Lars Lindström på Expressen har liksom flera andra gamla nöjesjournalister en något överflödig roll på tidningen nuförtiden. Hur ska man annars tolka de spexiga kåserier han gör lite då och då: politiska kommentarer med långsökta referenser till popkultur. Studentikos torrhumor som inte kan roa någon annan än artikelförfattaren själv och de närmast sörjande på redaktionen.
Det känns som sympatigrejer som han får göra för att det inte finns något annat att skriva om. Eller så har jag missuppfattat något och detta är i själva verket en allmängiltig humorfest som får läsaren att kikna av skratt. Avgör själva:
”Snart går det socialdemokratiska lu(s)iatåget, och fem kandidater gör upp om ljuskronan. Som vanligt är nästan alla blyga. Nämen inte ska väl jag. Gå du. Ta ett steg framåt.”
Läs: Vem får bli lu(s)ia?
”Oj, vad det är synd om lille Lars Danielsson! Likt Harry Potter får han bo i en skrubb under trappan och förbjuds att använda sina magiska krafter för att trolla bort politiskt obehag. Utrikesalfen Carl ‘Dobby’ Bildt blockerar alla hemliga ingångar för att stoppa honom.”
Läs: Lars Danielsson i Harry Potter och Hemligheternas kammare *
”Den svenska succén ‘Reinfeldt’, som är en fristående version av tv-serien ‘Seinfeld’, fortsätter att locka till skratt.”
Läs: Regeringssåpan Reinfeldt.
När vi ändå är inne på Lindström vill jag tipsa om en tankvärd sak som Carreca skrev för ett tag sen: Om affektion och frustration.
* Jag medger att det är lite roligt med Reinfeldt i Hermione-frisyr, men det är ju bildkillens förtjänst.
Ni kommenterar