SW bad mig kommentera låten ”Alla som inte dansar är våldtäktsmän”. Eftersom jag knappt hört den och inte hunnit lyssna har jag i nuläget inget att säga, men vill gärna tipsa om två bloggar som har det:
Fantasinyheter: De flesta som inte dansar är våldtäktsmän.
Carreca: Alla ni som dansar som på åldershem.
En av de pinsammaste grejerna jag vet på tv och film är när fiktiva personer ska gå på fiktiva fester med dans. Där ett gäng statister står i bakgrunden och ”dansar” eller minglar med drinkar i händerna. Det lyser alltid igenom att det är fejk och det är alltid samma saker som avslöjar:
Jag börjar med ett övertydligt exempel som dessutom sätter dansen i fokus. Här ser vi exakt alla ingredienser i pinsam sitcomdans. Monica och Ross gör sin routine i Vänner, kolla alla statister i bakgrunden, lyssna på samtalstonen. Alla i bakgrunden verkar dessutom dansa i slow motion. Kolla på Youtube.
Nattklubben Peach Pit After Dark i Beverly Hills 90210 stod värd för många töntiga dansscener. Den här youtubade jag fram just nu och är sevärd av flera anledningar. Flaming Lips uppträder! Steve erkänner att han aldrig varit ett fan av alternativ rock! Kolla ca 2.04 in i klippet när huvudpersonerna pratar om Donna, KOLLA alla statister bakom som fejkdiggar genom att låta huvudet guppa upp och ner med stela leenden på sina ansikten. Kolla på Youtube.
I High Fidelity finns minst två scener som utspelar sig på klubb, bland annat scenen då de två huvudkaraktärerna möts. Han dj:ar, hon går fram och pratar i samtalston om att hon gillar musiken. Dansgolvet är bara sporadiskt fullt. Däremot är låten som spelas då inte helt orealistisk, vet inte på rak arm vilken det är.
Jag har inga fler exempel på rak arm men lovar att fortsätta spana. Det här är ju trots allt något som man ser ofta. Kom gärna med fler exempel!
Roligt att följa poke-stafetten mellan Anastelle och hennes vän Pelle.
Hon fax-pokade honom
Han post-pokade tillbaka
Nu har hon pepparkaks-pokat honom
Poke är alltså något man gör på Facebook. Översättning typ ”peta”. Man petar på sina vänner för att… ja, varför egentligen? Jag gört aldrig själv.
Jag har en MSN-spaning. Efter att ha varit MSN-lös i nån dryg månad loggade jag åter in idag och såg att de flesta av mina kontakter börjat ange status precis som på Facebook. Det var inte lika vanligt innan augusti (när Facebook exploderade) kan jag säga.
Personligen missbrukar jag status updaten på Facebook. Jag vet inte varför, men jag blir stressad om det står fel. ”At work” när jag inte är där och så vidare. Man kan ju förstås lämna blankt och aldrig uppdatera den delen alls.
Hur gör ni?
Bevvan-tshirten har gjort succé flera gånger om i min garderob. Den kan användas till allt, från värsta partykvällen på stan till bakishänget i lekparken dagen efter. Så jag beställde fler tröjor från Junk Food. Idag har jag den här drömmen på mig matchat med ett par högmidjade jeans.
80-talströjorna äger snart vårt hem. Min son har flera, t ex en med kakmonstret och en med Darth Vader-tryck. Min man fick en med Goonies på nu. Men än har jag inte tröttnat, sitter som bäst och funderar på vilken nästa tisha ska bli. Kanske Johnny Castle taught me all my moves? Fast jag är (faktiskt) ingen riktig Dirty Dancing-brud. Jag var mer Flashdance.
En vän smsade mig för ett tag sedan: ”Jag kaskadkräktes igår och tänkte på dig”.
Jag jobbar uppenbarligen på mitt personliga varumärke så till den milda grad att vinterkräksjukan blir som en popjunkiefest.
Jag minns inte kopplingen men jag vet att jag en period älskade ordet kaskad och gärna överdrev användandet. För ärligt, hur ofta har man anledning att prata om ymniga kräkningar?
Andra ord på kask som jag gillar: kaskelot och kaffekask.
(Ja, jag har haft den i år).
Jag skulle skriva ”ber om ursäkt för dröjsmålet” men skrev i stället ”ber om ursäkt för dansgolvet”.
Jag tycker det var lite roligt att merga två av Aftonbladets toppnyheter på nöjessajten.
Idol-Daniel röstas ut vilket gör en av jurymedlemmarna så rasande att han slår sönder sin loge. Samtidigt blir Lasse Bengtsson så upprörd av denna skymf mot rätten att vinna en tv-sänd talangjakt att han sliter av sig sin hälsena.
När jag är med om något jag vill blogga om brukar jag ibland anteckna stödord i mobilen. Men jag tror att jag ska skaffa en sån där recensentpenna med en lampa på i stället för det är ärligt talat inte alltid helt lätt att tyda i efterhand. Särskilt när det varit alkohol inblandat.
Men konserten i måndags var inte dimmig alls, så därför minns jag i detalj vad jag vill säga med följande stödord: Lefty Shoehorn, handlebar mustasch, stjärnhimmel, Broadway, metaforer all comes down to fucking, booger juice, ljudproblem, mima bas.
Glasklart! Eller behöver jag utveckla?
Som ni ser har sajten äntligen fått en behövlig make over. Tycker ni om? Jag har länge velat ha en löpsedelslook på sidan och jag ska bara vänja mig vid formen så att det blir riktigt funktionellt.
Vad mer är nytt?
Kärlek till Åsa som gjort fina loggan och Sessan som gjort själva knackandet.
Branschfest igår. Förra året var hemliga artisten Robyn, igår gjorde Björn Gustafsson ett framträdande! Ni vet han vars lockar, för att citera en god vän, man vill pilla på helt platoniskt. I love him.
Läs intervju med honom i Metro idag. ”Jag har en flickfrisyr från 1600-talet” haha.
Och Chapel Hill Crew spelade skivor. Så himla bra! Jag gick fram och eh… tackade för min favvo Love is a battlefield. Det finns ett foto på mig från ungefär den stunden på kvällen. Jag gör en pojkbandspose vilket säger allt om hur pepp jag var.
En kollega uppmärksammade mig på att när man ringer Schenker så är det en person som heter som jag och låter som jag som pratar på telefonsvararen. Jag testade nyss och det är spookylikt!
08-585 103 10.
Jag vet inte om Lassie-kategorin känns så rolig längre? Som ni märker har jag inte uppdaterat den sen jag åkte buss med Mats Olsson förra oktober och jag har sett så mycket kääändisar på den tiden förstår ni. Eh.
Men idag tänker jag lite på kategorin eftersom jag toppsåg en riktig toppkändis igår. Som av en händelse var även den här personen iklädd lång rock precis som Mats för ett år sedan. Very Highlander.
Nämligen Titiyo. Som så klart hade en väldigt stylish rock med konstiga fickor.
(Och sen på kvällen såg jag ju världskändisen Ryan Adams men det var på en scen så det är inte riktigt samma sak som att se någon strosa Sveavägen fram).
Ikväll är det dags. Jag har missat Ryan Adams live en miljard gånger, men ikväll ska jag se’n på Chinateatern.
Och apropå covers som vi pratade om häromveckan. Här är Ryans finfina version av grungeklassikern ”Down in a hole”. Jag fick tipset av en vän på en buss, stack hem och youtubade direkt. Stämmorna!
Det är det här jag gillar med gratistidningarna. Opretentiösa artiklar som undersöker sådant man verkligen vill veta. Metro skriver om vad skillnaden är mellan mandariner, clementiner och satsumas.
Men det framgår inte vilken det är som luktar så illa att man vill dö. Det är clementiner va? Med tjocka skal, sådana som finns nu, och som man fick på t ex julgransplundringen som barn. Jag äter av princip inga små oranga bollar eftersom jag inte vill lukta kräks om fingrarna sen.
Älska nätet när man går och tänker på och längtar efter en skiva som man inte har. En såndär som är rätt svår att hitta både online och offline. Och så dyker den upp i mitt synfält i samma veva!
Dagens Torrenttips tipsar om Paus (dvs Jocke Berg och Peter Svensson).
Nämen, är det redan dags? Boyahed har presenterat listan över årets osexigaste. Läs artikel och klicka igenom listan här.
Fast vad har jag sagt om att använda siffran 69 som höhö-komponent?
1. Foo fighters
2. Gorillaz
När jag bloggade om Operator please sist glömde ag ju länka till den aktuella videon, till låten ”Leave it alone”. Den är också färgglad, den har också en grym refräng.
Ni kommenterar