I morse hade Svenskan ett stort uppslag om Flight of the Conchords. Vilket var trevligt även om delar av den är lite missvisande tycker jag. Särskilt misslyckade var de inte som musiker, det var ju tvärtom väldigt smart att göra humor av sin musikalitet.

Annars är det med FOTC som med tidningen Grazia. Man vågar knappt säga att man verkligen uppskattar det för att det just nu är så hajpat att det skulle uppfattas som ett tillrättalagt gillande. Jag tänker främst på senaste Rodeo då Grazia nämns på flera ställen, bland annat i modepanelens snack och i Andres Lokkos text om skvaller 2.0.

Det är nästan lite gulligt hur Lokko flyttar till England, börjar köpa skvaller och ser sig tvungen att hitta en popkulturell anledning att göra det. Visst, skvallret flyttar in på kultursidorna, men det är väl ingen nyhet i just Storbritannien? Som han själv skriver började det ju redan 1994 när Liz hurley gick på galapremiär i That Dress*. Och Heat, som startades 1999, har varit en av de största tidningarna i mer än tre år nu.

Jag tror att det kort och gott handlar om att skvaller, liksom alla andra tidningsgenres i England, helt enkelt görs med mer finess. Därför fastnar vi.

* Klänningen, som kan ses här, var i ropet så sent som i höstas då den tillsammans med andra kända LBD:s såldes på Harrods. Jag tyckte den var ful då och jag tycker den är vidrigt ful fortfarande.