Expressen Hallå rapporterar om några tvillingsystrar som skildes åt som tonåringar och sedan återfann varandra efter 56 år. Den ena tvillingen (Gwen) levde sitt liv i USA och den andra (Jean) i Storbritannien. Inte svårt att gissa vem som är vem va?
(Klickbar bild).
Jag fnissade högt åt Martin Aagards radiokrönika i Svd i fredags. Ordet ”mellanösterngruset” som liksom summerar P1 så himla bra. Haha, jag skrattar bara jag tänker på det.
Kolumnen verkar inte finnas på nätet men den beskrev samtalet kring låten ”Dunka mig”. Både låt och upphovsmakare fick komma till tals i Studio Ett häromdagen. Aagård konstaterar att det krävs väldigt lite, knappt något, för att en kulturdebatt ska dra igång. Detta apropå att Carina Rydberg skrivit en debattartikel i DN.
Peter Örns avgång i all ära, årets radioskandal var ändå när Frida Muranius på glad skånska förklarade att refrängen ”Dunka mig gul och blå” ska tolkas ”Ta mig hårt bakifrån så att det känns dagen efer, helt enkelt” i Studio Ett. Lyssnarna torkade Mellanösterngruset ur ögonen. Det var antagligen en liknande mening hörts i P1.
Hoppas den kommer upp på nätet sen för när jag läser igenom igen tycker jag att han summerar hysterin på ett bra sätt.
Instinktivt vill man reagera som Rydberg. Vem vill inte stå på en unga tjejens sida mot ett gäng besserwissrande auktoriteter? ”Dunka mig gul och blå” är trots allt en frispråkighetsfis i eterrymden när Outthere brothers och Prodigy utan problem besjungit såväl analsex som kvinnomisshandel i P3. Och refrängen är ju varken mer korkad eller grövre än Britneys ”Hit me baby, one more time”.
Och vad tycker jag då? Sanningen att säga har jag inte ens hört låten och vad säger det om mig när jag också just ägnat ett långt inlägg om den? Jag tolkar hur som helst sällan låttexter särskilt bokstavligt. Kanske en självbevarelsedrift när man är så opolitisk som jag och trots det gillat en del radikala band genom åren. Däremot kan jag så klart uppskatta finurliga texter och vackert ordsnickeri på både svenska och engelska. Och samtidigt förkasta texter som handlar om att dricka hemkört och cola i en uppblåsbar pool.
Nåväl, för att länka till ännu en mediekrönikör, jag tycker Linna Johansson sammanfattade allt väldigt bra i lördagens Expressen. Borde inte en debatt innehålla två stridande parter?
Industrisemester och sommartorka i medierna brukar gå hand i hand. Två nöjestoppnyheter från de senaste dagarna.
1) Patrik Isaksson brottade ner en man på ett flygplan, för SJU år sedan.
2) XX greps i knarkrazzia (visserligen lite mer nyligen men ändå): för två veckor sedan.
Kan inte någon som jobbar på tidning berätta hur det funkar med bildbylines? Får man ta nya när man själv vill, har man en kvot att fylla eller gör man det hela redaktionen i ett svep?
Tjejer förändras väl mest drastiskt via klippning och färgning av hår. Minns t ex hur Linda Skugges Expressen-krönikor länge pryddes av en svartfärgad gothbild när hon i verkligheten hade börjat en snäll, ofärgad look.
Killar kan förändras lite mer drastiskt, lite snabbare, med hjälp av ansiktshår. Det här tänkte jag på när jag läste senaste Nöjesguiden och såg bylinen på en jätteclean Tomas Hemstad. Hittar inte bilden men det är samma som varit i hundra år. Men han har ju värsta långa skägget nuförtiden, eller eventuellt hade för han kan ju ha rakat sig nu, men lär åtminstone ha haft det han skrev den senaste krönikan för NG.
Nåväl. Hur ofta byter man egentligen bildbyline om man inte är Sofi Fahrman och måste göra det varje vecka? Jag skulle vilja göra det jätteofta känner jag, i takt med att jag shoppar eller färgar håret. Tills vidare nöjer jag mig med att tjata om att få göra om mitt jobbporträtt för att jag är mycket smalare nu än för två år sedan.
Gamla länktips: både Kicki Norman och Kinky Afro har gått igenom bildbylines.
Tur i oturen att jag aldrig hämtade ut min biljett till Accelerator (trots att jag hann boka om den tre gånger, vi ambivalenta tackar Ticnet för ”betala kontant när du hämtar ut”-funktionen). För i fredags hade jag fortfarande jätteont i örat, var halvdöv och allmänt skeptisk till att vara utomhus (= bli kall) så jag skippade konsert och gick på enklare pubaktiviteter i stället.
Nåväl. Jag är inte särskilt ledsen över att ha missat det, trots att jag var väldigt pepp på att se flera av banden. Nu läser jag vad ni andra har skrivit om det i stället. Nästintill heltäckande rapport hos Bara bra till exempel. Läs!
Svante (som gästbloggade när jag var i Australien) mejlar en rolig observation om mannen som numera kallas iLoser.
//
iPhone (iPhonen? iPhone-telefonen? iPhone:n?) släpps ju klockan 23.00
svensk tid ikväll. Satt och läste lite om spektaklet på Google News.
Kolla mannen-på-gatan-citatet där: ”One Greg Packer (43) got lucky as
he bagged first place in the queue, having arrived a whole 109 hours
before the slated iPhone launch. Needless to say, with hordes of
reporters hovering around him, his was an instant claim to fame…
Packer lost no time gushing about the iPhone, saying he would get his
iPod, iPhone, and Internet all in one gadget. He even said he was
planning on buying two iPhones.”
Greg Packer, eh? Jag tyckte mig känna igen namnet. Och mycket riktigt: USA har sin version av Bertil Monegrim, ett snäpp mer mediahorig till och med! Läs mer på Wikipedia.
//
Ett annat högaktuellt mannen-på-gatan-inhopp är ju Islamic Rage Boy.
Ett kvinnan-i-publiken-inhopp passar ju här också, ni minns kanske Martin Dahlins ”mamma” från 100 höjdare.
Framför mig på jobbet ligger en stor hög böcker, bland annat Street Art Stockholm.
Vilket påminner mig om att påminna er om att det ikväll är dags för Street Art-vandringen runt just Stockholm. Info näst längst ner på den här länken. Eftersom mina killar är sjuka kommer jag att pyssla om dem och inte vandra runt stan, men ni som är unga och friska kan ju gå dit!
Det finns förresten en sajt också: http://www.streetartstockholm.se/.
När jag tänker efter förlorar ju subkulturen lite av sin charm om ett stort gäng stadsturister iklädda oömma kläder trampar omkring och letar efter den. Eller?
Äsch, mer popjunk åt folket.
Lyfter härmed den här viktiga läsarfrågan från Brita: hade Lillbabs corn rows i en säsong av Vem tar vem?!
Jag tycker det känns bekant faktiskt. Någon som har konkreta bevis?
Vad har ni på er? Jag hade tänkt gå ut starkt och köra min röda älsklingskjol från Jenny Hellström men hann inte preppa benen på grund av sträckläsning av skräck i natt. Så jag har vanliga jeans och den där Bevvan-t-shirten. Blir det för tråkigt? Har även en klänning i väskan.
Hej, jag är fortfarande sjuk, men sedan igår jobbar jag åtminstone. Återkommer förhoppningsvis lite senare med en fundering kring NKOTB.
Men först, vet någon varför jättemånga googlar vad bröderna Gallagher heter i efternamn just nu? T ex så här Vad heter OASIS bröderna Noel och Liam i efternamn?
Det är nog med som en fråga i någon frågesport, men vilken? Påminner mig om den gamla Frida Snell-effekten.
Om man har öroninflammation i båda öronen, som t ex jag har just nu och har haft i sex dagar, kan det hända sig att man hör ganska dåligt. Så igår när jag skulle kolla reprisen av Musikministeriet (tips! kolla!) var jag tvungen att använda mig av en helt ny bekantskap: text-tv s. 199. Då fick jag en fin textremsa i underkant så jag kunde läsa vad E-type och Hoven Droven spelade om.
Här finns ett gammalt Popjunkie-inlägg om text-tv, med bra sidtips i kommentarerna. Den konspiratoriske kan ifrågasätta varför Scherman-sidan (TV4:s 888) försvann strax efter att den blivit omnämnd här.
Jag hatar midsommarhetsen och frågan (som jag självklart ställer lika ofta själv som jag får den): ”vad ska du göra i midsommar då?”. Midsommar för mig är sista minuten-lösningar och hets kring en dag som det ändå bara regnar på. Trevligt kompishäng har jag lika gärna vilken annan dag som helst i veckan. Därför var det rätt fint ordnat förra året då jag födde ett barn under midsommarhelgen. Lyxigt att ligga på BB och inte ha en enda nubberelaterad tanke (nu tänker jag väldigt sällan på nubbar ändå, är inget renspritfan).
Men i år har jag fixat det nästan ännu fiffigare: jag har dragit på mig vintagesjukdomen öroninflammation och har sådan värk och hosta att det är helt omöjligt att företa sig någonting över huvud taget. Därför har jag nu tid att rensa spam på bloggen och läsa deckare medan resten av min familj är på traditionellt firande. Ikväll, lagom när ni andra börjar bli salongs, kanske jag rockar loss till lite Australien Ocensurerat.
Skål!
Det här blir min fjärde sommar i Stockholm och varje år tänker jag att jag skulle vilja gå en stadsvandring för att lära mig mer om stan. Kanske något historiskt eftersom jag älskar sånt, eller något spöklikt trots att jag hatar det.
Svenskan listade igår några roliga turer och jag fastande direkt för de lite ovanligare varianterna. Cornelis i all ära men jag vet inte om jag skulle klara kvoten spexiga glasögon på en sådan tur (se bilden alltså).
Några guldkorn:
Hörni, det är ju lite B att jag inte skrivit ett endaste ord om hur jag hade det i New York (för öh… två månader sedan). Men här kommer åtminstone den shoppingspaning jag skrev som gästinlägg till Fashionista.
Jag har i samråd med en kollega kommit fram till att den ultimata shoppingupplevelsen i New York är att kombinera dyrt med high street och Manhattan med andra områden. De klassiska shoppinghusen Saks Fifth Ave, Bloomingdales och Macy’s är alla värda ett besök men jag tycker att man bör planera in mer personlig shopping än så också. Trots ett späckat jobbschema var vi otroligt målinriktade i vår shopping och jag kom hem med så mycket vackra saker att jag inte ens hunnit använda hälften än.
Idag är jag hemma sjuk och har absolut ingen aptit alls men apropå att jag käkade Fingers på jobbet igår kom jag att tänka på två andra mycket användbara mat-termer.
1. Salladshjälm
De färdigblandade pastasalladerna som kan köpas i kyldisken på alla matbutiker i city (i Stockholm i alla fall) kallas salladshjälm på mitt kontor. Jag vet inte hur många sådana jag ätit under de fyra år jag jobbat i huvudstaden. Just nu är mitt lyxigaste att köpa en på Konsum och äta upp den i solskenet på kyrkogården i sällskap med några bästisar. Min favorit är den med kyckling och fetaost men det är viktigt att alternera, annars avskyr man dem till slut.
2. Chipsmiddag
Min ex-kollegas sätt att kombinera godissug och hunger utan att få dåligt samvete. Hon ersätter helt enkelt middagen med en skål chips som intas mittemot sambon vid middagsbordet. Jag tycker det är genialt! I min familj funkar det dock bara när mannen inte är hemma, annars får jag skäll för att jag slarvar med maten. Men jag gjorde det så sent som i lördags – ostbågar i stället för middag. Mm…
Just nu hånar man mig på jobbet. Jag har varit kaksugen i flera dagar nu och efter en dålig lunchupplevelse (bakpotatis med skagenröra, huuu) tog jag tag i saken. Gick in på Konsum i hopp om att finna t ex choklad-Digestive men eftersom det inte ens verkar finnas (!) kom jag ut med följande vuxenkaka.
Jag ångrar mig faktiskt lite. Inte alls så goda som jag hade hoppats. Nästa gång ska jag köpa riktiga kakor, typ mördegskakor eller shortbread eller mm…
Om jag skulle bli uttagen till att bli sommarpratare i P1 skulle jag inte gå på den där högtidliga samlingen som de har. Så mycket coolare att inte vara närvarande och i stället bli ett av de där huvudena på pinnar!
Inte nog med att pinnhuvudena fascinerar nog som det är, det är också väldigt roligt popjunk att se vem som håller i vilken pinne. Har de fått välja själva undrar jag eller har de blivit pådyvlade en pinnkompanjon? På årets bild (klicka här för förstoring) tycker jag att den roligaste kombinationen är att Filippa Reinfeldt håller i Martin Kellerman. Och Salem Al-Fakir har två huvuden i sin hand! Lite kul också att Fredrik Wikingsson håller Bicky Chakraborty, men det tycker jag mest för att Bicky är ett så fantastiskt namn.
I dagens Stockholm City har Caroline Hainer intervjuat skådisarna bakom karaktärerna Ebba, Philip och Mårten i Ebba & Didrik. Popjunkie-läsaren vet ju redan vad Philip gör idag men det var roligt att se särskilt Mårten Månsten igen. Han heter Michael Lindgren och är fortfarande skådis, nu senast i Darling i vintras. Och så rökte han på bilden, trots att han är gammal barnskådis! (Jag skojchockar er alltså här). Ebba (Lisen Arnell) är lärare.
Reprisen börjar alltså i morgon lördag kl 19.00. Gissa om det är många som hamnar här i bloggen genom att googla Ebba & Didrik, Lagt kort ligger och Betula just nu?
Ni kommenterar