener, utan bara underhållning som funkar i lagom dos.

Det enda jag har emot serien hittills är att icke-roliga Alyson Hannigan spelar en av tjejhuvudrollerna (dessutom i såndär frisyr där topparna är utåtvända).

”How I met your mother” kryllar av popkulturella referenser. Som kopplingarna till Buffy och Angel. Och att kvinnotjusaren Barney spelas av Neil Patrick Harris som var tonårsläkaren Doogie Howser under det tidiga 90-talet. Ni minns väl?

Men jag förstår inte varför TV3 visade avsnitt 1 och 2 förra helgen och vips nummer 9 nu på lördag. Fast sådan programkontinuitet verkar vara mer regel än undantag hos trean: vart och varannat avsnitt av de flesta serier som går på obekväma tider är sånt som redan visats.

 

Miles har fluffigt hår

Min This Life-korrespondent i London rapporterar att det på BBC-webben finns gluttklipp från reunionavsnittet. Titta här!

2 januari ska det visas i England. Jag hittar inget hos SVT som säger att det är inköpt hit än, men jag testar att kontakta programinformationen så får vi se vad de säger. För de måste väl visa det här också?!

 

Modernt!

Jag tyckte om första programmet av Världens modernaste land. Fredrik Lindström är ju en bra underhållare i sig men jag ska säga vad jag tycker är bäst: att det är prat-tv gjord för tv och inte filmade samtal som lika gärna kunnat utspela sig i radio.

Ofta saknar jag något extra för ögat i samtalsteve. Men inte i ”Världens modernaste land” som precis som sin föregångar ”Värsta språket” (och Svenska dialektmysterier?) har en lekfull stil. Rolig grafik, lek med text och budskap i bilden och så nåt sorts ihopklipp där Lindström dyker upp i gamla svartvita arkivklipp.

En av dem som creddas för denna smart-tv är producenten Karin af Klintberg, här i en DN-intervju från i somras.

 

Nytt i SR (får man hoppas)

Sveriges Radio har presenterat nysatsningarna inför 2007, läs här. Jag tycker flera grejer låter intressanta, t ex att Annika Lantz flyttar till P1 och att P3 i P3 Populär får ett program om popkultur (läs lite om kravprofilen här). Men jag kunde så klart inte låta bli att fastna för följande:

Tre nya humorprogram ser dagens ljus i P3! Just nu arbetar tre redaktioner frenetiskt med ett krävande förlossningsjobb. Lagom till vecka 4 i nästa år ska nämligen tre nya humorprogram vara färdigförlösta och redo för sändning. Närmare presentationer av var och en av dessa kommer i januari.

Jag hoppas att ”nya humorprogram” verkligen betyder NYA humorprogram och att ingen medlem ur det forna Rally-gänget släpps in i de här produktionerna. Ej heller Pontus Enhörning tack.

 

The Routine

Min stora favorit i Friends är självklart Ross. Det är kombinationen av loser och lustig hållning som gör det tror jag. Här är han i sitt esse i en klassisk vännerscen.

 

Prenumerationsgåvor

Nämen, här städar man lite och hittar ett helt blogginlägg som är opublicerat. Skrivet i höstas någon gång. Hepp!

Köpte Marie Claire igår och tyckte att de två sminkväskor man fick på köpet såg rätt användbara ut. Har inte packat upp dem men de ligger inplastade här på mitt köksbord och ser ut att ha kostat kanske 349 kr eller så. Jag tror att jag nog kommer använda dem.

Det är annars inte ofta som extraprylar i tidningar eller sådana där prenumerationsgåvor är något att ha. Jag skäms nästan när jag köper en tidning med en extraprodukt för jag tror att jag utstrålar intresse kring en tuff badväska eller en moderiktig berlock eller lyxiga handdukar. Men precis som i relationen löpsedel -> kvällstidning är det ju innehållet i tidningen jag är ute efter, inte förpackningen.
(Läs mer…)

 

Emil och Pippi

Darlings det är så mycket nu men jag måste dela med mig av en bild jag hittade idag. Emil och Pippi.

 

Lindströms tråkiga spexerier

Lars Lindström på Expressen har liksom flera andra gamla nöjesjournalister en något överflödig roll på tidningen nuförtiden. Hur ska man annars tolka de spexiga kåserier han gör lite då och då: politiska kommentarer med långsökta referenser till popkultur. Studentikos torrhumor som inte kan roa någon annan än artikelförfattaren själv och de närmast sörjande på redaktionen.

Det känns som sympatigrejer som han får göra för att det inte finns något annat att skriva om. Eller så har jag missuppfattat något och detta är i själva verket en allmängiltig humorfest som får läsaren att kikna av skratt. Avgör själva:

”Snart går det socialdemokratiska lu(s)iatåget, och fem kandidater gör upp om ljuskronan. Som vanligt är nästan alla blyga. Nämen inte ska väl jag. Gå du. Ta ett steg framåt.”
Läs: Vem får bli lu(s)ia?

”Oj, vad det är synd om lille Lars Danielsson! Likt Harry Potter får han bo i en skrubb under trappan och förbjuds att använda sina magiska krafter för att trolla bort politiskt obehag. Utrikesalfen Carl ‘Dobby’ Bildt blockerar alla hemliga ingångar för att stoppa honom.”
Läs: Lars Danielsson i Harry Potter och Hemligheternas kammare *

”Den svenska succén ‘Reinfeldt’, som är en fristående version av tv-serien ‘Seinfeld’, fortsätter att locka till skratt.”
Läs: Regeringssåpan Reinfeldt.

När vi ändå är inne på Lindström vill jag tipsa om en tankvärd sak som Carreca skrev för ett tag sen: Om affektion och frustration.

* Jag medger att det är lite roligt med Reinfeldt i Hermione-frisyr, men det är ju bildkillens förtjänst.

 

Shiloh

Alltså, Angelina Jolies och Brad Pitts bebis är ju exakt hur gullig som helst. Kolla själva!

Det där paret fascinerar mig över huvud taget. Undrar om de vet hur snygga de är och om de i så fall pratar om det hemma, typ ”Hey snygg-Brad, kan du skicka saltet?”. Eller ”DU är snyggast” – ”nej DU är” -”DU!” – ”nej DUDUDU, pax alltstopp” osv.

 

Två tv-serier jag hade velat följa från början

Men som det är lite för sent för:

1) Grey’s Anatomy.
2) Prison Break.

Men mest Grey’s. Dags att inventera DVD-hyllan tror jag.

 

Årets sista Idol-inlägg

Förra veckan försvann ju ett inlägg och några kommentarer och sen dess har jag grubblat järnet på vad det var jag skrev som försvann. Kom på det nu när jag håglöst försökte bringa ordning i den stora hög av blandat junk som ligger på vårt skrivbord. Tidningar, räkningar, sladdar, resehandlingar, att-göra-listor och… en viss CD-skiva.

För så här var det ju: när Markus vann Idol-finalen fick man se klipp från hans debut inför juryn. Han sjöng en låt på en av stockholmsuttagningarna och gick direkt vidare. Textraden i klippet kändes väldigt bekant och fastnade på min hjärna så länge att jag var tvungen att googla fram vad det var: ”this can’t go on too long, you’re a tragedy starting to happen…”.

Jag letade fram skivan och spelar nu låten om och om igen. Något som minner om tidigt 2000-tal. Känner ni igen det på rak arm?

 

Faran i Grönklitt-backen

Den här kampanjen rullar i lokaltrafiken i Stockholm just nu och jag har tvingat min man att fota den med sin mobil för att ni alla ska få se. (Min mobil är trasig men mer om det senare).

Det är skidorten Orsa Grönklitt som med meningen ”Grönklitt är verkligen barnens favoritställe” vill locka stockholmare till ett vinternöje hyfsat nära storstan. Helt i sin ordning tycker jag. Om det inte vore för ungen i hörnet!

Det ser ju vem som helst att det är en såndär ung ligist som sekunden efter att bilden togs prejade en vuxen i knävecken. Nu är jag ingen skidfantast men så länge sådana där till synes elaka barn befolkar Grönklitt-backen håller jag mig verkligen borta.

 

Citatmaskinen Hammar

Genom åren har jag ju hunnit samla en hel del junk på den här webbplatsen. Något som jag bakom kulisserna märker mycket av i sökträffar från sökmotorerna. Vanliga googlingar just nu är Viva la Bam (ständigt), Marina Kereklidou (nytt) och Jack Osbournes förvandling (igen). Ganska vanligt är också att söka efter Framgångsfabriken, dvs Filip och Fredriks företag och (antika) webbplats som jag skrev om här.

Vilket tillfälle då att blogga om Filip Hammar igen; närmare bestämt hans fantastiska sinne för ryckcitat som jag babblat om tidigare. Nu senast i ett uttalande hos Resumé apropå den serie om hans funktionshindrade syster som ska sändas i TV4.

Det blir väl kanske inte samma typ av cliffhangers som i ”Vita Huset”. Det blir mer ”Kommer Linda att hitta en ny tröja till länsdansen?”.

Slutligen surfade jag in på deras gamla sida igen och hittade en massa kul som jag inte tittat på tidigare. T ex den här bilden under vinjetten ”Vänner vi älskar”.