Husband (bildgoogla det om ni kan)

27 oktober, 2007 Kl. 07:29 av Rebecca (admin) 5 kommentarer

Det var det eminenta tv-programmet Musikministeriet som uppmärksammade mig på det först men sen dess kan jag inte sluta tänka på det. Att så gott som alla husband i tv-program har manliga medlemmar. Okej att studiomusiker är något rakt igenom manligt, det är något med gråspräckligt hår och pösiga vuxenjeans med läderskärp, men ändå. Hur bedagad genren husband än är tycker jag ändå att det är missvisande att tjejerna, det är dom som körar (på sin höjd).

Några husband man kan nämna i sammanhanget:
Curt-Eric Holmquists klassiska lineup i riktiga Gomorron Sverige (se på Youtube).
Så ska det låta.
Doobidoo.

Eller varför inte aktuella Boston Tea Party och bandet i gårdagens Idol?

Bloc Party – Flux

25 oktober, 2007 Kl. 20:58 av Rebecca (admin) 4 kommentarer

Bloc Party har släppt en ny upptempolåt och jag blev direkt sugen på indiedans och öl i plastglas.

Tramps like us osv

24 oktober, 2007 Kl. 13:05 av Rebecca (admin) 1 kommentar

Jag glädjeskuttade faktiskt lite när jag läste att Idol-Amanda ska sjunga Born to run på fredag. Hoppas det håller lika bra i verkligheten som i tanken.

Men snacka om krystade teman som sätts ihop för programmet. Förra veckan något i stil med ”hitlåtar”, den här veckan ”Låtar med betydelse” en tolkning som jag tycker är högst personlig?

Det är som en drog, 1 och 2

24 oktober, 2007 Kl. 10:24 av Rebecca (admin) 1 kommentar

Igår, efter en mycket intensiv jobbperiod, ägnade jag mig åt två stycken ”bara en till”.

1) Avsnitt av How I met your mother. Har jag väl börjat titta kan jag inte sluta. Det kändes som 22 nästan helt osedda avsnitt skulle räcka länge, men nu har jag bara tre kvar. Igår klämde jag sex på rad, och somnade till det sjunde.

2) Skivor av stekt halloumi. Har jag väl börjat äta kan jag inte sluta. Perfekt gyllenbrunt stekta skivor som gnisslar mellan tänderna och smakar pannkaka och jag tänker ”bara en till” tills vips. Jag åt en hel halloumi-ost. En HEL halloumi-ost. Jag dricker fortfarande vatten för att kompensera saltchocken.

Lästips och spoilervarning: här är en lång artikel om tv-serien som jag tycker så mycket om, men som inte är särskilt sedd. I Sverige repriseras den som sagt på vardageftermiddagar (TV3 kl 17.00) just nu.

Namn som är svåra att googla, del 23 (Björn Gustafsson)

22 oktober, 2007 Kl. 13:45 av Rebecca (admin) 6 kommentarer

Jag tycker att Björn Gustafsson i Parlamentet är jätterolig. Jag skulle vilja skriva mer om honom och länka till något ~~men det är ju så svårt att hitta.~~ Henrik Schyffert har en film på’n i alla fall.

Äsch, det var ju inte så svårt ändå, jag skyller på min allmänna disträhet just nu:
Björns hemsida.
En intervju hos Lite roligare.

Här debuten i Parlamentet.

Artist sjunger om artist

22 oktober, 2007 Kl. 07:22 av Rebecca (admin) 19 kommentarer

Tittar på Hästpojken live i Studio Virtanen och blir glad att hans låt heter Shane McGowan. För där har jag ännu ett namn i en spaning jag förberett ett tag: artister som sjunger om andra artister!

Två andra exempel (tre är ju en trend):

The Wombats spelas rätt mycket på MTV2 just nu. Låten? Let’s dance to Joy Division.
Och så klart CSS-dängan: Let’s make love and listen to Death from above

Gamla exempel finns det gott av. Jag tänker spontant på Marit Bergman som sjunger om både Sonic Youth och Red House Painters i ”It would have been good”.

Kommer ni på fler?

Tack Amazon

21 oktober, 2007 Kl. 08:46 av Rebecca (admin) 4 kommentarer

Idag vill jag passa på att tacka Amazon som så påpassligt levererade hela säsong två av How I met your mother på min födelsedag. Och när jag då fick välja precis vad jag ville göra på min 29-årsdag valde jag följande: playdate på morgonen, en hel dags slappande, lite shopping, sunkpubsmat till middag och – kronan på verket – så många avsnitt av HIMYM jag bara kunde klämma innan jag somnade i soffan vid tio.

(Jag älskar att somna i soffor, jag är lite av ett proffs på det området. Kökssoffor, skinnsoffor, flygplatsbänkar. Jag tar dem alla).

Hungrig

19 oktober, 2007 Kl. 21:53 av Rebecca (admin) 8 kommentarer

I-landsproblem: när jag äter ostbågsmiddag blir jag hungrig så himla snabbt igen. Men jag kan ju inte gärna ställa mig och laga mat nu, när klockan är över tio. Hur brukar ni göra?

the cheesier snack with the crispy sound, yeah

Ja, jag har hemmakväll

19 oktober, 2007 Kl. 21:11 av Rebecca (admin) Kommentera

En sak jag alltid tänker på när jag ser Hey baberiba-gängets sketcher:

Sverige är för litet, de tar alltid med gamla kändisar för att det inte finns så många aktuella eller schablonmässiga nog att göra parodi på. I kvällens Fredag hela veckan var t ex en Lisa Ekdahl-parodi med, minns folk ens vem hon är? Och Kjell Lönnås fru Ulrika?! Kommentar överflödig.

Men de är stundtals rätt roliga och träffsäkra. Åt förra veckans ”Senaste nytt med Ulf Kvensler” skrockade jag som en tant. Minns just nu bara telegrammet om att Syd-Korea och Nord-Korea ska slås ihop under det gemensamma namnet Snor-Korea. Ikväll var det inte lika bra dock.

Avslutar med ett plus i kanten: Mackan Edlund från Deluxe är med. Jag tycker om när radioröster gör bra förflyttningar till tv-rutan. Apropå det måste jag kolla reprisen av Mia & Klara sen.

Amanda!

19 oktober, 2007 Kl. 20:46 av Rebecca (admin) 1 kommentar

Raggadang vad bra Amanda var i kvällens Idol. Lämnade mig mållös. Hoppas hon vinner hela klabbet, trots att hon är tjej och det per definition inte är möjligt. Här kan man se henne igen.

Och så tänkte jag skriva något igen om stackars Marie som fulstajlas vecka efter vecka och så tänkte jag länka till den här snygga bilden på henne som privat och säga ”varför kan de inte låta henne se vanlig ut även på scen?”. Men sen läste jag i Aftonbladets Idol-blogg att hon stajlat sig själv. Min argumentation faller och jag får tårar i ögonen.

Synd att Evelina ryker redan ikväll. Jag gillar henne.

Kylie

19 oktober, 2007 Kl. 13:57 av Rebecca (admin) 1 kommentar

Jag vet inte om man får säga så här om någon som haft cancer men vad har hänt med Kylies utseende? Jag gick förbi den här tidningen i London och kände verkligen inte igen henne. Botox-läppar, ansiktsinjektioner eller allmänt åldrande? Läste någonstans att medicinerna ändrat hennes kropp, men läpparna och ögonen?

Kylie är för övrigt väldigt aktuell just nu:
a) I veckan var det premiär på dokumentärfilmen om hennes sjukdom. Den heter White diamond och följer henne under sjukdomsförloppet. Recension här bland annat.
b) Köper man en 3-telefon kan man få hennes nya singel ”2 hearts” i telefonen a la Kent. Annars släpps singeln den 5 november. Läs t ex här.
c) i november kommer även nya skivan ”X”.

När google-snok slår tillbaka

19 oktober, 2007 Kl. 09:57 av Rebecca (admin) 6 kommentarer

Eftersom jag inte har någon som helst spärr inför vad jag delar med mig av delar jag härmed med mig av en pinsam sak jag råkade ut för igår. (Bloggen har varit väldigt jag-centrerad på sistone, har ingen förklaring till varför).

Jag fick bra telefonkontakt med en kille på ett företag jag jobbar med. Så jag gjorde som jag så ofta gör i sådana, och andra, sammanhang: jag googlade honom. Häromdagen var jag hos dem för möten och sånt och vi började prata om våra hobbies och jag nämnde mina bloggar. Vi tittade lite på dem och han sa ”jag har också en sajt”. Böjde sig fram över min dator och började skriva www.s… Och gissa om jag redan hade varit inne på den sidan och gissa om min browser mindes detta? Han såg det inte, men osmidig som jag är blev jag så nervös över att mina gamla snoklänkar flashade på fönstret så jag var tvungen att kommentera det.

”Jag har uppenbarligen redan koll på din sida…” mumlade jag och han var uppenbart förvånad och road. ”Googlade du mig innan du kom hit?!”

(Obs! Situationen var inte fullt så internet-geekig som det framstår nu. Det var mer ett snack två vanliga människor emellan).

Vad är väl en bal på slottet?

18 oktober, 2007 Kl. 18:22 av Rebecca (admin) 1 kommentar

Ikväll är det lanseringsfest för Kicki Normans ”Väninnorna och Kung Carl”. En bok som jag tyckte var välskriven och riktigt rolig, och smart för att vara svensk chick lit. Och de gillade visst mig också för de citerar mig och bokens fyra betygs-G på omslaget. Det kallas tydligen en blurb och nu har jag en, jag tror det är något om medieskvaller de citerar, jag har bara sett omslaget som hastigast själv. Men om jag vore en filmaffisch skulle jag alltså prata med mörk Persbrandt-röst nu.

Men jag kan inte gå på festen och det känns a) tråkigt och b) överkomligt ändå för hade jag gått hade jag a) haft klädpanik och b) somnat stående i ett hörn efter en otroligt hektisk jobbperiod. I stället har jag gosat med min son, jobbat lite och laddat ner Kent. Nu när barnet sover ska jag jobba lite till innan det är dags för mitt favoritprogram. Makalöst nog är jag redan klar med Glamour-texten trots att det bara är några timmar kvar till deadline.

Hoppas nu att festen var glammig och rolig för er som var där! Jag ska åtminstone snoka på bilderna efteråt.

Kicki-fakta:
1) förr åkte vi samma buss till jobbet, jag åker den fortfarande, men hon bor nog inte kvar.
2) för två år sedan hade vi samma favoritklänning. Jag krympte ur min efter min graviditet vilket är synd, den är fortfarande snygg som synden.

Hej från Heathrow

17 oktober, 2007 Kl. 21:03 av Rebecca (admin) 5 kommentarer

Mitt flyg hem är två timmar försenat. Jag tyckte det var jobbigt nog att det inte skulle landa förrän 23.30. Nu alltså ca halv två i stället.

Men det gör inte så himla mycket. Jag passade på att äta en pret-macka till middag, köpa shortbread och bläddra i tidningar. Jag älskar tidningsställen på WH Smith på flygplatser. Jag älskar att man kan läsa tidningar från pärm till pärm utan att bli tillsagd av en sur tant. Jag ska köpa med mig ett gäng hem också, funderar på lika delar feelgod och musik. Fast med det sagt – jag har faktiskt inte läst klart de tidningar jag köpte med mig sist jag var här.

Jag tycker mycket om brittisk media överhuvudtaget. Som att det i tunnelbanan finns gratistidningar även på hemresan, inte bara på vägen till jobbet på morgonen. Och att dessa tidningar ger en en lagom lättsam dos nyheter och glam. Eller morgonshowerna på tv, eller kvälls-BBC igår som vaggade mig till sömns genom att referera nyheterna ur morgondagens tidningar lika seriöst, oavsett om det handlade om framsidan på Financial times (en avgående näringslivschef) eller The Sun (nya spår i Madeleine-fallet).

En sak jag älskar mindre: att taxfreeshopping är så gammaldags och fejk-extravagant. Vem, förutom de som ska med Dubai-flyget, köper en rutig dyr scarf eller några Swarowski-stenar? Exakt.

Sen var det lite frustrerande att vara bara några kvarter från ”Pradamark” och inte ha tid att gå dit. Jag längtar tills Primark kommer till Sverige, någon som hört något mer om när detta ska hända? Om någon har lust kan jag blogga om min fina fina bikerjacka i fejkskinn som jag köpte där för två veckor sedan. Den som kostade 12 pund. Eller, det gjorde jag just ja.

Barn med kändisnamn

15 oktober, 2007 Kl. 19:46 av Rebecca (admin) 18 kommentarer

Tänk, min son hade ju kunnat platsa i en sån här artikel. Barn som får heta som kändisar. Han är ju döpt efter DJ Bobo.

Skojar! Men själv tycker jag ju inte att han har ett konstigt namn faktiskt. Och det var definitivt inte ett utlopp för att han skulle heta så konstigt som möjligt. Det var helt enkelt det enda som passade (och som vissa av er kanske minns fick jag ge med mig inför pappans önskemål). Vi tror att namnet dök upp i våra hjärnor för att en städare på mitt jobb hette så.

Men ska jag vara sån så måste jag påpeka att det allra konstigaste namnet på den där listan är Beyoncé. Så svårkombinerat till att börja med, man får hoppas att de tre svenska Beyoncésarna inte heter typ Karlsson i efternamn. Beyoncé Karlsson. Lite som den där River-trenden som brakade loss efter Tre Kronor.

Idol-stylingen

15 oktober, 2007 Kl. 07:37 av Rebecca (admin) 2 kommentarer

Jag har sagt det hundra gånger förut. Men när Idol-deltagarna fulstajlas är det lika riskabelt som att välja en dålig låt. På det sättet ligger särskilt Marie Picasso risigt till, klicka här för fredagens lågvattenmärke.

Jag läste någonstans att stylisten specialsytt den här klänningen till henne. Hur tänkte han då?! Varför sa hon ja?! Och det USA-sockor hon matchar med?!

Se ett bildspel på alla andras outfits från i fredags här.

Pixi-böcker i var barns hand

14 oktober, 2007 Kl. 09:36 av Rebecca (admin) 10 kommentarer

Igår fick min son sina första Pixi-böcker. Jag älskade den lilla boken själv när jag var liten och det vore ju roligt om han också kunde få ett passionerat förhållande till klassiker som Vem gör korven?. Den kostade förresten 10 kr, om det är någon som vill lägga till priset på Pixi-böcker som ännu ett argument när man pratar inflation. Ni vet i samma andetag som ”när jag var liten kostade Piggelin 1,50″.

Letade lite och hittade mest info på danska och tyska. Som den här sajten som listar lite olika titlar med bilder. Eller den här som listar många men utan bilder. En av böckerna Bobo fick är med där, ”När morfar var barnvakt”. Men jag valde också nyare titlar som ”Bo går till affären” och en mer bebisanpassad med en massa djur på en bondgård.

Markus ”Blue steel” Mustonen

13 oktober, 2007 Kl. 08:29 av Rebecca (admin) 9 kommentarer

Jag skulle kunna skriva en uppsats om den allt tunnare synthluggen som envist färgas svart trots att tonåren är 20 år bort. Men jag väljer mig att uppehålla mig vid Kent-trummisens ständiga blue steel-min. Exemplariskt utförd på framsidan av City igår:

(klickbar bild)

Och i Metro.

Och i Aftonbladet.

Och så vidare.

Sanningen om Schulman?

12 oktober, 2007 Kl. 11:10 av Rebecca (admin) 4 kommentarer

Jag kan inte avgöra om det är dikt eller verklighet. Men hur som helst är det intressant läsning om hur det kan ha gått till när Schulman sparkades från sitt bloggeri hos Aftonbladet. Läs hos TV-huset:

Två chefer pratar bredvid munnen – del 1
Två chefer pratar bredvid munnen – del 2

PJ Harvey White chalk

12 oktober, 2007 Kl. 10:30 av Rebecca (admin) 2 kommentarer

Denna galna galna höst, jag har inte ens en halv sekund över för att reflektera över saker.

Men nu vill jag ägna en stund åt att skriva om den underbara ”White chalk”. PJ Harveys första skiva på tre år och en avskalad pianobaserad sådan. Jag som tycker om det rockigaste av hennes grejer var inte alls förberedd på detta sköra utspel men oj vad det är oemotståndligt. Lika personlig som alltid men här i ett betydligt mer bräckligt sound än tidigare.

Det var väldigt lyxigt att få den första lyssningen under konserten för snart två veckor sedan. PJ inledde konserten med underbara, klassiska ”To bring you my love”, ensam på scen (under hela konserten) i den starka distade låten som fick mig att böla en skvätt. En stund senare var tempot och ljudbilden en annan och hon spelade det nya materialet på piano. Hur det lät ungefär hör du bland annat här (fast det är från en annan konsert, det var det bästa jag kunde hitta). Refrängen börjar på 2,16 och är magisk. Hon började förresten spela piano alldeles nyligen, enkom för att göra den här skivan.

Någon frågade om PJ var mycket sminkad och svaret är nej. Hon var skör och kraftfull på en och samma gång i vit klänning, skyhöga svarta läderremmade skor, enkel sminkning och burrig hårupsättning. Hon var rolig och charmig. Ensam på scen med olika musikstationer som hon flyttade sig emellan. ”Som orientering” som jag beskrev det för en vän. Ett vanligt piano, ett elpiano, en stol där hon spelade på en liten harpa, två trummaskiner, två gitarrer, en stärkare.

Och sen handlar nog hela min känsla inför den här skivan om att jag verkligen längtat efter något att lyssna sönder. Jag har inte gjort det sen jag vet inte när egentligen. Men nu spelar jag sviten The Devil, White Chalk, Broken Harp och Silence om och om igen.

Popjunkien