Popjunkien

Hos Himlen

Jag skriver mer och mer i kategorin utgång/konsert och det har ju så klart med sommaren att göra. Även om jag sprungit på Spy Bar hela vintern är det ju på sommarklubbarna jag känner mig som mest inspirerad. Det är de tunna kläderna och soluppgång/fågelsång på vägen hem som gör det tror jag.

Förra helgen var jag på Chinateaterns nya upplägg. Efter kvällens föreställningar görs foajén om till klubb i två våningar. Från balkongen på våning två ser man ner över dansgolvet och inredningen känns rätt… kinamysig med röda lampor och så. Och om man som vi smiter in via sidodörren blir det en särdeles billig och rolig kväll. (De har annars fritt inträde fram till midnatt).

Kvällens agenda är inte satt än men jag vet att jag har minst två roliga hållpunkter: först vernissage på Kulturhusets tak och sedan mingel hos Corinne & Friends. Om det blir helkväll skulle jag gärna kolla in just Chinateatern igen eller Disco Rotation på Trädgården.

Här är infon om vernissaget ikväll förresten. Kom dit!

HOS HIMLEN

VERNISSAGE 15 JUNI KLOCKAN 18-01
STOCKHOLMSTERRASSEN, KULTURHUSETS TAK

Under helgen 15-17 juni kan du se utställningen HOS HIMLEN på
Stockholmsterrassen, Kulturhusets tak. Det är den tredje i en serie
utställningar i andra miljöer än det traditionella gallerirummet – en
avsiktlig strategi för att inmuta ett annat rum än den vita kuben, där
tanken är att platsen i sig bidrar till temat. 14 konstnärer verksamma
i Stockholm, visar sina verk i vilka de tolkat ordet himlen. En samling
platsspecifika verk i tekniker som foto, textil, skulptur, måleri m fl.

Välkommen!

//

Björn Atldax, Josefine Bolander, Henrik Borggren,
Ellinor Eklund, Karl Grandin, Hanna Hjälte, Maja Hjälte,
Petra Howard, Mia Larsson, Stefan Malmqvist, Catrin Schmeer,
Agnes Stenqvist, Lotta Wästerlid, Marika Åkerblom.

 

Ursäkta rubriken men: Leila K was in the house

Nu kommer det här låta som en klassisk svensk kommentar av slaget ”jag var nästan där” (jämför t ex med tsunami-efterspelet när var och varannan skulle reminissa sin egen relation till Thailand, ”jag hade tänkt åka dit för två år sedan, men åkte aldrig, och nu händer det här”).

Men jag hade verkligen tänkt gå på Bögjävlar-releasen i onsdags men hamnade – efter trevligt Veckorevyn.com-mingel och snabbshopping – hemma i soffan framför Project Runway i stället. För övrigt det enda program jag ser på nuförtiden.

Gissa om jag ångrar mig?!

Det är få livskrascher som engagerar mig så mycket som Leila K:s. Jag önskar henne en framgångsrik comeback.

 

Popjunkets baksidor, del 1

En oregelbunden serie om nackdelarna med att knarka popkultur.

Som när man har vita kläder på sig samtidigt som man läser Rodeo. Trycksvärta överallt! Jag hatar trycksvärtesvarta tummar som fläckar kläder och väskor så det ser ut som ett CSI-team varit framme och scannat ens grejer.

Sån tur då att tidningen snart ska bli glossy. Kommer nog bli riktigt bra – av fler anledningar än de rent pappersmässiga!

 

Kli och klåda

Jag skulle kunna blogga fem timmar i sträck om konstiga översättningar i textningen av tv-program men nöjer mig med att konstatera dagens konstigaste. Simpsons-karaktärerna Itchy och Scratchy fick i översättning heta Kli och Klåda!

Det finns väl ingen anledning att översätta tilltalsnamn? Det är ju som om Homer skulle kallas Hemmis på svenska.

 

Mobilfritt i t-banan igen (som om vi nånsin slutat snacka)

Som man kanske hade kunnat förutspå blev de mobilfria zonerna i tunnelbanan ingen hit direkt. SL avskaffade förbudet med omedelbar verkan för några veckor sedan.

Här har det diskuterats tidigare hos mig.

 

Transport

Nog för att Stockholm är rätt litet avståndsmässigt (och när jag förflyttar mig mellan ställen tar jag ändå alltid taxi) men jag gillar att Spy Bar, F12 och Neu slår sina påsar ihop och erbjuder ett totalupplägg inklusive transport för torsdagspartysugna. Från och med ikväll går bussar varje halvtimme mellan F12 och Humlegården.

”Humlegården, F12/Terrassen, Neu och Spy Bar ingår ett unikt samarbete för att göra torsdagskvällarna ännu roligare. Från och med torsdag 14 juni och vidare hela sommaren erbjuder vi fri busstransport mellan ställena, reducerat entrépris och mycket mer.”

Kvällens lineup:

(Läs mer…)

 

Kodakmoment hemma hos Bernadottes

Antar att kungafamiljen inte är involverade i detalj i vilka bilder av dem som blir vykort. Men det är ändå lustigt att den här bilden har slunkit (?) igenom. Jag tittar och tittar men kan inte bestämma mig för vem i familjen som ser konstigast ut.

(klickbar bild)

kungafamiljen

Madeleine är definitivt bildens fröken duktig med en forcerat snäll min. Snällare än så här blir det nog inte.
Kungen ser livrädd ut, som om han just sett Twin Peaks-Bob bakom fotografen och försöker planera flyktväg därifrån.
Silvia ser ut som att hon är jättefull men försöker dölja det inför några nattklubbsvakter. Det där leendet i mjugg signalerar ett ”närå, jaente full, ha’bara drucki nåra bärsch”.
Carl-Philip har just ätit en stek och försöker med tungan peta bort köttrester mellan tänderna.
Victoria försöker simma ur bild, kanske för att stryka tantdräkten till nästa födelsedagsfirande eller nåt.

(Ja, jag köpte alltså ett kungafamiljsvykort för 10 kr för att kunna blogga om det).

 

Lördag på Debaser

I lördags kväll var jag bland annat på klassiska Debasers klassiska uteservering och förvånades faktiskt lite över hur klientelet ändrats med åren. Alla var så… vanliga liksom. Badshorts och foträta sandaler, synthflätor och magväskor i glansiga tyg. Pratade om detta med en kompis som bekräftade att Linda Rosing och Fadde syntes där (ihop) förra veckan. Det är alltså nåt som inte stämmer på riktigt.

Apropå Debaser förresten – i år blir det bara tre stycken allsångskvällar så räkna med extra långa köer! 3, 10 och 17 augusti, hemliga gäster som vanligt.

 

Sommarljud

Åh härliga härliga väder. Vi äter rabarberpaj och spelar fotboll i trädgården och tjejlyssnar på Sju Dagars Sommarljud. Hade först inte tänkt gå ut ikväll men det MÅSTE jag ju göra när stämningen är så här. Var ses vi?

 

Tjejlyssning

Jag var på ett Newsdesk-mingel igår där Per Sundin, VD för Sony BMG, pratade om nätet som marknadskanal för skivbranschen. Han drog några intressanta exempel på hur man idag satsar mer rätt än säg under Napster-åren men ändå lite väl generella sådana. Klart det är lätt att marknadsföra Justin Timberlake med 17 olika remixar på ringsignaler à $2,50, de säljer väl sig själva, mer intressant hade varit att höra hur man jobbar med små och svåra artister på mindre marknader än världsmarknaden.

Kom därifrån med flera blogguppslag men måste beröra det viktigaste. Ordet tjejlyssning. Så bra! Ni vet ju exakt vad som menas – att lyssna sönder en låt. Bara en låt om och om igen. Som bara blivit enklare efter att nedladdningen kom igång och folk kan köpa enstaka låtar och inte behöver köpa hela album (något som jag faktiskt gör fortfarande även om all min musikkonsumtion sker via iTunes, för hur ska man annars kunna lyssna in sig på låtarna och veta om de är värda att köpas styckesvis?!). Det här är hur som helst en utmaning för skivbranschen eftersom de måste vara mer kreativa kring varje enstaka låt.

Det var hur som helst en extra rolig spaning eftersom jag spenderat samma eftermiddag med att just tjejlyssna på just Justin Timberlakes ”Love Stoned” och Antony & the Johnsons ”Cripple and the starfish”.

 

Antony & the Johnsons i Dalhalla

Nu har jag gjort sådär igen, utlovat ett inlägg och sedan offlinesoftat så länge att det blivit inaktuellt. Men i lördags var jag alltså på Antony & the Johnsons i Dalhalla. Det var givetvis helt ljuvligt. Med det vackraste av svenska sommarväder som sällskap och en gemytlig bilresa upp var förutsättningarna liksom satta.

Jag rekade rätt dåligt måste jag säga så här kommer lite minnesfragment över några saker jag gillade. Men på det stora hela var konserten bra mycket större än några futtiga punkter:

  • En fin cover på Beyonces ”Crazy in love” avslutades med ett oemotståndligt ”Who says I’m not a teenage girl?”
  • Absolut galnast sorgsnast vackrast var Cripple and the starfish.
  • Det var tvärt emot förväntningarna mycket action i framförandet. En hel del upptempolåtar och lite galen spontandans från Antony själv. För videobevis sök på ett Youtube nära dig.
  • Över huvud taget gav Antony i mellansnacket intrycket av att vara en klassiskt glad skit. Oväntat! Och jag som är så disträ själv imponerades över att han varje gång lyckades sy ihop alla de konstiga tankegångarna lagom för att dra igång en låt.
  • Apropå mellansnack så sa han vid ett tillfälle att han önskar att man kunde hälsa på sig själv som sjuåring bara för att kunna viska ”I love you, you are so special” i örat på den lille. Fint!

En liten besvikelse var att den spektakulära omgivningen inte direkt användes i framförandet. Kanske är det nog med en avskalad scen mitt i allt det storslagna men jag hade nog väntat mig något mer överdådigt – mer ljud, större ljusshow. Fast i den ljusa sommarkvällen är det nog för mycket att önska. Det känns som den enda egentliga skillnaden konsertarenan gjorde var publikintimiteten. Trots att vi var 4 000 personer där kändes det väldigt intimt och akustiken gjorde att minsta viskning från övre raden hördes ner till scenen.

Vi stannade kvar över natten och gud vilken härlig söndagsstart att vakna obakfull vid halv elva och äta frukost i solen iklädd nästan inget alls. Sen promenad längs Siljan innan vi packade in oss i bilen för mysig road trip hemåt.

Lisa har bilder på hur vi och Antony såg ut. Här hade jag tänkt lägga in de videos jag spelade in med kameran + telefonen men en enkel Youtube-sökning visar att det har så många andra redan gjort (så klart). Här är t ex en skakig version av Crazy in love som är verkar vara tagen ungefär där vi satt.

 

Love stoned/I think she knows

Jag tillhör ju inte dem som fallit som en fura för JT annars, men sedan ”Love Stoned” börjat spelas är jag lite mer vänligt inställd till killen. Och anledningen är väldigt simpel – det är indieslutet på den här låten som gört.

 

Dirty Dancing-audition

Jag är ju ingen sång- och dansman men kunde inte låta bli att fastna vid en notis i Metro i morse. Det är nog tonårstjejen i mig som känner sig så maktlöst kallad till:

Dirty Dancing-audition. 8-9 juni kl 11.00 på Kulturama.

 

Joey Bon Jovi

Bloggläsaren Malin tipsar om att hunken i den här Bon Jovi-videon är ingen mindre än… Ja, kolla själva, han gör entré omkring två minuter in i videon. Tror den är från 1990.

 

Kitty och tatueringen

Jag har tidigare bloggat några gånger om Big Brother-deltagarnas tatueringar. En kille tatuerade in Adam Alsings fejs på axeln, och Kitty Jutbring tatuerade in BB-loggan på vaden. Nu har hon äntligen talat ut om det – hon håller på att tatuera över den nu! Och i en bisarr tvist träder en BB-tittare fram – han tatuerade in Kittys fejs på sin axel när det begav sig. Titta här hur den ser ut.

Nu hamnade jag nästan i ett utomkroppsligt resonemang känner jag. Vad kom först, hönan eller ägget? Tatuerade Big Brother-deltagare eller Big Brother-deltagande tatueringar?

Uppdat

Så här såg Adam Alsing-tatueringen ut, in the making.

 

Sommar-tv

Åh jag har haft en underbar helg och ska recensera Antony & The Johnsons ikväll. Men först två intressanta tv-nyheter.

1) SVT repriserar Raskens i sommar (PDF). Om serien vet jag två saker; att sex miljoner svenskar tittade när den sändes första gången och att Sven Wollter vid något tillfälle ropar ”Anna, Anna” med rösten i halsgropen. Jag såg någon reprisomgång när jag var mycket ung men skulle gärna följa detta i sommar.

2) Expressen Kultur lät för ett tag sedan en rad kulturmänniskor rösta fram tidernas bästa tv-serie (jag hittar ingen länk). Vinnare: En förlorad värld (Brideshead revisited). Nu visas den från börjarn på min mini-favorit Kanal 9. Torsdagar kl 21.00.

 

Nu åker jag!

 

Helgvädret – inför Dalhalla

”Det är ju perfekt väder i helgen också” sa min kollega apropå den kommande roadtripen till Dalhalla och konserten med Antony & the Johnsons. Jag fattade verkligen ingenting för det senaste jag hörde i väderväg var att det skulle bli su-hunkigt.

Så vi jämförde lite väderspådomar och såg att det ändrats rätt drastiskt på bara några dagar. Från dystraste möjliga till peppigaste möjliga.*

För alla väderfans därute en liten illustration (prognosen för Dalarna i stort sett likadan som för Stockholm). Klickbar bild.

helgvadret

*Om ni missat det så överanvänder jag ordet pepp just nu. Kommer ni förresten ihåg tv-programmet ”Pep talk” från 80-talet? DET vore kul att se ett videoklipp av, erikbe99!

 

Femton minuters kändisskap

En intressant sak med Idol-konceptet är när det blir som det blivit med Ola. ”Vem?” undrar ni och jag säger förra årets Danny. Den gullige killen som alla småtjejer gillar men sedan kommer byta ut i takt med att nästkommande säsong tar fart. Nu kan jag inte komma på vem första säsongens gullis skulle ha varit men kanske Daniel Lindström, som vann hela klabbet?

Idol-Ola chattade tydligen på Aftonbladet idag och allt jag tänker när jag ser puffbilden är ”har Danny ansiktsopererat sig”?

Ps. Jag gillar Tokyo ändå.

 

Shoppinglukter

Jag har ju en hang-up på lukter. Alltså dåliga lukter. Jag TÅL inte saker som luktar illa och rekar alltid nya sammanhang utifrån deras lukter. Följande två har jag tänkt på så många gånger nu att jag måste blogga om’et.

1) Monki på Götgatan. Jag älskar butiken, konceptet, utbudet, stämningen, priserna. Har ett par finfina nya shorts som ligger i garderoben och väntar på solsken. Men jag tål inte att det luktar tåbira i butiken. Entrén är okej men ju närmare provhytterna man kommer desto tydligare blir lukten av fotjuice. Det är uppenbart att Monki attraherar den målgrupp som helst går klädd i nedtrampade Converse och att det då inte funkar särskilt bra att ha heltäckningsmattor upp på väggarna.

2) I nya ombyggda shoppingcentrumet Ringen har de använt ett byggmaterial som luktar hasch. Testa själva, andas in häftigt när ni går igenom sidoentrén (Ringvägen) och rapportera om ni känner er flummigt avslappnade.